Halla halla. rapporterar in fran rotterdam. Tankte pa mitt crew igar nar jag och veera satt och vrakte i oss en bucket pa kamrat kyckling =) vi har varit i kopenhamn, hamburg, bryssel och nu rotterdam.
Hittills har allt gatt jattesmidigt, jag blev lite paff av alla regler som galler for interrailkort men nar vi val komm ivag sa fungerade allt perfekt. vi har kommit med alla tag vi velat och bara varit md om smarre forseningar.
I kopenhamn besokte vi christiania och stroget och chillade pa kaffeer och promenerade runt.
i hamburg at vi biodynamisk wok och glogg, tyskarna har fortfarande julstammning overallt.
nar vi bytte tag i frankfurt passade jag aven pa att tugga i mig en bratwurst, man kan ju inte lamna tyskland utan att smakat nationalratten :)
i bryssel strosade vi mest runt, kollade bokhandlar och konstmuseer, och saklart smakade vi de belgiska bakverken.
ikvall ska vi pa en stor utomhusfest i centrala rotterdam for att ringa in det nya aret, och imorn bar det av mot amsterdam for att mota upp med Inkeri och Kimmo, finska slakten :p
hoppas ni alla far ett fantastiskt nyar vart ni an befinner er!
Malte
torsdag 31 december 2009
tisdag 29 december 2009
God Jul och Gott Nytt Ar!
At snorkla pa jul afton ar inte helt fel.
Efter att ha lamnat Romblon, reste vi tva dagar i streck for att ta oss till on Negros. Vart forsta mal var Sipalay, en plats som vi hort hade grym dykning, och mysiga strander. Vi anlande genom ris plantage och vattenbufflar till en en strand inklamd mellan korallstensklippor. Det visade sig dock att stranden var kladd i flertalet hotell, valdigt sma, men ganska dyrt boende, och framforallt var maten dyr. Vi beslutade oss att flytta over till den lilla byn, dar vi ocksa kunde fa lite billigare mat. Dykningen var valdigt vacker, men ganska dyr, sa vi begav oss snart vidare till staden Dumaguete, en valdigt mysig student stad. Ting fick en ukulele och en vaska i julklapp och jag fick en machete. Jag passade ocksa pa att fa en jul rakning, hos en barberare. Darifran bar det av till Bonbonon pa Negros sydspets, nara Apo Island, som sags ha bland Filippinernas basta dykning. Nar vi kom fram visade det sig att det inte fanns nagra lediga rum pa boendet vi kommit till, men da det var jul afton trodde de inte att det skulle ga att finna nagot boende sa vi fick bo i ett talt pa stranden. Snorklingen och dykningen runt hus revet var i sig valdigt bra (vi gjorde ett natt dyk och sag en nudibranch som var ca. 20-30 centimeter lang, massiv, och da allt ser 33% storre ut under vatten sa sag den annu mer enorm ut). Vi har varit dar tills idag, den 30:e, och stor trivts. God mat och underbara maniskors sallskap. Vi har dykt bland enorma stimm av big eyed jack, och andra fiskar. Vi har sett baracudor, squid, cuttlefish (jag vet inte vad dessa heter pa svenska), lionfish, scorpionfish, en enorm humphead wrasse (ENORM), en enorm och en lite mindre enorm marble grouper, havsskoldpaddor, muranor, ormar, enorma blasfiskar, och mycket, mycket mer.
Idag har vi kopt fyrverkeripjaser och smallare till morgondagens nyar, och vi ska snart paborja var resa upp till Mindoro (det vill saga tva dagars resa tillbaka samma vag vi kom till Negros fran.
Min kamera tog plotsligt in vatten nar jag snorklade sa vi far se o jag kan fa upp nagra bilder innan jag aker hem.
God Jul och Gott Nytt Ar!
Tjipp!
