Avsnitt 59: "Er kajplats i etern" eller "Snart bar det av"

Hej alla, tankte bara skriva ett snabbt medelande innan jag dra ivag till Myanmar, bara for att forklara, att jag kanske inte kommer kunna horas av forran jag kommer tillbaka darifran. Jag ska forsoka, men det Burmesiska telenatet verkar inte vara hopkopplat med resten av varlden, och internet ar svart att fa tag i.
Skriver nar jag kan.
Tjipp

Bilder

Lite bilder, och ja, detta ar alla bilder jag tagit hittils.
Bild 1: Mitt rum (huktoa saklart), delas med en pensionerad japan, som bott dar i tre ar, en yngre japan som alskar reggae och drommer om att aka till jamaica, en fransk-kannadensare som ar engelska larare i Beijing, men var tvungen att lamna landet for att skaffa arbetsvisum och sa jag.
Bild 2: Thailandsk gata.
Bild 3: Glad Buddha, ja las skylten.

Avsnitt 58: "Er kajplats i etern" eller "Tillbaka i Asien".

Sa var man tillbaka igen. Bensin angor och glada Buddhor. Efter ett langt flyg, anlande jag pa kvallen i Bangkok. Slapade min surfbrada med mig till bussen och akte in till Khao San Road, dar jag vandrade in till var gamla grand. Vart gamla guesthouse var fullt sa gick gick till det brevid och bor nu med en massa japaner i ett spartanskt rum, pa overvaningen av vad som ska vara en massagesalong (nej, den riktiga sorten) for 80 bat/natt, motsvarande 20 kronor med dagens vaxelkurs. Nar jag forst anlande blev jag forst besviken over hur vasterlandskt Thailand blivit, och om Khao San Road omradet verkade vasterlandskt nar vi var dar tillsammans sa har det blivit annu mer sa(!). Men idag nar jag tog en lang, lang langpromenad till Myanmars (Burmas) ambassad upptackte jag att jag faktiskt var i asien. Bortom turiststraken finns finns knappt nagra turister (fore lunch, da alla fortfarande sover ruset av sig, sag jag inte en enda falang). Har finns verkligen asien. Gatukommers och manniskor over allt. Farger, liv, rorelse. Dricka ur plastpasar.
Sa vad ar planen. Pa mandag ska jag soka visum for Myanmar (Burma) och skaffa en flygbiljett dit. Forhoppningsvis spandera en manad dar och sedan flyger jag hem den 5:e juni.
Jag glomde skriva. Annu en gang holl jag pa att inte bli paslappt pa flyget. Det visade sig att man behovde en vidarebiljett for att bli paslappt, sa annu en gang fick jag sms:a hem och be om att fa en biljett bokad. Det stod mellan 29:e maj eller 5:e juni och jag valde den senare for att ha en tidsram som lamnar rum for byrokrati.
Jag aterkommer med bilder och mer info snart. Forhoppningsvis...
Tjipp

Post scriptum till avsnitt 57

I all hast glomde jag tillagga att jag ar pank for att jag fick en fortkorningsbot som jag INTE forkanade. Under min tid i Nya Zealand har jag konstant kort lagligt eller under den lagliga gransen och alla klagar pa hur langsamt jag kor (tro det eller ej). Men pa en vag i Inglewood (Nya Zealand inte Californien) som jag trodde var en 70 vag sa jag plotsligt en 50 skylt och saktade ner. Under 50 skylten var dock en polisbil som genast gjorde en u-svang och gav mig en rejal bot. Forklaringen jag fatt fran Nya Zealandare ar att detta ar vad polisen gor for att kana pengar, vilket kanske forklarar varfor de ar ute och tar fortkorare och rattfulla (aven om den lagliga gransen ar 0,8) nar det finns sa mycket brottslighet, gang och droger. Naja, naja, jag ar inte bitter. Jag ar glad anda och ser det positiva i min situation, som alltid.
Tjipp

Avsnitt 57: "Er kajplats i etern" eller "Missoden"

