Avsnitt 19: "Vuxna man gor saker tillsammans" eller "allmant skryt om hur bra vi har det"

Hej alla glada.

Nu har vi slappat bort nastan tva veckor har pa Phu Quoc i sodra Vietnam. Riktigt najs. Jag (Malte), Olle och Daniel har skaffat oss dykarcertifikat (Johan har ju redan ett) sa nu ar vi riktigt redo for sydostasien och varldens basta dykvatten. Just har pa Phu Cuoc ar det val sadar... 7 meters sikt och inte overdrivet mycket exotiska fiskar men vi har sett en del vackra koraller och fiskar anda.

Kvallarna spenderas pa beach party eller pa nattmarknaden. Pa nattmarknaden kan man fa varullar i olika former och farger, med nudlar och sallad kostar det ungefar 4 kr.

Vi har aven hyrt mopeder ett par ganger. Den forsta gangen akte vi med norskan och kurden (underbara manniskor) men efter att de akt vidare till kambodja har vi utforskat resten av on pa egen hand. De basta snorklingsvattnen finns i norr och den basta nudelsoppan finns i soder.

Aterigen maste namnas hur fruktansvart najs det ar har. trettio grader i luften, lika mycket i vattnet, farska kokosnotter draller pa stranderna och on ar inte alls sa exploaterad som den skulle kunna ha varit. Det ar inte sa mycket trafik, alla ar vanliga och tiden bara forsvinner ivag.

=)

Men vi hade siktat pa ungefar tre veckor har i vietnam och den tidsfristen ar nadd, sa nu vander vi kosan mot kambodja. I morgon akter vi over gransen till sodra kambodja dar vi ska kolla pa en nationalpark som inehaller en overgiven by med ett franskt 1800-talshotell. Riktigt frackt ska det vara om ryktena stammer.

Den forre forfattaren lovade bilder, men ni far halla till godo ett litet tag till. Phu Cuocs internetanslutning till omvarlden lamnar en del att onska.

Tjipp.

Avsnitt 18: "Vuxna man gor saker tillsammans" eller "Pa vift i mopedlandet"

Sa var det dags igen.



Fran Dong Ha bestamde vi oss att ta bussen till Hoi An. Val framme tog det oss ett litet tag att fa tag pa ett stalle att bo pa till vettiga priser men det loste sig. Dagarna i Hoi An gick snabbt och tre av oss passade pa att sy upp lite klader som nu har skickats hem. Efter nagra dagar fick vi nog av alla forsaljare och reste vidare till Ho Chi Mihn staden som vi for latthetens skull i fortsattningen kallar for Saigon.



Saigon ar trafik. Inte sa mycket bilar men forbaskat manga mopeder, i rusningstid sa svammas gatorna over med ett hav av mopeder. Overgangstallen ar obefintliga, istallet tar man nagra bestamda steg ut i gatan och vantar tills mopederna slutat tuta och bestammer sig for att kora sa att man kan fortsatta ga i langsam takt over gatan. For oss som ar vana vid svensk trafik blir detta efter ett tag smatt irriterande.



I Saigon bodde vi centralt i turistomradet, detta omrade ar inte jattetrevligt men om man tar sig ut darifran sa upptacker man att Saigon ar en ganska sa trevlig stad.



Da vi skulle skicka hem saker for att gora vara vaskor lattare fick vi det trakiga beskedet att piratkopior inte far skickas fran landet. De som arbetade pa posten var mycket sakra pa vad som var kopior och vad som inte var det. Aven skivor som kopts i helt vanliga skivaffarer i Kina var enligt posttjanstemannen piratkopior. Knasigt tanker vi och hoppas pa att kunna skicka hem vara saker fran Thailand.



Till sist beslutade vi oss for att aka vidare till Phu Quoc. En taxiresa och en bussresa senare kom vi fram till kuststaden Rach Gia. Pa bussen bekantade vi oss med en norska och en kurd fran turkiet som vi sedan dess rest och bott med. I Rach Gia fick vi beskedet att baten foljande morgon var full, detta ville vi inte tro pa och efter att ha fragat runt lite overallt fick vi fram att en kille hade fyra biljetter kvar, eftersom vi var sex personer sa tackade vi nej. Istallet gick vi upp tidigt och gick ner till baten som visade sig bli overfull utan att vi fick ga pa, trakigt tyckte vi och istallet tog vi eftermiddagsbaten. Resan over gick snabbt och det var ingen sjogang alls. Val framme blev vi pahoppade av en massa folk som ville kora oss till sina hotel men vi bestamde oss for att aka till ett hotel som vara nya vanner tittat ut och som ligger inne i staden. Samma kvall gick vi ner till stranden och badade och det var drygt skont. Dagen darpa badade vi. Dagen efter det akte Daniel och Malte ivag med vara nya vanner for att snorkla, Olle och Johan stannade hemma. Johan madde helt enkelt inte bra och Olle ville ha god tid pa sig att lasa en bok. Vilken bok? Visst ja, tre av oss har bokat en dykkurs med rainbow divers, sa det var den boken Olle laste. Den fjarde av oss (Johan) har redan ett par dykcert och kommer istallet att pilla sig i naveln i fyra dagar.