Efter att ha lamnat Romblon, reste vi tva dagar i streck for att ta oss till on Negros. Vart forsta mal var Sipalay, en plats som vi hort hade grym dykning, och mysiga strander. Vi anlande genom ris plantage och vattenbufflar till en en strand inklamd mellan korallstensklippor. Det visade sig dock att stranden var kladd i flertalet hotell, valdigt sma, men ganska dyrt boende, och framforallt var maten dyr. Vi beslutade oss att flytta over till den lilla byn, dar vi ocksa kunde fa lite billigare mat. Dykningen var valdigt vacker, men ganska dyr, sa vi begav oss snart vidare till staden Dumaguete, en valdigt mysig student stad. Ting fick en ukulele och en vaska i julklapp och jag fick en machete. Jag passade ocksa pa att fa en jul rakning, hos en barberare. Darifran bar det av till Bonbonon pa Negros sydspets, nara Apo Island, som sags ha bland Filippinernas basta dykning. Nar vi kom fram visade det sig att det inte fanns nagra lediga rum pa boendet vi kommit till, men da det var jul afton trodde de inte att det skulle ga att finna nagot boende sa vi fick bo i ett talt pa stranden. Snorklingen och dykningen runt hus revet var i sig valdigt bra (vi gjorde ett natt dyk och sag en nudibranch som var ca. 20-30 centimeter lang, massiv, och da allt ser 33% storre ut under vatten sa sag den annu mer enorm ut). Vi har varit dar tills idag, den 30:e, och stor trivts. God mat och underbara maniskors sallskap. Vi har dykt bland enorma stimm av big eyed jack, och andra fiskar. Vi har sett baracudor, squid, cuttlefish (jag vet inte vad dessa heter pa svenska), lionfish, scorpionfish, en enorm humphead wrasse (ENORM), en enorm och en lite mindre enorm marble grouper, havsskoldpaddor, muranor, ormar, enorma blasfiskar, och mycket, mycket mer.
Idag har vi kopt fyrverkeripjaser och smallare till morgondagens nyar, och vi ska snart paborja var resa upp till Mindoro (det vill saga tva dagars resa tillbaka samma vag vi kom till Negros fran.
Min kamera tog plotsligt in vatten nar jag snorklade sa vi far se o jag kan fa upp nagra bilder innan jag aker hem.
God Jul och Gott Nytt Ar!
Tjipp!
onsdag 16 december 2009
Handelserikt redan!
Okej, nu ar det som vanligt mycket som har hant och som maste raporteras till hemmafronten. Vi anlande har i Fillipinerna den femte efter att ha spenderat ett par regniga dagar i Cameron Highlands i Malaysia. Det kanndes skont att antligen fa se solsken och varme, da de senaste dagarna varit kalla och blota. Efter tre sma jeepneys och en buss befann vi oss sa pa en busstation i Manilla och bordade bussen till Batangas (for andra gangen i mitt liv). Efter en lang bussresa (lang pagrund av vagbyggen vilket ledde till trafikstockning) anlande vi i Batangas, vid hamnen. Det var sen eftermiddag sa vi var inte sakra pa om det skulle ga att fa tag i en bat direkt eller om vi skulle behova sova i staden. "Romblon, jo det ar baten dar, den gar snart". Vi skyndade oss att kopa biljetter, men fick veta att alla platser var slut. Om vi ville med fanns det tva val: det fanns dyra lyxplatser, eller sa kunde vi betala en vanlig budget tur och sova i cafeterian. Jag tror ni alla kan gissa vad vi valde.
Val ombord insag vi att manga andra hade gjort samma val som vi, och cafeterian (ett hal i vaggen som salde koppnudlar) var fullproppad av manniskor. Efter att ha faststallt att det vore for hart att sova i trappan insag vi att vi kunde ga upp pa dack ich sova dar. Detta verkade vara en valdigt bra ide. Frisk luft, utsikt och senare en stjarnklar stilla natt pa havet. Dock skulle verkligheten visa sig vara nagot mindre reseromantisk. Tiden gick och snart var dieselmolnet fran skorstenen osynligt mot den blackmorka natthimmlen. Inga stjarnor inga ljus omkring oss. Utanfor relingen var enbart morker. Det var likt en seglats genom intigheten. Vinden tilltog. Sjon tilltog. Baten slog genom vagorna och havsvattenet sprutade stundom upp ombord. Jag skulle ljuga om jag sa att tankatna om olycksstatistiken bland Fillipinska farjor inte fanns i mitt bakhuvud. Efter att det blev for kallt uppe pa dack begav vi oss ater in i batens inre. Har traffade vi en ung australiensisk kille (ocksa vi namn Daniel) som var pavag mot Romblon med sin flickvan Abby (en fillipina som bodde i australien) och hennes familj. Det spelades musik, och sjalvklart akte munspelet fram. Efter en natt av spelande och San Miguel, och lite somn framat midnatt ankom vi tidigt nasta morgon i Romblon. Da familjens overhuvud (farfar) erbjod oss att folja med dem och spendera fyra dagar i Sibuyan, grann on, och se den lokala fiestan beslutade Ting och jag oss for att folja med.
