Island

Hej hej!

Tänkte försöka skriva ihop lite om min tur till Island där jag hälsade på Sofia som för tillfället jobbar där.

Det hela började med att jag fick mat av Malte och Veera, finfin pastasallad som jag glupskt slängde i mig på tunnelbanan från Fruängen till T-centralen. En flygbuss, check-in, säkerhetskontroller, väntan, flygtur utan sömn, minst 1000 irriterande scouter och ännu en flygbuss senare plockade Sofia upp mig på busstationen i Reykjavik. Klockan var nu närmare 1 på natten (tror jag) och efter lite virrande på motorvägarna i stan åkte vi mot byn där Sofia bor och jobbar, Reykholt.

Morgonen efteråt sov jag länge men Sofia gick som vanligt upp tidigt för att börja jobba. Under dagen fick jag bekanta mig med familjen, hos vilka Sofia bor och jobbar, och med byn. På dagen försökte jag hjälpa Sofia med jobbet som till största delen består av att ta hand om de tre yngsta av familjens fem barn. Tre gulliga och busiga ungar, jag tror att det gick helt okej för mig med tanke på att jag inte förstod vad de sa (men Sofia kanske tycker annat). Klockan 16, efter jobbet alltså, tittade vi på växthusen som familjen har och gick sedan på promenad genom byn och upp på en kulle i utkanten av den. Där fick jag se de varma källor som gett byn sitt namn, vattenånga kom upp ur skorstenar och det fanns skyltar som varnade för att området är "geothermal". Utsikten från kullen var otrolig för mig som är van vid Svenskt landskap. Efter detta tror jag att vi gick till det lokala badhuset för att sitta ett tag och slappna av i badhusets heitapottur (en liten pool med varmt vatten från källorna). Jag var helt död av barnen och tidsomställningen så jag somnade rätt hårt den kvällen.

Dagen därpå jobbade Sofia som vanligt och jag försökte hjälpa till så gott jag kunde. När Sofia jobbat klart åkte vi iväg i en av familjens bilar för att ta oss en titt på lite spännande saker i krokarna. En bit ifrån byn ligger det berömda vattenfallet Gullfoss, vilket var galet mäktigt. Efter att ha tittat runt ordentligt åkte vi vidare till Geysir, där blev jag minst lika imponerad (och även lite blöt) av gejsern Strokkur. På vägen tillbaka traskade vi även runt och kollade på vattenfallet Faxi i älven Hvitá.

Tredje dagen åkte Sofia och jag på utflykt med barnen till Stokkseyri där det fanns en lite större lekpark och lite olika djur som getter, kaniner, hästar och katter. Barnen lekte hela dagen och hade svårt för att bestämma sig för vad de skulle göra, för allt verkade ju så skoj. De åkte i små bilar, hoppade på en stor "studskudde", skrek åt getter och klappade kaniner. Efter det var både barnen och vi andra så trötta att Sofia nästan hade fyra sovande pojkar i bilen hem, jag fick prata för att hålla mig vaken. Eftersom dagen hade varit så jobbig så vilade vi på eftermiddagen och gick senare till badhuset för att slappna av lite. Skönt. Något jag tyckte var lite coolt var att man från Stokkseyri såg Eyjafjallajökull, vulkanen som gjort livet surt för en mängd flygbolag, vi såg dock ingen aska.

Fjärde dagen åkte vi på förmiddagen på en lite kortare utflykt med de två yngsta barnen till en lekpark i Laugarvatn men dagens höjdpunkt kom på eftermiddagen. Vi lånade bilen och åkte mot Hveragerði. På vägen stannade vi vid en gammal vulkankrater vid namn Kerið. Väl vid Hveragerði parkerade vi en bit utanför stan och började vandra upp bland bergen. Lite då och då såg vi varma källor. Efter lite mer än en timme kom vi fram till vårt mål. I en dal gick en liten å/bäck/ som vi hört att man skulle kunna bada i. Det var kallt och regnet hängde i luften men vi beslöt oss för att göra ett försök. Vattnet var så varmt att vi med jämna mellanrum fick gå upp och svalka oss på land - underbart skönt alltså! Vi satt precis ovanför ett litet vattenfall och när vi provade att sätta oss nedanför det så kändes det som att sitta i en bubbelpool. Efter en timme gick vi upp och gick tillbaka till bilen, vägen bjöd på ett otroligt landskap och en mycket vacker utsikt.