Det var nog allt, bilder kommer i dagarna.



Tjipp!

Bilder fran tidigare avsnitt.

Sa uppdaterar vi med lite bilder fran tidigare avsnitt.


Bildtexter.
Bild 1: I Laos odlar man i klusterbomber.
Bild 2: Lite skrot fran kriget.
Bild 3: Annorlunda landskap kring de stora stenkrukorna.
Bild 4: Nagra av de stora stenkrukorna.
Bild 5: Malte och en rysk stridsvagn.
Bild 6: Ett av de manga overgivna husen i Vientianne.
Bild 7: Denna smatt groteska triumfbage finner man i Vientianne.
Bild 8: Gratiskonsert som vi rakade planka in pa. Tittar man noga sa kan man se nagra av oss.
Bild 10: Utsikt over Mekong i huvudstaden.
Bild 11: Guld!
Bild 12: Sa slacker man torsten.
Bild 13: En paus i skuggan.
Bild 14: Vackra landskap nagonstans langs Mekong.
Bild 15: Manliga Malte.
Bild 16: Innan vi gav oss ivag fran Vientianne.
Bild 17: Ruinerna i Champasak.
Bild 18: En finfin fors i Deltat.
Bild 19: Farjorna ar lite annorlunda i Laos.
Bild 20: Malte vet hur man slappar.
Bild 21: Bild fran deltat.
Bild 22: Pa vag tillbaka.
Bild 23: Nagra av de skoldpaddor som plockades ur bussen vi akte i.
Bild 24: Tranga tunnlar i Vietnam.
Bild 25: Den lite dyrare bussen vi inte akte i.
Bild 26: Pa gransen mellan Nordvietnam och Sydvietnam.


Och som vanligt far ni ha overseende med oordningen pa bilderna. Oftast vill det sig inte alls.

























































































































Tjipp!

Avsnitt 17: "Vuxna man gor saker tillsammans" eller "Snakes on a bus"

"I've had enough of these motherfucking reptiles on this motherfucking buss!"

Na, en vulgar mening senare ska vi forklara vad som hant sen senast. Det hela borjade med att vi kopt biljetter fran Pakse den 8e, samma dag som vi var tvugna att lamna Laos och samma dag som vi skulle resa in i Vietnam enligt vara visum. Det visade sig att bussen gick klockan sex pa kvallen och inte klockan sex pa morgonen som vi trott, sa tva av oss akte tillbaka till buss-stationen for att byta till bussen som gick samma dag. Detta gick finfint men for att aka VIP-buss, som vi betalat for, sa skulle vi vara tvugna att lagga pa 20000 extra kip. Detta var nagot vi inte var sugna pa, forst. Efter att ha atit en sista gang tog vi vara ryggsackar och akte till busshallplatsen. Val dar mottes vi av en buss utan stolar i bakre delen, dar hade de valt att packa in en massa paket och annat kraffs, till exempel en jakla (ursakta svordomen) massa metalldunkar fyllda med nagon slags olja.

Klockan slog sex och vi hade fortfarande inte akt. Klockan narmade sig sju innan vi rullade ut fran stationen for att stanna cirka hundra meter senare, dar lastade de pa en storre mangd lador pa taket och det tog ytterligare en halvtimme. Sedan akte vi.

Efter cirka en timme klev det pa tva man med varsin tung portfolj. Det drojde inte lange innan det borjade viskas mellan de tva mannen och de som jobbade ombord pa bussen. Portfoljerna togs langst bak i bussen, ljuset slaktes och fifflandet borjade. Det borjade lukta fuffens.

Halv ett pa natten rullade vi in till den Laosiska tullen. Det drojde inte lange innan en tulltjansteman klev ombord och borjade knacka pa golv, paneler och annat. Efter ett kort tag sa skruvade de bort plastpanelerna langst fram i bussen och darefter borjade de plocka ut skoldpadda efter skoldpadda. Det visade sig att nagon, helt solklart de som agde och drev bussen, hade forsokt att smuggla ut utrotningshotade reptiler i bussen. Vi ombads att ga ut och da vi valde ocksa att beratta vad vi sett, tulltjanstemannen tackade och berattade att det aven fanns ormar ombord. Efter ett tag fick vi ga ombord igen for att koras till en annan plats dar vi skulle fa vanta tills de gatt igenom hela bussen och da visade tulltjanstemannen oss ormarna.

