Hej alla glada.
Nu har vi slappat bort nastan tva veckor har pa Phu Quoc i sodra Vietnam. Riktigt najs. Jag (Malte), Olle och Daniel har skaffat oss dykarcertifikat (Johan har ju redan ett) sa nu ar vi riktigt redo for sydostasien och varldens basta dykvatten. Just har pa Phu Cuoc ar det val sadar... 7 meters sikt och inte overdrivet mycket exotiska fiskar men vi har sett en del vackra koraller och fiskar anda.
Kvallarna spenderas pa beach party eller pa nattmarknaden. Pa nattmarknaden kan man fa varullar i olika former och farger, med nudlar och sallad kostar det ungefar 4 kr.
Vi har aven hyrt mopeder ett par ganger. Den forsta gangen akte vi med norskan och kurden (underbara manniskor) men efter att de akt vidare till kambodja har vi utforskat resten av on pa egen hand. De basta snorklingsvattnen finns i norr och den basta nudelsoppan finns i soder.
Aterigen maste namnas hur fruktansvart najs det ar har. trettio grader i luften, lika mycket i vattnet, farska kokosnotter draller pa stranderna och on ar inte alls sa exploaterad som den skulle kunna ha varit. Det ar inte sa mycket trafik, alla ar vanliga och tiden bara forsvinner ivag.
=)
Men vi hade siktat pa ungefar tre veckor har i vietnam och den tidsfristen ar nadd, sa nu vander vi kosan mot kambodja. I morgon akter vi over gransen till sodra kambodja dar vi ska kolla pa en nationalpark som inehaller en overgiven by med ett franskt 1800-talshotell. Riktigt frackt ska det vara om ryktena stammer.
Den forre forfattaren lovade bilder, men ni far halla till godo ett litet tag till. Phu Cuocs internetanslutning till omvarlden lamnar en del att onska.
Tjipp.
onsdag 30 januari 2008
söndag 20 januari 2008
Avsnitt 18: "Vuxna man gor saker tillsammans" eller "Pa vift i mopedlandet"
Sa var det dags igen.
Fran Dong Ha bestamde vi oss att ta bussen till Hoi An. Val framme tog det oss ett litet tag att fa tag pa ett stalle att bo pa till vettiga priser men det loste sig. Dagarna i Hoi An gick snabbt och tre av oss passade pa att sy upp lite klader som nu har skickats hem. Efter nagra dagar fick vi nog av alla forsaljare och reste vidare till Ho Chi Mihn staden som vi for latthetens skull i fortsattningen kallar for Saigon.
Saigon ar trafik. Inte sa mycket bilar men forbaskat manga mopeder, i rusningstid sa svammas gatorna over med ett hav av mopeder. Overgangstallen ar obefintliga, istallet tar man nagra bestamda steg ut i gatan och vantar tills mopederna slutat tuta och bestammer sig for att kora sa att man kan fortsatta ga i langsam takt over gatan. For oss som ar vana vid svensk trafik blir detta efter ett tag smatt irriterande.
I Saigon bodde vi centralt i turistomradet, detta omrade ar inte jattetrevligt men om man tar sig ut darifran sa upptacker man att Saigon ar en ganska sa trevlig stad.
Da vi skulle skicka hem saker for att gora vara vaskor lattare fick vi det trakiga beskedet att piratkopior inte far skickas fran landet. De som arbetade pa posten var mycket sakra pa vad som var kopior och vad som inte var det. Aven skivor som kopts i helt vanliga skivaffarer i Kina var enligt posttjanstemannen piratkopior. Knasigt tanker vi och hoppas pa att kunna skicka hem vara saker fran Thailand.
Till sist beslutade vi oss for att aka vidare till Phu Quoc. En taxiresa och en bussresa senare kom vi fram till kuststaden Rach Gia. Pa bussen bekantade vi oss med en norska och en kurd fran turkiet som vi sedan dess rest och bott med. I Rach Gia fick vi beskedet att baten foljande morgon var full, detta ville vi inte tro pa och efter att ha fragat runt lite overallt fick vi fram att en kille hade fyra biljetter kvar, eftersom vi var sex personer sa tackade vi nej. Istallet gick vi upp tidigt och gick ner till baten som visade sig bli overfull utan att vi fick ga pa, trakigt tyckte vi och istallet tog vi eftermiddagsbaten. Resan over gick snabbt och det var ingen sjogang alls. Val framme blev vi pahoppade av en massa folk som ville kora oss till sina hotel men vi bestamde oss for att aka till ett hotel som vara nya vanner tittat ut och som ligger inne i staden. Samma kvall gick vi ner till stranden och badade och det var drygt skont. Dagen darpa badade vi. Dagen efter det akte Daniel och Malte ivag med vara nya vanner for att snorkla, Olle och Johan stannade hemma. Johan madde helt enkelt inte bra och Olle ville ha god tid pa sig att lasa en bok. Vilken bok? Visst ja, tre av oss har bokat en dykkurs med rainbow divers, sa det var den boken Olle laste. Den fjarde av oss (Johan) har redan ett par dykcert och kommer istallet att pilla sig i naveln i fyra dagar.
