En Trevlig Resa: 2017

När vi (Sofia och Johan) har besökt Finland de senaste åren för att fira midsommar har vi valt att komma dit lite innan firandet eller åka hem lite efter firandet. Vi har då kunnat umgås lite mer med Malte och Veera, se lite mer av Finland och samtidigt passa på att arbeta lite extra. Än så länge har vi fått hålla oss till städning, bära ved eller måla. Malte däremot har, genom hårt arbete, kunnat avancera lite längre upp i hierarkin. Han får bland annat hugga ved (se nedan)!

Malte hugger ved i Seitseminens nationalpark. När man grillat korv får man fylla på med ny ved!

Förra året fick vi allihopa dock nöjet att testa lite mer avancerat arbete: kupa potatis. Att kupa potatis är hårt arbete på en helt ny nivå. Det kräver styrka, noggrannhet, mod och samarbetsförmåga. Sofia passade på att filma lite:

De senaste åren har jag utvecklat ett litet intresse för att läsa gamla reseskildringar från platser jag varit på eller vill åka till. Jag gillar helt enkelt att läsa om hur platsen var då och hur personen som skrivit (oftast en europé) upplevt sin resa dit. Ofta är det rätt knäppa beskrivningar och man får ju se dem som ett historiskt dokument i sig. Blir denna blogg ett sådant historiskt dokument?

Ett gammalt kap är "Midtens Rike - Kina: Öst-Asien i våra dagar". Alltså en bok om Kina. Den är skriven av österrikaren Ernst von Hesse-Wartegg, som bland annat gjorde sig känd för sina reseskildringar. Jag vet inte när originaltiteln gavs ut för första gången men mitt exemplar trycktes 1904, alltså för mer än 100 år sedan. Förmodligen skrevs originalet ett par år tidigare, kanske kring 1902.

Som sagt kan beskrivningarna vara rätt knäppa och vissa av Hesse-Warteggs beskrivningar är inget undantag. Följande beskrivning av en resa till Kinesiska muren följer mönstret:

Den stora kinesiska muren.

Af de många resande, som besöka Kina, fara endast få längre än till Shanghai, och af de få, som besöka Peking, företar högst en tiondel utflykten till den Stora muren, emedan de ej kunna se det egentligen imposanta hos denna, nämligen dess 3,300 kilometers längd, utan endast ett litet stycke, och äfven emedan resan ingalunda kan kallas någon lusttur. Det är ej hvar mans sak att rida en vecka på hårda mulåsneryggar genom stenöknar och öfver kala berg, öfvernatta i eländiga, smutsiga kineshålor och återvända till Peking solbränd, uttröttad, kanske ej ens helskinnad, endast för att ha sett en mur. Men den, som verkligen underkastar sig dessa strapatser, blir rikligt belönad, icke genom den kinesiska muren, utan emedan han under denna resa lärt känna kinesernas lif i det inre landet, får se ett ofantlig måleriskt och landskapligt storartadt stycke land och vid själfva den Stora muren också får kasta en blick in i Mongoliet, bland afkomlingarne af Dschingis-khans och Kublai-khans horder.

Det är verkligen tydligt hur Hesse-Wartegg inte tycker om att resa i denna delen av Kina och att hans syn på folket är dammigt och sunkigt. Hans ovilja mot att övernatta i "elendiga, smutsiga kineshålor" är i högsta grad tydlig. Samtidigt vill han lära känna kinesernas liv och se det ofantliga landskapet.

En annan spännande dimension av denna text är man verkligen får en annan uppfattning av hur pass enkelt det numera är att besöka den Kinesiska muren. Vid båda mina besök på muren utanför Beijing har jag satt mig i en minibuss och blivit körd fram till en dal nedanför murens streckning. Jag har vid båda tillfällena fått gå en promenad på en icke restaurerad streckning av muren och dessutom bjudits på riktigt god mat i anslutning till detta. Efter besöket har jag sedan satt mig i minibussen och åkt tillbaka in till staden. En heldag helt enkelt och långt ifrån en veckas strapats på en mulåsnas rygg...

Aja, kan väl sammanfatta detta, egentligen onödiga inlägg, med ett par bilder från de olika besöken. 2007 vs 2014.