Alla som nagongang har akt langfardsbuss har sett flaktarna i taket ovanfor sittplatserna. Innanfor dessa hade de stoppat in ett flertal ormar. Inte helt olikt filmen "Snakes on a plane", darav den inledande meningen. Ormarna var dock ordentligt ihopbuntade och utgjorde ingen fara.

Vi blev avslappta vid ett cafe dar en massa Laosier forsokte fa oss att betala for att fa vara pass stamplade, aldrig i livet tankte vi och vagrade. Bussen akte ivag och kom senare tillbaka. Den Laosiska tullen ar tydligen inte sa effektiv i sitt letande. Vi fick ga in i bussen igen och satta oss, da tullarna hade gett sig av borjade bussens personal att plocka fram annu fler skoldpaddor fran gommor under golvet i bussen och fran insidan av reservdacket.

Vi blev mer och mer uppretade men tvingades inse att vi inte kunde gora nagot at situationen.

Morgonen darpa, idag alltsa, lastades allt pa bussen igen och vi akte mot granskontrollerna. Bussen, som nu luktade djurpark, stannade ett par hundra meter innan gransen och vi blev ombedda att ga genom granskontrollerna for att mota upp bussen pa andra sidan. Sagt och gjort. Pa andra sidan vantade vi ett bra tag och till sist dok bussen upp, denna gang utan reptiler. Vietnameserna kontrollerade bussen noga och till sist fick vi aka vidare, trodde vi. Tva hundra meter bort lastades det pa en massa saker igen och darefter akte vi, igen.

Och nu undrar ni sakert ifall vi inte ar lite sura over att vi snalade in pa busspriset. Inte det minsta. Nagra mil efter gransen sag vi den dyrare bussen. Den hade krockat med en lastbil som lag uppochner i diket och forarsatet var helt krossat. Efter denna omskakande resa kom vi fram till Dong Ha. Det hela tog nitton timmar, lite for lange for var smak. Vi ar trotta men mar efter omstandigheterna bra.

I morgon ska vi titta pa lite gamla tunnlar och darefter aka till antingen Hue eller Hoi An. Det var allt for den har gangen.

Tjipp!

Avsnitt 16: "Vuxna man gor saker tillsammans" eller "Delta blues"

Hej igen. Nu ar vi tillbaka i Pakse efter en expedition i Laos sodra Mekongdelta. Vi har sett floddelfiner och slappat ratt rejalt.

Pa vagen ner stannade vi till i Champasak for att kolla pa Vat Phu, ett gammalt tempel i djungeln, riktigt haftigt faktiskt.

Val pa Don Khone (den allra sodraste on) tog vi det lugnt, kollade pa gammal nerlag jarnvag, tog en delfinspanartur och badade i Mekong. Stamningen var ratt lugn och det kandes bra efter de lite hetsigare cykeldagarna.

Nu ar vi som sagt tillbaka i Pakse, for att tidigt imorgon resa mot Vietnam med buss.

Avsnitt 15: "Vuxna man gor saker tillsammans" eller "Pa tur i Laos"

Vi borjar dar vi slutade senast. Julen firades som tidigare foreslagits med en massa mat. Dagen darpa packade vi vara cyklar och begav oss av till den Vietnamesiska ambassaden for att hamta vara nygjorda visum. Det ar nu klart att vi kommer att aka in i Vietnam den attonde januari.

Efter detta styrde vi vara cyklar mot utkanten av staden for att sakta men sakert ta oss langre och langre bort. Farden gick forst ner pa en finfin asfalterad vag till narmsta bro over till Thailand, darifran fortsatte vi bort langs med floden. Efter ett tag overgick vagen till grusvag med fler och fler gupp i. Det var som att komma in i en annan varld. Lunch at vi vid en liten restaurang i vagkanten, kryddig papayasallad med mycket klibbigt ris. Ju langre bort fran Vientianne vi kom, ju fler var det som vinkade till oss och eller skrek "Hello" eller "Sabaidy". Vid ett tillfalle nar vi passerade en skola sa hangde det ut barn genom fonsterna och skrek som om vi vore rockstjarnor. Mycket lustigt. Sent pa kvallen kom vi fram till ett litet gueshouse, efter att ha atit soppnudlar somnade vi valdigt snabbt.

Dag tva borjade med att vi rullade in hos den lokala mekanikern for att laga en punktering, detta kostade oss cirka tva kronor. Efter frukost gav vi oss ivag. Vi pausade pa vagen och at upp sex stycken riktigt goda ananaser, till ett pris pa cirka fjorton kronor. Pa eftermiddagen kom vi fram till en liten stad. Vi bestamde oss for att ata fint eftersom det var Maltes fodelsedag, men vi hittade inget bra stalle att ata pa. Det slutade med att vi at dom lustigaste pankakorna nagon av oss atit, pa dessa var det agg, torkad fisk, russin, mayonaise och ketchup. Helt klart lustigt.