Jag vill har flika in en forklaring av var restid tills dess att vi anlande i Sibuyan. Klockan tre pa morgonen hade vi lamnat vart rum i Kuala Lumpur efter att ha ankommit pa eftermiddagen dagen innan. Till flygplatsen pa flyget, till busshallplatsen pa baten. 12 timmars batfard, och nu tva timmat till, till Sibuyan. Trott?
I Sibuyan fick vi bo hos en van till familjen, som hade ett hus han inte anvande. Efter att flertalet lager av damm och spindelvav undanrojts sag det nastan ut som ett hem, och har bodde vi under var tid i Sibuyan. Vi hangde med Daniel och Abby, samt med hennes familj och sag fiestan. Gatu dansen var nog det basta. Olika stammar i kostymer dansade traditionell dans genom gatorna och pa basketplanen, ackompanierade av ett hav av trummor.
Sibuyan ar en valdigt rural o, det ska finnas nagon form av boende dar men jag sag ingenting for turister. On ska tydligen ha flest indogena arter av flora och fauna per kvadrat kilometer i varlden, och tacks mest utav djungel och sma hyddor. byarna ar sma men de framsta har hus av sten och cement, till skillnad fran resten av hyddorna runt on.
Jag har mycket att beratt om, sa jag skall forsoka fatta mig kortare.
Efter var tid pa Sibuyan, nar Daniel och Abby med familj skulle vidare till Boracay, begav vi oss tillbaka till Romblon. En man pa baten, som vi ocksa motte pa fiestan i Sibuyan, hade tipsat oss om att bo pa hans farbrors resort (vilket har betyder ett par hyddor vid vattnet), och att detta skulle vara billigare an andra stallen, sa vi begav oss dit, till byn Mapula. Vi fick veta att alla fyra rum var fulla, men om vi ville kunde vi fa bo gratis i ett hus som inte var fardigbyggt. Gratis ar godast tankte vi, och for andra gangen sag det mer ut som en "squatting camp" an ett rum, men vi var glada att annu en gang slippa betala for boende.
Da Ting garna ville lara sig dyka hittade vi ett litet dykcenter, drivet av en sweichisk fransman, som bott har i en 15 ar. Han ar valdigt duktig instruktor och vi dok i fiskreservatet vid hans hus. Vi har spenderat mesta av var tid dar. Dykningen ar bra, med mycket stora fiskar som grouper, snapper, sweetlips och aven stora stim av andra fiskar som fussilier, surgeonfish och parrotfish, for att namna nagra. Jag och han gjorde ocksa ett dyk till 45 meter (dock fortfarande ett no decompression dyk) dar vi sag stora gorgonier och fiskar, samt en gigantisk blasfisk i en grottoppning. Nar vi kom upp till 20 meter sag vi den storsta sjoormen som han nagonsin hade sett! Den var cirka 2 meter lang och helt enkelt gigantiskt. Igar gjorde vi ett natt dyk och sag massor med lionfish, en stor stenfisk, cirka 30-40 centimeter, plattmaskar, squid (jag vet inte vad vi har for specifikt namn pa svenska for squid) och mycket mer.
For ett par dagar sedan nar vi var pa fiesta har i Mapula, kom vi hem sent bara for att upptacka att vi haft inbrott och alla Tings pengar blivit stulna, samt en mp3 spelare och vart lilla schackbrade. Alla blev strort arga, argare en oss, och tva dagar senare var de skyldiga funna. Tre barn, en av dem var lite aldre. Vi fick tillbaks vara saker och det var upp till oss att valja vad som skulle handa med dem. Socialtjansten yrkade pa ett program med samhallstjanst for att hjalpa dem att andra sig (det var deras forsta brott, de var minderariga och valdigt angerfulla). Deras foraldrar tyckte att detta var for milt och att de borde fangslas for att ha skamt ut sina foraldrar pa detta satt.
Imorn ska vi forsoka bege oss vidare for att ta oss till on Negros. Jag tankte avsluta har, da jag inte orkar skriva mer.
