söndag 22 mars 2009

Bilder till avsnitt 55.

Bild 1-2: Vandring.
Bild 3: Milford Sound.
Bild 4: Glasklart!
Bild 5: Regnigt vid Mt. Cook.
Bild 6: Gulogd pingvin.
Bild 7: Sjolejon, pa stranden pa otago peninsula (skrev jag om det?).
Bild 8: Regnigt vid Mt. Cook.
Bild 9: Mt. Cook pa hall, nar det inte regnar...
Bild 10: Vagen
Bild 11: Jag och Adam.
















































































lördag 21 mars 2009

Avsnitt 55: "Er kajplats i etern" eller "Bo i bil".

Hej alla, forlat att jag inte skrivit pa ett tag, men det har varit non-stop aventyr sedan jag lamnade Blenheim. Jag har bara bott i min bil eller pa soffan hos nagon bekant och atit ris soppa kokad pa minimal gaskokare. Just nu sitter jag i Queenstown och ar valdigt skitig efter en tredagars skogvandring. Har ska jag forsoka sammanfatta vad som lett upp till denna situation.
Jag lamnade Blenheim for Kaikoura (Maori for "mat fran havet"). Vagen var en underbar kuststrecka med enorma, taggiga stenar som reste sig ur havet likt deluviala havsmonster, skapade av langtgagna vulkanutbrott. I Kaikoura kopte jag en surfbrada, som tar upp halva min bil, och spenderade tva natter vid havet och surfade. Darefter begav jag mig till Christchurch, dar jag motte upp med Adam, en kanadensare jag lart kanna i Blenheim, som cycklar runt Nya Zealand. Vi spenderade en natt i utkanten av staden, vid en park, han i sitt talt och jag i bilen, och nasta dag fick vi kontakt med en van till en av hans f.d. arbetskamrater, som vi kunde spendera natten hos. Efter en dag pa en underbar strand, surfandes (forstass), begav vi oss till deras hus som visade sig ligga uppe pa en kulle med utsikt over hela Christchurch. Ett underbart modernt hus, i vad som verkade vara stadens finaste omrade. Vi fick vin och fick sova pa soffa, yipie!!!
Darefter begav jag och Adam, intrangda i min bil, oss av mot Twizel, vid Mt. Cook (Nya Zealands hogsta berg) dar nagra svenskar jag lart kanna i Blenheim nu residerade. Efter att ha kommit fram och spenderat kvall och natt dar, begav vi oss upp till Mt. Cook, som vi fatt fina bilder pa langs vagen. Denna dag regnade det dock, och vi kunde inte ens se berget, men gav oss ut for att se nagra glaciarer. Dessa glaciarer var en total besvikelse, da vi forst missade dem, och sedan fick veta att glaciaren var vad sag ut som en smutsig, uppplogad snodriva, tackt i grus, pa en konsum parkering. Vi kom tillbaka till bilen efter en timme, iskalla och vata, och det tog badas vara samlade krafter att vrida om nyckeln i tandningen. Vi kom tillbaka till Twizel och spenderade annu en natt hos vara svenska vanner. Nasta morgon hoppade Adam pa sin cyckel och vi bestamde att motas upp i Dunedin. Vagen genom bergen var vacker och jag ankom i Dunedin en regnig och blasig dag. Adam hade aven har vanner till vanner vi kunde sova hos, men da jag inte kunde fa tag i honom den kvallen, sov jag i bilen ute pa en liten udde. Nasta dag motte vi upp och jag hade aven denna natt en soffa att sova pa. Vi akte runt Otago Peninsula och atnjot utsikerna och spenderade tva till natter hos vara vanner i Dunedin.
Adam hoppade nu igen upp pa sin cyckel och vi beslot att motas upp igen i Invercargill, varldens sydligaste stad. Pa vagen dit sag jag varldens ovanligaste pingvin (den gulogda pingvinen) pa en klippstrand och sov en natt bland kor vid sidan av vagen, vid en idyllisk sjo. Dagen efter rullade jag in i Invercargill, tog en tur ner till Bluff, den sydligaste punkten pa sydon, stirrade ut mot antarktis (nej, jag sag inte antarktis det ar valdigt mycket vatten emellan, men anda) och motte sedan upp med Adam i Invercargill. Vi begav oss samma eftermiddag till Fiordland National Park, men sov en natt pa vagen, och sag sedan Milford Sound, som ar valdigt vackert. Enorma berg som pressar sig upp mot himlen, fran fjordar och sjoar, tillsynes utan kustremsa. Vi begav oss ut pa en tre dagars vandring, efter att ha spenderat natten pa en parkeringsplats. Det var vackra utsikter over magnifika berg och sjoar och dalar och allt man kan onska sig av en vandring, men forsta dagen gav mig sa mycket blasor och skavsar att jag var tvungen att ga barfota hela andra dagen. Andra natten gjorde jag lite "sjalvkirurgi" och kunde bara skor utan nagon smarta den sista dagen, som inkluderade en "sadel" pa ca. 945 meters hojd, och vi kom trotta fram till bilen klockan tre pa eftermiddagen. Vi firade med lite friterad kyckling och pomme fritte och sov vid en flod. Imorrse ankom vi till queenstown och har vi tur kommer vi aven har (tack vare Adam) att ha en soffa att sova pa, hall tummarna!
Tjipp!
Ps. da detta ar ett valdigt primitivt internetcafe/laundromat, sa finns inga usb portar, sa bilder far vanta...