Det var nog allt, bilder kommer i dagarna.
Tjipp!
Fran Dong Ha bestamde vi oss att ta bussen till Hoi An. Val framme tog det oss ett litet tag att fa tag pa ett stalle att bo pa till vettiga priser men det loste sig. Dagarna i Hoi An gick snabbt och tre av oss passade pa att sy upp lite klader som nu har skickats hem. Efter nagra dagar fick vi nog av alla forsaljare och reste vidare till Ho Chi Mihn staden som vi for latthetens skull i fortsattningen kallar for Saigon.
Saigon ar trafik. Inte sa mycket bilar men forbaskat manga mopeder, i rusningstid sa svammas gatorna over med ett hav av mopeder. Overgangstallen ar obefintliga, istallet tar man nagra bestamda steg ut i gatan och vantar tills mopederna slutat tuta och bestammer sig for att kora sa att man kan fortsatta ga i langsam takt over gatan. For oss som ar vana vid svensk trafik blir detta efter ett tag smatt irriterande.
I Saigon bodde vi centralt i turistomradet, detta omrade ar inte jattetrevligt men om man tar sig ut darifran sa upptacker man att Saigon ar en ganska sa trevlig stad.
Da vi skulle skicka hem saker for att gora vara vaskor lattare fick vi det trakiga beskedet att piratkopior inte far skickas fran landet. De som arbetade pa posten var mycket sakra pa vad som var kopior och vad som inte var det. Aven skivor som kopts i helt vanliga skivaffarer i Kina var enligt posttjanstemannen piratkopior. Knasigt tanker vi och hoppas pa att kunna skicka hem vara saker fran Thailand.
Till sist beslutade vi oss for att aka vidare till Phu Quoc. En taxiresa och en bussresa senare kom vi fram till kuststaden Rach Gia. Pa bussen bekantade vi oss med en norska och en kurd fran turkiet som vi sedan dess rest och bott med. I Rach Gia fick vi beskedet att baten foljande morgon var full, detta ville vi inte tro pa och efter att ha fragat runt lite overallt fick vi fram att en kille hade fyra biljetter kvar, eftersom vi var sex personer sa tackade vi nej. Istallet gick vi upp tidigt och gick ner till baten som visade sig bli overfull utan att vi fick ga pa, trakigt tyckte vi och istallet tog vi eftermiddagsbaten. Resan over gick snabbt och det var ingen sjogang alls. Val framme blev vi pahoppade av en massa folk som ville kora oss till sina hotel men vi bestamde oss for att aka till ett hotel som vara nya vanner tittat ut och som ligger inne i staden. Samma kvall gick vi ner till stranden och badade och det var drygt skont. Dagen darpa badade vi. Dagen efter det akte Daniel och Malte ivag med vara nya vanner for att snorkla, Olle och Johan stannade hemma. Johan madde helt enkelt inte bra och Olle ville ha god tid pa sig att lasa en bok. Vilken bok? Visst ja, tre av oss har bokat en dykkurs med rainbow divers, sa det var den boken Olle laste. Den fjarde av oss (Johan) har redan ett par dykcert och kommer istallet att pilla sig i naveln i fyra dagar.
Det var nog allt, bilder kommer i dagarna.
Tjipp!
torsdag 10 januari 2008
Bilder fran tidigare avsnitt.
Sa uppdaterar vi med lite bilder fran tidigare avsnitt.
Bildtexter.
Bild 1: I Laos odlar man i klusterbomber.
Bild 2: Lite skrot fran kriget.
Bild 3: Annorlunda landskap kring de stora stenkrukorna.
Bild 4: Nagra av de stora stenkrukorna.
Bild 5: Malte och en rysk stridsvagn.
Bild 6: Ett av de manga overgivna husen i Vientianne.
Bild 7: Denna smatt groteska triumfbage finner man i Vientianne.