Tjipp!
Ps. Jag forsokte lagga upp lite bilder, men min kamera dog.
söndag 29 november 2009
Singapore och Malaysia, so far...
Hej alla, detta blir bara ett kort inlagg for att visa nagon form av livstecken och for att inte aka pa for mycket stryk nar jag kommer hem i januari.
Sa tillbaka i Asien, och det kanns lite som att komma hem. Den varma, fuktiga luften som innesluter en som en brandfillt, den kryddstarka maten och de fargglada solnedgangarna.
Pa flygplatsen i Kuala Lumpur motte jag upp med Ting och vi begav oss sa, ner till Singapore for att halsa pa en van till henne, vid namn Chau. Dagarna gick at till at utforska staden, men vi har egentligen inte gjort sa mycket annat an att umgas med Chau och hans familj. Igar ankom vi till Melaka (tillbaka i Malaysia). Nar vi steg av bussen hamnade vi mitt i Melakas forsta "Dance and Performance Festival". Detta var helt slumpmassigt, men det visade sig att det var sista dagen av festivalen sa efter att han njutit av stadens arkitektur som ar en blandning av hollandskt och kinesiskt (pa samma hus), besokte vi en natt marknad och gick upp till en kyrkoruin for att se den sista forestallningen av festivalen. Det borjade med ett dansnummer, som var lite svart att ta till sig. Dar efter var det ett vastafrikanskt tvamanna trumband, som fick alla att skaka rumpa. Kvallen slutade med ett inhemskt malaysiskt band som spelade en ambient blandning av folk music och metall (Johan du hade alskat det!). Stralkastare blandat med manljus.
Idag skall vi forhoppningsvis aka vidare uppat i landet och kanske hinna med lite vandring innan vi reser till Fillipinerna, den 5:e december.
Tjipp
(Ps. bilder kommer sen for nu har jag ingen internet tid kvar.)
Sa tillbaka i Asien, och det kanns lite som att komma hem. Den varma, fuktiga luften som innesluter en som en brandfillt, den kryddstarka maten och de fargglada solnedgangarna.
Pa flygplatsen i Kuala Lumpur motte jag upp med Ting och vi begav oss sa, ner till Singapore for att halsa pa en van till henne, vid namn Chau. Dagarna gick at till at utforska staden, men vi har egentligen inte gjort sa mycket annat an att umgas med Chau och hans familj. Igar ankom vi till Melaka (tillbaka i Malaysia). Nar vi steg av bussen hamnade vi mitt i Melakas forsta "Dance and Performance Festival". Detta var helt slumpmassigt, men det visade sig att det var sista dagen av festivalen sa efter att han njutit av stadens arkitektur som ar en blandning av hollandskt och kinesiskt (pa samma hus), besokte vi en natt marknad och gick upp till en kyrkoruin for att se den sista forestallningen av festivalen. Det borjade med ett dansnummer, som var lite svart att ta till sig. Dar efter var det ett vastafrikanskt tvamanna trumband, som fick alla att skaka rumpa. Kvallen slutade med ett inhemskt malaysiskt band som spelade en ambient blandning av folk music och metall (Johan du hade alskat det!). Stralkastare blandat med manljus.
Idag skall vi forhoppningsvis aka vidare uppat i landet och kanske hinna med lite vandring innan vi reser till Fillipinerna, den 5:e december.
Tjipp
(Ps. bilder kommer sen for nu har jag ingen internet tid kvar.)
onsdag 26 augusti 2009
Cykel genom Kroatien 5
Hey!
we are still alive and relaxing on the island of Hvar outside the coast around the town of Split. We will stay here until its time to go home again from split airport. Everything is very nice and i dont really feel like going back to stockholm and analys i flera variabler.... yesterday we went down a 11 kilometer downhill and decended around 700 meters to the sea and landed on the famous beach at zlatni rat. good times!
laterssss
we are still alive and relaxing on the island of Hvar outside the coast around the town of Split. We will stay here until its time to go home again from split airport. Everything is very nice and i dont really feel like going back to stockholm and analys i flera variabler.... yesterday we went down a 11 kilometer downhill and decended around 700 meters to the sea and landed on the famous beach at zlatni rat. good times!
laterssss
söndag 23 augusti 2009
Cykel genom Kroatien 4
Hello!