På fredagen besteg vi en kulle utanför byn i jakt på en sjö som Sofia besökt tidigare. Vi hittade inte riktigt vägen utan fick vända för att skogen blev för tät. Det kändes lite lustigt att kunna se över skogen men ändå inte riktigt kunna gå igenom den. Vi satte oss istället och njöt av utsikten. Lite senare på dagen gick vi promenad utanför byn och jag försökte, utan bra resultat, att fota lite coola fåglar. Vi hade från början tänkt passa på att rida lite eftersom familjen har hästar men vi var för trötta och slöade istället framför en film.

På lördagen åkte vi mot Reykjavik där vi bokat ett rum för natten. På vägen passerade vi ett par grottor där en familj bott ända in på 1930-talet. Vi åkte även till Þingvellir nationalpark, en mycket intressant plats. Där hade man länge Alltinget och domstol, där finns Islands största sjö och det är också en plats där de nordamerikanska och den eurasiska kontinentalplattorna möts. Området ligger alltså beläget mellan de båda kontinenterna vilket gett upphov till stora sprickor och raviner. Inte bara det! Här spelades enligt wikipedia stora delar av filmen Bröderna Lejonhjärta in. Väl framme i Reykjavik letade vi rätt på stället vi skulle bo och begav oss ut på stan. Vi såg mycket fin graffiti och street art och en del andra coola saker så som gamla valfångstfartyg och en bil med registreringsnumret SNUSKA.

Den sista dagen spenderade vi också i Reykjavik. Vi gick på loppis och fyndade billiga skivor, vi käkade korv, vi bjöds på kaffe och handlade mer skivor i skivaffären 12 tonar, gick upp i ett jättehögt kyrktorn och gick på Islands nationalmuseum. Efter en lång dag hann jag sova några timmar innan jag fick kliva upp klockan 4 för att åka till flygbussen. På flygplatsen växte mitt hat mot scouter ännu mer då de var överallt och extremt irriterande. Flyget hem gick fint och vägen från Arlanda likaså.

Sammanfattningsvis måste jag säga att Island är galet vackert och trevligt och att jag definitivt kommer att åka tillbaka dit någon gång!

Tjipp / Johan

Bildtexter:
Bild 1: I ett av växthusen. De odlar tomater och säljer till butiker runt om på ön.
Bild 2: Utsikt över byn.
Bild 3: Utsikt från kullen utanför byn.
Bild 4: Gullfoss.
Bild 5: Strokkur.
Bild 6: Vid Faxi.
Bild 7: Kerið.
Bild 8: På väg mot de varma källorna utanför Hveragerði.
Bild 9: Skönt bad!
Bild 10: Drömskt på vägen tillbaka.
Bild 11: Häftig natur på vägen tillbaka från badet.
Bild 12: Fin utsikt mot havet på vägen tillbaka.
Bild 13: Isländsk skog.
Bild 14: Vi hittade inte sjön men bjöds på en fin utsikt i alla fall.
Bild 15: Utanför byn.
Bild 16: Grottorna där folk bott i fram till 1930-talet.
Bild 17: I Þingvellir nationalpark.
Bild 18: I en stor ravin i Þingvellir nationalpark.
Bild 19: Gatukonst i Reykjavik.
Bild 20: Gatukonst i Reykjavik.
Bild 21: Gamla valfångstfartyg i Reykjavik.
Bild 22: I affären 12 tonar.
Bild 23: Kyrkan.
Bild 24: Utsikten över delar av Reykjavik från kyrkan.

Fran Berlin till Tjeckien, ett forsok till kort resume

Hej alla,

Jag ska forsoka att sammanfatta vad vi pysslat med den senaste tiden.

Vi lamnade danmark och fick forst lift till en stor rastplats. Darifran fick vi lift med en tysk kille som levererar motorcycklar, vilka folk till exempel kopt pa e-bay. Han skulle hem till Berlin, men behovde plocka upp tva motorcycklar pa vagen.

Detta betydde att vi fick en gratis tur runt tysk landsbyggd, och vi anlande till Berlin klockan ett pa natten.

I Berlin skulle vi fa bo hoss en kompis till Ting, Ben fran Nya Zeeland. Da Berlin ar staden som aldrig sover sa kom hennes van inte hem forran runt tre fzra tiden. Dagen efter gick vi pa den "alternativa Berlin" turen, vilken Ben leder. Denna tur ar inriktad pa graffiti och street-art, sa det var kul att vandra runt och se Berlins otroligt stora scen for detta.

Vi spenderade ett par dagar i Berlin, och darefter var det dags att bege sig vidare. Nasta mal var Erfurt, dar min gode van Alex bor.