Bild 8: Gratiskonsert som vi rakade planka in pa. Tittar man noga sa kan man se nagra av oss.
Bild 10: Utsikt over Mekong i huvudstaden.
Bild 11: Guld!
Bild 12: Sa slacker man torsten.
Bild 13: En paus i skuggan.
Bild 14: Vackra landskap nagonstans langs Mekong.
Bild 15: Manliga Malte.
Bild 16: Innan vi gav oss ivag fran Vientianne.
Bild 17: Ruinerna i Champasak.
Bild 18: En finfin fors i Deltat.
Bild 19: Farjorna ar lite annorlunda i Laos.
Bild 20: Malte vet hur man slappar.
Bild 21: Bild fran deltat.
Bild 22: Pa vag tillbaka.
Bild 23: Nagra av de skoldpaddor som plockades ur bussen vi akte i.
Bild 24: Tranga tunnlar i Vietnam.
Bild 25: Den lite dyrare bussen vi inte akte i.
Bild 26: Pa gransen mellan Nordvietnam och Sydvietnam.
Och som vanligt far ni ha overseende med oordningen pa bilderna. Oftast vill det sig inte alls.
Tjipp!
Bildtexter.
Bild 1: I Laos odlar man i klusterbomber.
Bild 2: Lite skrot fran kriget.
Bild 3: Annorlunda landskap kring de stora stenkrukorna.
Bild 4: Nagra av de stora stenkrukorna.
Bild 5: Malte och en rysk stridsvagn.
Bild 6: Ett av de manga overgivna husen i Vientianne.
Bild 7: Denna smatt groteska triumfbage finner man i Vientianne.
Bild 8: Gratiskonsert som vi rakade planka in pa. Tittar man noga sa kan man se nagra av oss.
Bild 10: Utsikt over Mekong i huvudstaden.
Bild 11: Guld!
Bild 12: Sa slacker man torsten.
Bild 13: En paus i skuggan.
Bild 14: Vackra landskap nagonstans langs Mekong.
Bild 15: Manliga Malte.
Bild 16: Innan vi gav oss ivag fran Vientianne.
Bild 17: Ruinerna i Champasak.
Bild 18: En finfin fors i Deltat.
Bild 19: Farjorna ar lite annorlunda i Laos.
Bild 20: Malte vet hur man slappar.
Bild 21: Bild fran deltat.
Bild 22: Pa vag tillbaka.
Bild 23: Nagra av de skoldpaddor som plockades ur bussen vi akte i.
Bild 24: Tranga tunnlar i Vietnam.
Bild 25: Den lite dyrare bussen vi inte akte i.
Bild 26: Pa gransen mellan Nordvietnam och Sydvietnam.
Och som vanligt far ni ha overseende med oordningen pa bilderna. Oftast vill det sig inte alls.
Tjipp!
tisdag 8 januari 2008
Avsnitt 17: "Vuxna man gor saker tillsammans" eller "Snakes on a bus"
"I've had enough of these motherfucking reptiles on this motherfucking buss!"
Na, en vulgar mening senare ska vi forklara vad som hant sen senast. Det hela borjade med att vi kopt biljetter fran Pakse den 8e, samma dag som vi var tvugna att lamna Laos och samma dag som vi skulle resa in i Vietnam enligt vara visum. Det visade sig att bussen gick klockan sex pa kvallen och inte klockan sex pa morgonen som vi trott, sa tva av oss akte tillbaka till buss-stationen for att byta till bussen som gick samma dag. Detta gick finfint men for att aka VIP-buss, som vi betalat for, sa skulle vi vara tvugna att lagga pa 20000 extra kip. Detta var nagot vi inte var sugna pa, forst. Efter att ha atit en sista gang tog vi vara ryggsackar och akte till busshallplatsen. Val dar mottes vi av en buss utan stolar i bakre delen, dar hade de valt att packa in en massa paket och annat kraffs, till exempel en jakla (ursakta svordomen) massa metalldunkar fyllda med nagon slags olja.
Klockan slog sex och vi hade fortfarande inte akt. Klockan narmade sig sju innan vi rullade ut fran stationen for att stanna cirka hundra meter senare, dar lastade de pa en storre mangd lador pa taket och det tog ytterligare en halvtimme. Sedan akte vi.
Efter cirka en timme klev det pa tva man med varsin tung portfolj. Det drojde inte lange innan det borjade viskas mellan de tva mannen och de som jobbade ombord pa bussen. Portfoljerna togs langst bak i bussen, ljuset slaktes och fifflandet borjade. Det borjade lukta fuffens.