We are back in Zadar after three days on the island of Dugi Otok and the national park Kornati. We arrived to Dugi Otok on Thursday morning and spent the day biking from the town of Brbinj to the southern part of this (mountainous) beautiful island. The plan was to book an excursion by boat into the Kornati archipelago on the next day and spend the night on a close by camping site but our plans where thwarted by the fact that no camping site existed (even though our map had a few camping site symbols scattered across the island) and the excursion boats were all full for friday. So we needed to find accommodation and also stay one day extra to go on the excursion on Saturday instead.
We did find an excellent place to stay on a vineyard in the small village of Žman. The place was run by an old man who did not hesitate to offer us his home made akvavit the first thing in the morning after the first night. He did not drink at all himself because of doctors orders, but served us up with some strong alcohol, home grown fresh figs and home made olive oil with bread for breakfast. He would not be satisfied until we all finished our glasses of akvavit. A belgian family of seven were also caught in his hospitality. After this breakfast we needed to sleep a little more, and it was not until after siesta that we set off to explore the island with lightly packed bikes and snorkeling gear. We found a salt lake and a few semi wild donkeys amongst other things.
The next day, Saturday, was finally excursion day! We left the harbor of Sali 09.30 in the morning on a small boat together with four Italians and two Slovenians that also wanted to go exploring this national park archipelago. The day was spent on deck getting some sun, checking the weird rock formations and relaxing. we stopped several times for snorkeling and swimming, and one time at the boat owners sisters house to have grilled fish and home made wine. When we finally returned back to Sali the clock had reached half past six in the evening so we had some dinner at the docks in a spaghetti restaurant. The boat back to Zadar left a few hours later and we where told that they don't accept bikes on the catamarans but we where allowed passage anyway, due to the fact that the boat was almost empty anyway.
Back in Zadar we found a campingsite to spend the night and now here we are. In a few hours a train will take us to the inland city of Knin where, hopefully, we can change trains and go to Split, back to the coast. From there we plan to visit one or two more islands before our flight back to Stockholm on Sunday. Until the next post, good bye!
We are back in Zadar after three days on the island of Dugi Otok and the national park Kornati. We arrived to Dugi Otok on Thursday morning and spent the day biking from the town of Brbinj to the southern part of this (mountainous) beautiful island. The plan was to book an excursion by boat into the Kornati archipelago on the next day and spend the night on a close by camping site but our plans where thwarted by the fact that no camping site existed (even though our map had a few camping site symbols scattered across the island) and the excursion boats were all full for friday. So we needed to find accommodation and also stay one day extra to go on the excursion on Saturday instead.
We did find an excellent place to stay on a vineyard in the small village of Žman. The place was run by an old man who did not hesitate to offer us his home made akvavit the first thing in the morning after the first night. He did not drink at all himself because of doctors orders, but served us up with some strong alcohol, home grown fresh figs and home made olive oil with bread for breakfast. He would not be satisfied until we all finished our glasses of akvavit. A belgian family of seven were also caught in his hospitality. After this breakfast we needed to sleep a little more, and it was not until after siesta that we set off to explore the island with lightly packed bikes and snorkeling gear. We found a salt lake and a few semi wild donkeys amongst other things.
The next day, Saturday, was finally excursion day! We left the harbor of Sali 09.30 in the morning on a small boat together with four Italians and two Slovenians that also wanted to go exploring this national park archipelago. The day was spent on deck getting some sun, checking the weird rock formations and relaxing. we stopped several times for snorkeling and swimming, and one time at the boat owners sisters house to have grilled fish and home made wine. When we finally returned back to Sali the clock had reached half past six in the evening so we had some dinner at the docks in a spaghetti restaurant. The boat back to Zadar left a few hours later and we where told that they don't accept bikes on the catamarans but we where allowed passage anyway, due to the fact that the boat was almost empty anyway.
Back in Zadar we found a campingsite to spend the night and now here we are. In a few hours a train will take us to the inland city of Knin where, hopefully, we can change trains and go to Split, back to the coast. From there we plan to visit one or two more islands before our flight back to Stockholm on Sunday. Until the next post, good bye!
onsdag 19 augusti 2009
Cykel genom Kroatien 3
Hey, again!
