En Trevlig Resa: maj 2013

Min första plan för Kina var att besöka några av städerna i södra Yunnan. På bussen mot gränsen träffade jag Marco och Sara, två amerikaner som också skulle till Kina. Dom hade tänkt åka till staden Xinjie en bit söder om Kunming, ett ställe som jag hade läst en del om så jag beslöt mig för att åka dit också. Efter att passerat gränsen tog vi oss till staden Mengla, 40 minuter med buss därifrån. Där fick vi reda på att bussen som vi behövde ta för att komma till Xinjie inte gick förrän morgonen efter. Så vi tog in på ett hotell i staden. Dagen efter fortsatte vi mot staden Luchun, dock på olika bussar eftersom det inte fanns så många biljetter kvar. Resan dit blev bra mycket längre än väntat, vägarna här visade sig nästan lika dåliga och krokiga som i Laos. Under vägen fick man ändå se väldigt mycket fin landsbygd, med små byar och terrassodlingar med ris. Efter en 11 timmars bussresa var jag tillslut framme i Luchun där jag tog in på ett hotell precis vid busstationen. Två timmar senare anlände även Marco och Sara.

Dagen efter fortsatte vi på en betydligt kortare bussresa till Xinjie. Området runt staden är känt för sina terrassodlingar men det kändes ändå som om vi var de ända turisterna där. Dagen vi anlände tog vi en promenad bland byarna utanför staden. I en av byarna blev vi helt plötslig inbjudna på middag, det visade sig att byn hade någon form av högtid. Det blev verkligen en annorlunda upplevelse, ingen av byborna kunde ett ord engelska men vi hade trevligt ändå. Efter en hel del mat och lite för mycket risvin började det närma sig kväll och vi vandrade vidare tillbaka mot Xinjie. Dagen efter tog vi oss till några andra byar öster om staden.

Nästa destination blev Kunming där vi tog oss till hostellet Cloudland som visade sig vara samma hostell som vi bodde på förre gången jag var i Kunming. I Kunming tog vi bland annat bussen till Bambutemplet en bit utanför staden. Av vad jag kommer ihåg kändes Kunming förra gången som en av de gråare och tråkigare städerna som vi besökte. Den här gången tror jag att jag kom hit under en bättre tid på året. Man kände verkligen att våren nyligen hade kommit med gröna träd och parker och blå himmel.

Från början hade jag planerat att efter Kunming ta mig vidare till nordvästra Yunnan och sedan vidare norrut genom Sichuan. Detta insåg jag var lite väl ambitiöst efter alla långa bussresor det tog att ta sig genom södra Yunnan upp till Kunming. Dessutom ligger många städerna där på väldigt hög höjd, uppåt 4000 meter, vilket gör att man behöver ganska mycket tid till att stegvis vänja sig vid den höga höjden. Jag bestämde mig istället för att ta mig längre upp i landet mot staden Xining, för att ändå kunna se lite berg och uppleva lite tibetansk kultur fast på lite lägre höjd. Dessutom gick det att åka tåg hela vägen.

På vägen upp gjorde jag ett stopp på två nätter i Chengdu. Även här lyckades jag av ren slump hamna på samma hostell som förra gången, priset hade dock ökat från 10 till 30 yuan/natt. Gatan som hostellet ligger på hade genomgått en rejäl upprustning sedan sist, iordninggjorda fasader på många av husen, nya trottoarer och varje dag busslaster av kinesiska turister som skulle besöka templet och parken på andra sidan vägen. I Chengdu fick jag reda på att det inte fanns några biljetter till Xining de närmsta dagarna så jag började tänka om ännu en gång. Det visade sig att de enda tågbiljetter som gick att få tag på norrut var till Xian. Jag bestämde mig för att åka dit istället för att sedan ta mig vidare till några mindre städer som jag hade läst en del om i Lonely Planet. I Chengdu blev jag också med om den andra jordbävningen under resan. Jag skulle precis gå ut från en affär när marken helt plötsligt började skaka och alla människor började springa mot gatukorsningen precis utanför. När jag sedan kom tillbaka till hostellet hade byggnaden och även hotellet bredvid evakuerats. Lite senare när alla kunde gå tillbaka in igen så låg det murbruk på vissa ställen över golvet och i sängarna som hade fallit ner från taket. Som tur var jordbävningen betydligt mindre än den som var 2008.