Halv ett pa natten rullade vi in till den Laosiska tullen. Det drojde inte lange innan en tulltjansteman klev ombord och borjade knacka pa golv, paneler och annat. Efter ett kort tag sa skruvade de bort plastpanelerna langst fram i bussen och darefter borjade de plocka ut skoldpadda efter skoldpadda. Det visade sig att nagon, helt solklart de som agde och drev bussen, hade forsokt att smuggla ut utrotningshotade reptiler i bussen. Vi ombads att ga ut och da vi valde ocksa att beratta vad vi sett, tulltjanstemannen tackade och berattade att det aven fanns ormar ombord. Efter ett tag fick vi ga ombord igen for att koras till en annan plats dar vi skulle fa vanta tills de gatt igenom hela bussen och da visade tulltjanstemannen oss ormarna.
Alla som nagongang har akt langfardsbuss har sett flaktarna i taket ovanfor sittplatserna. Innanfor dessa hade de stoppat in ett flertal ormar. Inte helt olikt filmen "Snakes on a plane", darav den inledande meningen. Ormarna var dock ordentligt ihopbuntade och utgjorde ingen fara.
Vi blev avslappta vid ett cafe dar en massa Laosier forsokte fa oss att betala for att fa vara pass stamplade, aldrig i livet tankte vi och vagrade. Bussen akte ivag och kom senare tillbaka. Den Laosiska tullen ar tydligen inte sa effektiv i sitt letande. Vi fick ga in i bussen igen och satta oss, da tullarna hade gett sig av borjade bussens personal att plocka fram annu fler skoldpaddor fran gommor under golvet i bussen och fran insidan av reservdacket.
Vi blev mer och mer uppretade men tvingades inse att vi inte kunde gora nagot at situationen.
Morgonen darpa, idag alltsa, lastades allt pa bussen igen och vi akte mot granskontrollerna. Bussen, som nu luktade djurpark, stannade ett par hundra meter innan gransen och vi blev ombedda att ga genom granskontrollerna for att mota upp bussen pa andra sidan. Sagt och gjort. Pa andra sidan vantade vi ett bra tag och till sist dok bussen upp, denna gang utan reptiler. Vietnameserna kontrollerade bussen noga och till sist fick vi aka vidare, trodde vi. Tva hundra meter bort lastades det pa en massa saker igen och darefter akte vi, igen.
Och nu undrar ni sakert ifall vi inte ar lite sura over att vi snalade in pa busspriset. Inte det minsta. Nagra mil efter gransen sag vi den dyrare bussen. Den hade krockat med en lastbil som lag uppochner i diket och forarsatet var helt krossat. Efter denna omskakande resa kom vi fram till Dong Ha. Det hela tog nitton timmar, lite for lange for var smak. Vi ar trotta men mar efter omstandigheterna bra.
I morgon ska vi titta pa lite gamla tunnlar och darefter aka till antingen Hue eller Hoi An. Det var allt for den har gangen.
Tjipp!
Na, en vulgar mening senare ska vi forklara vad som hant sen senast. Det hela borjade med att vi kopt biljetter fran Pakse den 8e, samma dag som vi var tvugna att lamna Laos och samma dag som vi skulle resa in i Vietnam enligt vara visum. Det visade sig att bussen gick klockan sex pa kvallen och inte klockan sex pa morgonen som vi trott, sa tva av oss akte tillbaka till buss-stationen for att byta till bussen som gick samma dag. Detta gick finfint men for att aka VIP-buss, som vi betalat for, sa skulle vi vara tvugna att lagga pa 20000 extra kip. Detta var nagot vi inte var sugna pa, forst. Efter att ha atit en sista gang tog vi vara ryggsackar och akte till busshallplatsen. Val dar mottes vi av en buss utan stolar i bakre delen, dar hade de valt att packa in en massa paket och annat kraffs, till exempel en jakla (ursakta svordomen) massa metalldunkar fyllda med nagon slags olja.
Klockan slog sex och vi hade fortfarande inte akt. Klockan narmade sig sju innan vi rullade ut fran stationen for att stanna cirka hundra meter senare, dar lastade de pa en storre mangd lador pa taket och det tog ytterligare en halvtimme. Sedan akte vi.