Im a little tired so this wont be a very long post. We are in Zadar now, arrived late yesterday evening from Mali Losinj. Today we have been checking out the town and relaxing. Tomorrow we hope to go diving/snorkeling if we can make it to the dive center 30 km from here before the boat leaves. The internet connection here is a little crappy so i cant upload any photos.. but i promise its beutiful here :)
Im a little tired so this wont be a very long post. We are in Zadar now, arrived late yesterday evening from Mali Losinj. Today we have been checking out the town and relaxing. Tomorrow we hope to go diving/snorkeling if we can make it to the dive center 30 km from here before the boat leaves. The internet connection here is a little crappy so i cant upload any photos.. but i promise its beutiful here :)
söndag 16 augusti 2009
Cykel genom Kroatien 2
Hello again!
Now we are in Croatia. In a town called Pula on the southernmost edge of the huge peninsula called Istria. The road here has been varied, sometimes better and sometimes worse. But I will pick up where i left off in the last post.
We arrived in Trieste, Italy in the late evening, and just as predicted we needed to sleep at the train station. The night guard was helpful enough to show us a good corner and made sure that our wallets were safe (in our underwear). Well, we spent the night there and took off early in the morning, towards Slovenia. After getting some directions from another biking couple we found our way to a border control that was not on the highway. Passing through was easy and on the other side we had some freshly caught calamari for lunch (fried of course). The journy carried on over some huge hills to the town of Portoroz and the camping site for the night. Here we could enjoy our first dip in the sea. Good times.
In the morning we set our handlebars for the croatian border. The passing here was also trouble free and we just needed to assure the border guard that we didnt have any alcohol with us and he let us through. The cars didnt have to answer any questions at all. After the border we found a mountain. Good times. It was steep as hell but we are stubborn and our buttocks are hard, so we won in the end!
After refueling (coffe, greek salad and ice cream) we went for the goal of the day, another camping site. The road took us over some beutiful bridges over the mediterranean bays along the coast and soon we spotted a good site. Though actually, what we saw was the rear end of a HUGE camping site. It was like roskilde festival with malls, restaurants and fast food kiosks inside. I got lost when looking for the reception and not until 21.30 could we finally enjoy some dinner. Speaking of food, we have been having a little problem. we thought it might be a good idea to buy the gas bottles we need for our kitchen when we arrive, so we dont need to take them on the plane. Well of course they have another standard connection for gas bottles here so its been impossible so far to fire up our small, light weight camping kitchen (until today, see picture).
We have been biking a few days along the coast of Istria now, in a similar fashion, taking it slow and enjoying the views. From this town Pula that we are in now we will take a boat tomorrow at 07.00 to the island of Lošinj. From there we have no idea where to go but the plan is to reach Pag, a long island known for its moon-like landscape. Hopefully we will reach there tomorrow or the day after and start biking south towards Zadar. I will write a new post as soon as i get the chance! And as always, its great to read some comments!
//Malte
Now we are in Croatia. In a town called Pula on the southernmost edge of the huge peninsula called Istria. The road here has been varied, sometimes better and sometimes worse. But I will pick up where i left off in the last post.
We arrived in Trieste, Italy in the late evening, and just as predicted we needed to sleep at the train station. The night guard was helpful enough to show us a good corner and made sure that our wallets were safe (in our underwear). Well, we spent the night there and took off early in the morning, towards Slovenia. After getting some directions from another biking couple we found our way to a border control that was not on the highway. Passing through was easy and on the other side we had some freshly caught calamari for lunch (fried of course). The journy carried on over some huge hills to the town of Portoroz and the camping site for the night. Here we could enjoy our first dip in the sea. Good times.
In the morning we set our handlebars for the croatian border. The passing here was also trouble free and we just needed to assure the border guard that we didnt have any alcohol with us and he let us through. The cars didnt have to answer any questions at all. After the border we found a mountain. Good times. It was steep as hell but we are stubborn and our buttocks are hard, so we won in the end!
After refueling (coffe, greek salad and ice cream) we went for the goal of the day, another camping site. The road took us over some beutiful bridges over the mediterranean bays along the coast and soon we spotted a good site. Though actually, what we saw was the rear end of a HUGE camping site. It was like roskilde festival with malls, restaurants and fast food kiosks inside. I got lost when looking for the reception and not until 21.30 could we finally enjoy some dinner. Speaking of food, we have been having a little problem. we thought it might be a good idea to buy the gas bottles we need for our kitchen when we arrive, so we dont need to take them on the plane. Well of course they have another standard connection for gas bottles here so its been impossible so far to fire up our small, light weight camping kitchen (until today, see picture).