Dag tre fortsatte med annu mer cykling och vi bodde over natten i en annu mindre stad. Det sista vi gjorde innan vi gick och la oss var att ata ananas och vattenmelon, gott-gotti-gott-goott!

Dag fyra var ett litet helvete, i alla fall for Malte. Maltes cykel bestamde sig helt enkelt for att sluta fungera. I vilket fall som helst sa borjade vi dagen med att laga Johans korg och Olles pakethallare svetsades ihop. Efter cirka en mil sa gick daniels kedja av, detta lagades i nasta by for ungefar tio kronor. Dar lagade vi aven Maltes kedja som hoppat av en gang for mycket redan da. Sen gick det bara utfor. En mil senare sa undrade tre gossar vart Malte tagit vagen. Nar de tre gossarna vantat i en halvtimme vid vagkanten bestamde Johan sig for att lagga av sin packning och cykla tillbaka. Fem kilometer tillbaka sa mottes Johan av en underlig syn. Mitt i en liten by stod en mycket stor folksamling, mitt i folksamlingen stod Malte. Det visade sig att han fatt hjalp av byborna att byta ett kullager och lite annat. Malte var helt klart valdigt uppretad men mycket tacksam over hjalpen. Nar sa cykeln gick sonder igen efter bara 4,5 kilometer gav vi helt enkelt upp. Vi vinkade in en bil, lassade upp cyklarna pa taket och akte till Thakhek. Dar stannade vi tva natter och akte sedan ner till Pakse dar vi ar nu.

Trots problemen sa var det en helt klart lyckad cykeltur och vi ar alla nojda. Nu ska vi forsoka salja vara cyklar och sedan fira nyar. I morgon aker vi soderut igen.

Gott nytt ar!

Avsnitt 14: "Vuxna man gor saker tillsammans" eller "Vart ar groten?"

God jul i stugan.

For tillfallet befinner vi oss i huvudstaden Vientianne. Men vi borjar med att beratta vad vi gjort tidigare.

Luang prabang ar Laos motsvarighet till Santorini i Grekland, alltsa ar det ackelmycket turister som draller pengar omkring sig. Vi hade egentligen bara tankt att stanna dar en natt men eftersom vi madde sa daligt stannade vi langre. Lyckligtvis sa upplevde vi inte sa mycket av den hemska atmosfaren tack vare en standigt narvarande pillerdimma, tack alvedon!

Sa fort vi kannde oss battre tog vi illa kvickt bussen till Phonsavan, denna bussresa gick valdigt mycket battre. Forsta dagen i Phonsavan hade vi tankt att hyra cyklar, da den enda vi kunde hitta som hyrde ut cyklar ville ha fyra ganger mer an normalt pris beslot vi oss for att i stallet ga mot utkanterna av staden. Det hela blev en lyckad utflykt och vi upptackte att manga Laosier ar uppfinningsrika. For ca 35 ar sedan utsattes Laos for harda bombningar fran USA, mangden bomber uppskattas till mellan 1 och 2 ton bomber per person som bodde i Laos vid tidpunkten. Tack vare detta ligger det en hel del bomber, minor, granater och annat krigskrot runt omkring i landet. Omradet kring Phonsavan bombades mycket hart. Men det galler att gora nagot gott av det onda, manga har anvant gamla bomber till att bland annat gora staket, blokrukor, husgrunder eller tryckpumpar. Det ser lite lustigt ut nar man ser blommor vaxa ur en bomb.

Den andra dagen akte vi ut pa utflykt tillsammans med en guide och forare. Vart mal var att se pa de stora stenkrukor som ligger runt omkring staden, det hela kan beskriva som riktigt maffigt. Varfor var inte vikingarna lika produktiva? Dagen avslutades med spel och chips, samt att Johan fick bli tillfallig larare i amnet Engelska for en stor grupp med laosiska ungdomar.

Sedan bar det av mot huvudstaden som vi nu befinner oss i. Har har vi skaffat cyklar, fixat visum till Vietnam, atit en massa god indisk mat och druckit en hel del fruitshakes. Cyklarna har vi skaffat eftersom vi tanker bege oss ut pa landsbygden for att uppleva lite av Laos pa riktigt. Vi har tankt att cykla soderut i cirka en vecka med oarna i Mekongdeltat i sodern som slutmal. Det ar ganska langt sa vi far se om vi kommer fram pa cykel.

Och sa var det julen... Det ar fruktansvart varmt, vi ar i ett land dar lokalbefolkningen inte firar jul och dessutom tycker vi alla att det ar skont att slippa julhetsen, darfor har vi lagt julfirandet pa en lagom niva. Vi ska helt enkelt ata extra mycket och ladda batterierna infor den kommande cykelturen. I morgon bar det av.

Fran oss alla, till er alla, en riktigt god jul.