Hej alla!
Har kommer en resume av vad som hent den senaste tiden, sedan jag kom till Hastings.
Jag spenderade ett par dagar i Hawkes Bay, och halsade pa och sa adjo till alla gammla vanner dar. Sista dagen motte jag upp med Miron (min gamle van och vapendragare, sedan sex-ars-verksamheten). Vi hangde och pratade och pratade tills efter midnattstimme. Efter ett par timmars somn begav jag mig ner till Wellington for att plocka upp min van Ting, som flog upp fran Dunedin, for att hanga med mig pa resan, da hon hade pasklov fran universitetet och vad battre sett att fordriva sin lediga tid pa an att resa runt landet. Vi begav oss sa upp for att gora "the Tongariro crossing", en valdigt vacker dagstur, men da vi forsov oss och det tog tid att hitta platsen var det forsent att gora vandringen sa vi gjorde en kortare vandring i omradet och njot av vackra utsikterna. Darefter begav vi oss till Mt. Taranaki, vilket ar ett av de mest lattklattrade bergen i varlden, och man kan gora det som en dags tur. Nu hade dock snon fallit, sa vi kunde inte klattra till toppen (odet verkar inte vilja att jag ska klattra upp for berg, kom ihag Mt. Kinabalu, Kelabit highlands, etc.). Istallet klattrade vi upp till snolinjen, langs den och sedan ner igen, vilket bjod pa spektakular utsikt, tat dimma och sno (vilket jag inte sett sedan vintern innan jag lamnade Sverige). Darefter begav vi oss upp till Raglan, en av Nya Zealands basta surfstrander, surfade och begav oss upp till Auckland. Fran Auckland begav vi oss mot Coromandel Peninsula, vilket ar en vildvuxen rural halv o, med fler vackra vyer. Precis innan Coromandel Town, i en brant backa dog plotsligt vaxelladan i bilen och vi var strandade. Vi blev tvugna att lifta in till staden, med en Israel, och forsoka hitta en skrot (da det skulle kosta mer att laga bilen, an den var vard). Det fanns ingen skrot sa istallet fick vi ga till stadens bargare som bargade bilen. Vi sov natten i bilen och lamnade den sedan hos honom och det var nu tid att lifta tillbaka till Auckland, dar vi kunde bo hos en av Tings vanner. Efter ett tag vid sidan av vagen och ingen som stannade och plockade upp oss, gick vi over och talade med en truckforare, som visade sig vara pavag tillbaka till Auckland och som tog oss dit. Han bjod oss mat och tog oss hela vagen till Tings kompis hus. Ting flog hem till Dunedin och jag ar nu fortfarande hos hennes kompisar, pank och invantande ett flyg till Bangkok.
Men jag ar glad anda.
Tjipp!

Bild 1: Lifta.
Bild 2: Sista aktur.
Bild 3:Coromandel.
Bild 4: Grymma bryt i Raglan.
Bild 5: Taranaki.
Bild 6: Nya Zealandare ser inte sno valdigt ofta.
Bild 7: Taranaki.
Bild 8: Tongariro (valdigt atraktiv bild pa mig).
Bild 9: Valkommen till Republiken Whangamomona.
Bild 10: Jag och Miron.

Nagra fa bilder till senaste inlagget.

Bild 1: Pa sandsporren.
Bild 2-5: Glaciar is.

Avsnitt 56: "Er kajplats i etern" eller "Glaciar is"

Sedan Adam cycklade till Christchurch for att hitta jobb. Var jag ater ensam. Vad skulle jag gora nu. Efter lite kontemplerande reste jag tillbaka till Dunedin och hamtade upp min van Ting, som bor dar, och vi for tillsammans upp mot Fox glaciar. Detta ar en av tva glaciarer pa Nya Zealands vast kust som bada gar att nu med en guide, efter en kort vandring. Ikladda "crampons" (nej, jag vet inte vad dessa kallas pa svenska, men det ar metalldon som klas pa undersidan av ens skor och hjalper en att ga pa denna enorma isformation). Hur ska man da beskriva en glacier. Na. Den ar stor. Den ar gjord av valdigt hart packad is som lyser i olika farger, sa som gront och blatt och det ger en insikt till hur hela norra halvklotet sag ut en gang i tiden. Is, is overallt!
Efter detta satte jag Ting pa en buss hem till Dunedin och akte ensam upp vastkusten. Nya Zealands vastkust ser ut som nagot ur Doyle's "The lost world". Den ar vild, kladd i bush och vilda kuster. Igar vid "Farewell Spit" som ar en sandsporre som bildar Sydons nordligaste punkt. Miljon har ar nagot i stil med sydsveriges strander men i extrem, enorm version. Delar sag ut som en oken. Som nagot hamtat fran Star Wars. Nu ska jag forsoka att ta mig over tillbaka till nordon inom nagra dagar, forhoppningsvis ska detta inte vara for svart. Maste boka farjan...
Tjipp
Ps. Har ingen usb port har, sa bilder far komma senare.