Efter 15 timmars tågresa i hardseater, dvs fjärdeklass (de enda biljetterna som fanns kvar) kom jag på förmidagen fram till Xian. Där vandrade jag bland annat den 14 km långa sträckan på stadsmuren och besökte kejsare Qin Shi Huangs grav som ligger en bit utanför staden. Jag bodde på ett riktigt schyst hostell inte långt från de muslimska kvarteren.

Efter Xian var planen att ta mig till något mindre ställe med färre turister så jag köpte därför en tågbiljett norrut till den lilla staden Mizhi. Dagen efter ankomst tog jag en promenad i staden och stötte då på Song, stadens engelskalärare. Han berättade för mig att det var två år sedan sist han såg någon utlänning i Mizhi och han frågade om han inte kunde få visa mig runt och bjuda på lunch om jag kunde komma på en av hans lektioner som han skulle ha på eftermiddagen. Så efter att ha ätit lunch med Song och hans familj bestämde vi att jag skulle komma till skolan klockan fyra. Jag har nog aldrig känt mig så utstirrad förut. Hundratals elever från olika klasser trängdes för att ta bilder och få autografer. Efter någon timme i skolan följde jag med Song och besökte ett känt tempel en bit utanför staden. Han berättade att man har startat ett projekt som går ut på att plantera träd i området för att motverka ökenspridningen, något som man kunde se runt omkring templet. När vi kom tillbaka till Mizhi åt vi middag besående av grillspett, tofu och ris. Helt klart en händelserik dag.

Dagen efter tog jag bussen till Yulin, sju mil norrut. Efter en hel del letande lyckades jag till sist hitta ett hotell som inte krävde någon kinesisk legitimation. Ett av de mer sunkiga ställena jag har bott på men i alla fall bättre än inget. När jag senare kom tillbaka till hotellet efter att ha varit ute och ätit kom ägaren fram till mig och vill att jag skulle följa med honom, vart viste jag inte. Han skjutsade mig på sin moped till en polisstation där jag fick sitta i förhör med några poliser som inte kunde ett ord engelska medan en utav dem undersökte mitt pass väldigt noggrant. Efter ett tag lyckades en av poliserna ringa upp en person som kunde lite engelska som jag fick prata med. Vad jag förstod så verkade det som om dom mest var förbryllande över vad jag egentligen gjorde i Yulin ensam. Jag förklarade att jag bara var där på resa och att jag snart skulle flyga hem från Peking, så till sist fick jag i alla fall komma där ifrån.

Efter Yulin hade jag tänkt åka vidare till den lite mer turistiska staden Pingyao men det verkade inte som det gick några bussar dit. I stället tog jag mig till Taiyuan som ligger i närheten av Pingyao. Jag hade inte några direkta förväntningar på staden men det visade sig väl värt ett besök. Efter att ha bott två nätter i Taiyuan fortsatte jag till sist till Pingyao. Här träffade jag till slut lite andra turister för första gången sen Xian. Jag bodde på ett riktigt bra hostell och delade rum med några israeler och en extremt pratsam polack. En av dagarna tog jag och en av israelerna lokalbussen ut till en av byarna ett par mil utanför staden. Byn var väldigt gammal och under den fanns ett helt nätverka av gångar som användes först under krigen mot Mongoliet och sedan också under den japanska invasionen.

Efter tre nätter i Pingyao tog jag bussen tillbaka till Taiyuan och därifrån höghastighetståget till Peking där jag spenderade de sista fem dagarna av resan. Jag tog in på ett hostell strax söder om himmelska fridens torg, samma område som vi bodde i sist. Jag kom dit med förväntningen att mycket skulle ha förändrats men det visade sig att det såg ut ungefär som jag mins det. Här i Beijing har jag mest hängt runt i kvarteren runt hostellet, besökt ett antal shoppingcenter, varit vid sjöarna norrut och varit vid det nya affärsområdet. Jag avstod från de flesta av de vanliga turistattraktionerna eftersom jag redan har varit där. Tyvärr har jag varit lite förkyld så jag missade en del av det jag hade planerat göra.

Detta var alltså sista inlägget från resan, efter en lång flygresa med mellanlandning i Bryssel landade jag till sist på Bromma flygplats. Mer än åtta månaders resa är till sist över, nu ska det bli kul att uppleva lite vanlig vardag igen.