Avsnitt 60: "Er kajplats i etern" eller "Burmesiska dagar"

Hej, nu ar jag tillbaka i bangkok och tankte forsoka skriva lite om mina aventyr i Myanmar. Jag ankom forst till Yangon, den foredetta huvudstaden. Det var inte forran efter jag anlant som jag fick reda pa att den nya huvudstaden ar Naypyidaw. Detta var tills nyligen en liten by, som inte ens fanns med pa kartor over landet. Nu ar det den anda staden i landet som har elektrisitet 24 timmar om dygnet och har de storsta vagarna i landet. Regeringen hade forst planerat att flytta Shwedagon Paya (landets forsta, viktigaste och storsta pagoda) fran Yangon till Naypyidaw, men efter protester byggde de istallet en komplett replika av hela omradet. Stupan byggdes en fot kortare an orginalet av respekt. Anledningen till denna flytt av huvudstad ska tydligen vara att regeringen vill gora det svarare att inta landet fran havet och for att ingen vet var ministrarna bor i Naypyidaw (till skilldnad fran nar de bodde i Yangon). Jag spenderade tva dagar med en amerikan jag traffade pa flygplatsen i Bangkok och utforskade staden. Nagon som ar valdigt underlikt i Yangon ar att av alla de manniskor man ser som sitter omkring och ater eller gar omkring i sina egna arenden sa hor man valdigt fa prata. En hel gata full av folk och alla ar tysta. Nasta sak man upptacker ar hur otroligt vanliga och valkomnande de flesta ar. Alla vill prata med en. Jag begav sedan ensam upp till Mandalay dar jag spenderade en dag och begav mig sedan till Hsipaw (Thibaw) i Shan kommunen. Fran Hsipaw tog jag en jeep upp till Namshan i bergen. Morgonen efter min ankomst till Namshan var det stora festligheter da en ny huvudmunk utsatts for Namshans tempel. Manniskorna fran alla sma byar pa landsbyggden var inne i staden i deras diverse nationaldrakter. Farger, ljud, ovasen, frisk bergsluft. Jag spenderade ett antal dagar uppe i Namshan med att vandra runt till de sma omkringliggande byarna och at att utvanta regnet. Sa bestamde jag mig att vandra tillbaka, tillsammans med en australiensisk photograf jag traffat i Namshan. Vi beslutade att resa runt tillsammans da vi hade samma plan for var resterande tid i landet. Vill man besoka byarna kring Namshan sa maste man atervande och sova i Namshan om man gar i alla riktningar utom Hsipaw (da regeringen inte vill att utlanningar ska se opiumplantagen). Sa vi begav oss ut pa tre dagars vandring tillbaka till Hsipaw. Sag sma byar, teplantage pa branta kullar och sov i munkkloster. Det var helt enkelt underbart. Fran Hsipaw begav vi oss sa tillbaka till Mandalay dar vi spenderade en dag och cycklade runt samt besokte Mustach Broderna, en komikertrupp som om och om igen fangslats for sin politiska satir. De far inte langre upptrada for burmeser utan enbart i sitt hem for utlanningar, tyvarr var det inte nog med folk for att de skulle kunnagora en forestallning men vi satt och pratade och de drog nagra vitsar. Dagen efter Borjade vi en batresa som skulle vara i tre dagar, fran Mandalay till Bhamo, langs den maktiga Ayeryawadi (Irrwadi, ja vi mots igen). Detta var en langsam resa med vyer av byar langs flodbadden och mycket tid att lasa och gora inte mycket alls. Vi var de anda vita ombord och jag maste saga att under min tid i Myanmar har jag inte satt mer turister an jag kan rakna pa fingrarna. Vi blev fast i Bhamo i tva dagar pa grund av de restriktioner som galler for utlanningar och kunde inte gora mycket i staden pa grund av samma restriktioner. Vi lyckades till slut komma pa en buss till Myitkina (sa langt norr ut som utlanningar far ga utan speciella tillstand och sa langt som man far resa utan att flyga). Vagen dit gick langs en vag som tidigare var avstangd for utlanningar, men som nu ar okej for oss att resa pa, sa lange vi inte fragar immigrationsbyran om det ar okej. Det var en av de vackraste bussresorna jag akt och vagen gick sa nara den kinesiska gransen, ett omrade som ar svart att komma till annars. I Myitkina hyrde vi en moped, men aterigen sa var vi tvugna att atervanda till Myitkina for att sova. Vi sag vacker landsbyggd och en elefant som var rid- och arbetsdjur at ett par. Nu borjade mitt visum narma sig sitt slut sa vi begav oss ner till Shwebo en vacker, pittoresk foredetta huvudstad, som nu inte ar mer an en by. Vi kom fram vid tre pa morgonen efter en 18 timmar pa tag, pa trabankar. Men da hotellen var antingen fulla eller kravde hutlosa mangder pengar hade vi inte mycket annat val en att sova pa gatan. Nasta morgon hade familjen som bodde i huset utanfor vilket vi sovit funnit oss och forberatt frukost. Vi begav oss sedan runt att se stadens attraktioner. Vid lunchtid tog vi bussen till Monywa dar vi bland annat besokte varldens nast hogsta Budha staty, vilken var lojligt stor. Nasta morgon skulle vi bege oss till Pakkoku, en liten by, fran vilken man kan aka bat till Bagan. Det visade sig dock att hotellpersonalen hade haft fel nar de sa att en buss gick klockan halv nio. Det visade sig att vi blev tvugna att vanta till efter lunch och kom saledes fram till Pakkoku, efter annu en vacker bussresa, pa eftermiddagen. Pakkoku ar en vacker, valdigt rural by, dar vi hade hoppats stanna en natt och utforskat, men det visade sig att det enda billiga av de tva hotellen i staden (det som inte vart kontrollerat av staten) inte fick ta emot utlanningar sedan Aung San Su Ki blev arresterad nyligen. De sa att det gick en farja klockan tre sa vi begav oss saledes till farjeterminalen. Detta visade sig dock ocksa vara fel. Den sista farjan gick klockan tva. Vad skulle vi gora. Vi lyckades efter manga om och men fa reda pa att farjan som gar mellan mandalay och Bagan skulle passera pa kvallen och beslot saledes att vanta och ta den. Vi hade som tur var lite tid att utforska byn i omradet runt hamnen, vilket var valdigt ruralt. Farjan tog oss saledes till Bagan, sent pa kvallen. Vi hyrde cycklar nasta dag och cycklade runt bland alla sma och stora tempelruiner. Bagan ar Myanmars enda riktiga, stora turistmal men vi hade fortfarande nastan alla tempel for oss sjalva, och aven om jag sag fler utlanningar har an jag sett i hela Myanmar tills dess, sa var det inte manga, och de flesta sag vi inte forran pa kvallen vid det popularaste templet for att titta pa solnedgangen. Dagen efter akte vi runt i hastdroska till tre pa eftermiddagen da jag hastigt bordade en buss som ankom i Yangon morgonen darpa och akte direkt till flyggplatsen. Under bussresan, pavag till Yangon, maste en stor sten ha traffat rutan bredvid mig, da den plotsligt var helt i spillror och det var ett stort hal i den. Extra air conditioning for kvallen.
Imorse anlande jag i Bangkok och nu vantar nagra dagar av att inte gora nagot alls, tills jag flyger hem den femte...
Tjipp