Vi tog tunnelbanan ut till utkanten av staden och borjade lifta precis innan motorvagen borjar, vid nagra rodljus. Efter en stunds vantan stannade en lastbilschauffor och hojtade at oss att han skulle dit. Vi hoppade in. "Vill du ha en ol?" fragade han. Jag blev smatt forbryllad over detta, men denna forbryllan klarnade nar jag insag att det var alkoholfri ol han pimplade.

Detta var en valdigt lustig karaktar vid namn Charles-Henry. Han har elva barn, tretton barnbarn och de bor alla pa en stor farm i Bavarien.

Han sa att han kunde ta oss hela vagen, men att han forst behovde sova nio timmar pa grund av regeringsdirektiv. Vi funderade forst pa att kanske forsoka ta en lifta med nagon annan fran den rastplats dar han stannade for att sova, men vi tankte att om vi anda hade en lift hela vagen sa ar det lika bra att aka hela vagen med samma.

Ack sa forvanade vi skulle bli.

Nar vi val pa kvallen borjade fardas igen, sa han plotsligt. "Oj, jag kommer inte hinna kora er hela vagen, men jag kan slappa er pa den sista bensinmacken innan avfarten pa vagen mot Erfurt.

Vi kunde inte annat gora en att ga med pa detta forslag.

Sa dar var vi. Pa en bensinstation i mitten av Tyskland klockan tre pa morgonen.

70 km fran Erfurt. Vi hade fardats 200 km pa 12 timmar, kanske ett rekord.

Det drojde anda till klockan sex innan en ingenjor plockade upp oss och korde oss till en parkerings plats precis utanfor Erfurt.

Darifran fick vi lift nagra kilometer in i sjalva staden, varifran Alex plockade upp oss.

Vi spenderade fem dagar i Erfurt med Alex, och hade en valdigt trevlig tid.

Vi czcklade runt i den gamla staden, och dess vackra byggnader. Vi var pa besok i Buchenwalds koncentrationslager, osv.

Darefter borjade vi lifta mot Prag.

Som lasaren marker forsoker jag att skriva detta sa snabbt som mojligt for vi ska snart ivag.

Vi fick lift darifran till Dresden, vilket ligger precis vid vagen till Prag.

Har sag vi for forsta gangen andra liftare. Dels tva tjejer vi inte vet varifran de kom, och dels tva asskona valdigt fulla polacker som skulle lifta till ukraina.

Klockan var ratt mycket nar vi slutligen fick lift med en turkisk lastbilschaiffor.

Han bjod forst pa te, turkiskt brod, agg, feta ost och en rod turkisk rora.

Darefter korde han hela vagen till Prag, dar han slappte oss pa en bensinmack.

Vi viste inte riktigt var vi var, men Ting hade en tjeckisk van vi skulle bo hos, vid namn Marketa. Maketa sa att hennes van kunde komma och plocka upp oss, sa vi lzckades efter manga om och man ta reda pa var vi var, fran mack arbetarna, vilka inte talade ett ord engelska.

Det visade sig att Marketas szster skulle gifta sig dagen efter och alla var i en pytte liten by utanfor byn beroun 30 km soder om prag.

Sa vi fick vara med pa det traditionella Tjeckiska brolloppet och den stora festen efterat. Ata tjeckisk mat och dricka tjeckisk ol.

Det visade sig att Marketa inte langre bor i Prag utan i en liten by i sodra tjeckien dar alla ar slackt med alla.

Sa vi akte med henne dit. Har ar vi nu, och har besokt mangen vackra slott och gamla stader.

Tjeckien ar otroligt vackert, med sina berg och dalar.

Pa fredag ska vi upp till prag tillsammans med Marketa och hennes danstrupp, over helgen och nar vi kommer tillbaka hit ner ska vi forsoka lifta till wien. Darefter ar malet slovenien kroatien och att sedan folja kusten ner genom montenegro och albanien till grekland.

Tjipp

412km mark

Hello! Malte and Veera here with a status report.

We are currently at the library in Kristianstad after the first week of biking. We spent wednesday and thursday on Gotland, swimming and enjoying the sun ( and biking of course). After that we had the good sense of direction to end up in a three day rain (storm according to the newspapers but it wasnt that bad) so everything we own got wet. We had to rent a cabin at a camping site to dry the tent and other vitals before pedaling on. Yesterday we were doing good speed and we are counting on reaching Copenhagen on the day after tomorrow. At some point we will of course upload pictures aswell, but right now we dont have the possibility.