Efter cirka en timme klev det pa tva man med varsin tung portfolj. Det drojde inte lange innan det borjade viskas mellan de tva mannen och de som jobbade ombord pa bussen. Portfoljerna togs langst bak i bussen, ljuset slaktes och fifflandet borjade. Det borjade lukta fuffens.
Halv ett pa natten rullade vi in till den Laosiska tullen. Det drojde inte lange innan en tulltjansteman klev ombord och borjade knacka pa golv, paneler och annat. Efter ett kort tag sa skruvade de bort plastpanelerna langst fram i bussen och darefter borjade de plocka ut skoldpadda efter skoldpadda. Det visade sig att nagon, helt solklart de som agde och drev bussen, hade forsokt att smuggla ut utrotningshotade reptiler i bussen. Vi ombads att ga ut och da vi valde ocksa att beratta vad vi sett, tulltjanstemannen tackade och berattade att det aven fanns ormar ombord. Efter ett tag fick vi ga ombord igen for att koras till en annan plats dar vi skulle fa vanta tills de gatt igenom hela bussen och da visade tulltjanstemannen oss ormarna.
Alla som nagongang har akt langfardsbuss har sett flaktarna i taket ovanfor sittplatserna. Innanfor dessa hade de stoppat in ett flertal ormar. Inte helt olikt filmen "Snakes on a plane", darav den inledande meningen. Ormarna var dock ordentligt ihopbuntade och utgjorde ingen fara.
Vi blev avslappta vid ett cafe dar en massa Laosier forsokte fa oss att betala for att fa vara pass stamplade, aldrig i livet tankte vi och vagrade. Bussen akte ivag och kom senare tillbaka. Den Laosiska tullen ar tydligen inte sa effektiv i sitt letande. Vi fick ga in i bussen igen och satta oss, da tullarna hade gett sig av borjade bussens personal att plocka fram annu fler skoldpaddor fran gommor under golvet i bussen och fran insidan av reservdacket.
Vi blev mer och mer uppretade men tvingades inse att vi inte kunde gora nagot at situationen.
Morgonen darpa, idag alltsa, lastades allt pa bussen igen och vi akte mot granskontrollerna. Bussen, som nu luktade djurpark, stannade ett par hundra meter innan gransen och vi blev ombedda att ga genom granskontrollerna for att mota upp bussen pa andra sidan. Sagt och gjort. Pa andra sidan vantade vi ett bra tag och till sist dok bussen upp, denna gang utan reptiler. Vietnameserna kontrollerade bussen noga och till sist fick vi aka vidare, trodde vi. Tva hundra meter bort lastades det pa en massa saker igen och darefter akte vi, igen.
Och nu undrar ni sakert ifall vi inte ar lite sura over att vi snalade in pa busspriset. Inte det minsta. Nagra mil efter gransen sag vi den dyrare bussen. Den hade krockat med en lastbil som lag uppochner i diket och forarsatet var helt krossat. Efter denna omskakande resa kom vi fram till Dong Ha. Det hela tog nitton timmar, lite for lange for var smak. Vi ar trotta men mar efter omstandigheterna bra.
I morgon ska vi titta pa lite gamla tunnlar och darefter aka till antingen Hue eller Hoi An. Det var allt for den har gangen.
Tjipp!
söndag 6 januari 2008
Avsnitt 16: "Vuxna man gor saker tillsammans" eller "Delta blues"
Hej igen. Nu ar vi tillbaka i Pakse efter en expedition i Laos sodra Mekongdelta. Vi har sett floddelfiner och slappat ratt rejalt.
Pa vagen ner stannade vi till i Champasak for att kolla pa Vat Phu, ett gammalt tempel i djungeln, riktigt haftigt faktiskt.
Val pa Don Khone (den allra sodraste on) tog vi det lugnt, kollade pa gammal nerlag jarnvag, tog en delfinspanartur och badade i Mekong. Stamningen var ratt lugn och det kandes bra efter de lite hetsigare cykeldagarna.
Nu ar vi som sagt tillbaka i Pakse, for att tidigt imorgon resa mot Vietnam med buss.
Pa vagen ner stannade vi till i Champasak for att kolla pa Vat Phu, ett gammalt tempel i djungeln, riktigt haftigt faktiskt.
Val pa Don Khone (den allra sodraste on) tog vi det lugnt, kollade pa gammal nerlag jarnvag, tog en delfinspanartur och badade i Mekong. Stamningen var ratt lugn och det kandes bra efter de lite hetsigare cykeldagarna.
Nu ar vi som sagt tillbaka i Pakse, for att tidigt imorgon resa mot Vietnam med buss.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)