Cheers
V&M

Danmark på andras givmildhet

Ett førsøk hær att återuppta reseskildrandet.

Efter lite drygt en vecka i Skåne med familjen tog jag och Ting tåget øver till Køpenhamn.

På tåget møtte vi en engelsman, som bott i Køpenhamn i 8 år, som var påvæg tillbaka efteren fylla som slutat med att han vaknat upp i Gøteborg, nu skulle han tillbaka till pubben.

Vårt mål var nu Odense, dær vi visste att en sæng och gott sællskap væntade.

Efter lite grunnande och rådfrågande av lokalbefolkningen, kom vi fram till att det bæsta vi kunde gøravar att ta tåget ut till Vallby, varifrån vi kunde gå mot motorvægen som leder mot Fyn, och dær førsøka lifta.

Vi stællde oss på flera stællen och førsøkte. Jag frågade på en pizzeria och fick tag i kartong att skriva på, før att ha en skylt.

Ett fyllo vid pizzerian tyckte vi skulle gå fram till stoppljuset och gå fram till folks bilar och fråga dem.

Vi valde till slut att prova denna metod.

Tro det eller ej, men jag gick fram till en bil, førd av en ældre kvinna.

"Ska du till Odense?"

Hon nickade.

"Kan vi komma med?"

Hon nickade.

Jag ropade glatt till Ting som stod med ryggsæckarna vid refugen, och vi hoppade in i baksætet samtidigt som det blev grønt.

Vi fick lift med henne hela vøgen till Odense, dær vi møtte upp med några vænner till mig från tidigare resa på Tonga och Nya Zeeland.

Odense ær staden från vilken H.C. Andersen kommer. Han ær fødd dær, men flyttade tidigt dærifrån. Trots detta så ær staden helt dedikerad till H.C. Andersen, och ja, vi gick førbi och tittade på hans barndomshus.

Sjælva staden Odense ær Danmarks tredje størsta stad. Gatorna kantas av pittoreska hus som sett fler æn ett par generationer komma och gå. Lummiga parker flankar den flod som rinner genom staden.

Vi stannade i Odense i en dag till efter att vi anlænt och såg då bland annat den stora, vackra kyrkan, och en del av en jætte stor festival med atleter från hela værlden.

Dagen dær efter var det dags att bege sig vidare. Målet var nu Skandeborg, just søder om Århus. Vi tog bussen ut till ytterkanten av staden och lyckades få lift med en ingenjør som var på væg till en arbetsintervju, halvægs till Århus, och dærefter, efter några minuter under duggande sky vid en motorvægs påfart, fick vi lift av en ung kille somprecis hyrt en skåpbil før att hjælpa en kompis i Århus att flytta. Vi slængde in ryggsæckarna i skåpet och var ivæg.

Det var en vældigt trevlig kille som dock led av post-traumatisk stress. Han fick ofta utbrott av extrem oro, och sedan kom han att glømma de senaste dagarna.

I Skandeborg bor våra vænner Mikhail och Helle, vilka vi træffade i Filippinerna, under vår senaste utflykt, vilka bjudit in oss. Vi blev avslæpptåra vid motorvægs avfarten, och blev dærifrån upplockade av våra vænner.

Dagen efter lånade jag och Ting en kanot från Helles arbetskamrat och rodde ut på en otroligt vacker sjø. Sommar solen stekte, en lætt (och stundom vældigt hård) bris blåste øver de små vågorna och tranor fløg førbi ovanfør. Efter ett par timmar i kanot, begav vi oss tillbaka till huset, dær Mikhail høll på att ta bort en ytterdørr och mura upp en vægg med ett fønster i. Vi hjælpte till och jag førsøkte læra mig så mycket jag kunde. En tegelsten la jag och den bær mitt namn (efter att Mikhail skæmtsamt skrev dit det).

Idag var vi inne i Århus och strosade runt gator och torg. Æven Århus ær en vældigt pittoresk stad med mången gammalt hus. Detta ær Danmarks næst størsta stad. Århus ær æven stolt hem till en otroligt vacker medeltida domkyrka. Byggd på trettonhundra talet, men det blev inte en domkyrka førræn slutet av 1500-talet efter 50 år av "førbættring".

Dærefter ett bad i Kattegatts sommarvarma vatten, och nu tillbaka tønker jag ta en tupplur før att øverleva det fødelsedagskalas till vilket vi ikvæll ær inbjudna.

Imorgon blir en lång strappats, då hægrar Berlin i horisonten bortom hundratals kilometer av motorvæg och liftande.

Tjipp