We have been biking a few days along the coast of Istria now, in a similar fashion, taking it slow and enjoying the views. From this town Pula that we are in now we will take a boat tomorrow at 07.00 to the island of Lošinj. From there we have no idea where to go but the plan is to reach Pag, a long island known for its moon-like landscape. Hopefully we will reach there tomorrow or the day after and start biking south towards Zadar. I will write a new post as soon as i get the chance! And as always, its great to read some comments!
//Malte
tisdag 11 augusti 2009
Cykel genom Kroatien 1
Hello everyone.
First of all, this post is in english because there are some (hopefully) international readers that will want to know about our trip. Second of all I (Malte) havent updated anything at all during the summer like Johan pointed out. This is of course not acceptable at all, but for now i will focus on this biking trip that we are on. A post describing other activities during the summer might pop up later if I feel like it =)
Anyhow, at the time of writing ( 18.28 hours 11/8 2009) we are in a small internet cafe with limited bandwith in the north italian town of Portoguaro. We have been biking for two days since we arrived at Treviso airport close to Venice. on our way we experienced sleeping on the curb, italian old ladies, disgustingly large tourism complexes along the ocean and much more, so read on!
We landed in Treviso at around 20.00 o clock in the evening on sunday. our bikes came out in broken boxes thrown on the conveyer belt, good times. it took us a good two hours to completely screw everything together and we got some help from two swedish old men who came on the same flight as us. they where self acclaimed biking experts. After this annoyance of putting together the bikes we both felt like dinner, but where to tired to go anywhere. luckily we found a place across the street from the airport where they would microwave us some tortellini bolognese. when we where fed time was around 23.00 and we where both exhausted. the plan was to sleep in the airport waiting hall so no hostel was booked. The problem was that Treviso airport dont see many flights at night so they close everything at 23.00. as exhausted as we where we just decided to sleep on the curb next to the staff parkinglot behind the airport. Excellent place by the way, I can recommend it to any broke traveller =)
In the morning, after removing insects from underneath the clothes and brushing the teeth in the airport bathroom we took off. Mission 1 was to find breakfast and mission 2 was to find either a roadsign pointing to some place on our map (which conveniently enough does not include Treviso but rather starts 20 km east of town) or find a map.
After a few twists and turns we managed both to get some food to fill our roaring bellies and to buy a map from the train station. So then we started following the map.
Not more than 3o minutes after we left Treviso train station some old ladies drove past us on their bikes, saw that we where checking a map and asked where we where going. I think... I dont speak italian at all. Anyway we tried to explain that we dont have any exact travel pland but are going to Croatia. Im not sure how much of that that actually got through the language barrier but anyway they told us to follow them. So after a quite winding tour through the north italian farmlands (corn, tomatoes and grapes, mostly) they led us onto the highway. Yep. And just pointed in one direction and said:
-Mare, siempre mare!
Which I translate to aproximately "Ocean, always ocean", meaning the road sign that leads towards the ocean. So we followed their advice, for a while but the highway gets boring real fast and we wanted to see more countryside. Roughly following the direction of the big road we managed to get by on smaller roads and tractor tracks. along the way was a trattoria where they where happy to serve up some pasta pomodore for lunch. After lunch we just kept going through roughly the same kind of landscapes until we reached the sea.
A dramatic change in landscape took place here. The hotels grow towards the sky much like the crops in the countryside, but huge and smelling of fat tourists. anyway, somewhere in this ghetto of charter tourists there was a camping site sign on our map, and after a while we actually found it. Good times.
In the evening came a huge thunderstorm, but it was over as fast as it came.
Today we have been following the coastline for quite some time, through golf courts, roller skating roads and beach access hotel complexes. Finally our map told us to turn north, away from the coast and on winding country roads towards the city of Portoguaro, where we currently are. The distance we have biked so far totals to 125 kilometers. This evening awaits a train to the city of Trieste, where we once again arrive late at night without any booked hostel or any chance at camping, but hey, travelling is all about adventure, right?
First of all, this post is in english because there are some (hopefully) international readers that will want to know about our trip. Second of all I (Malte) havent updated anything at all during the summer like Johan pointed out. This is of course not acceptable at all, but for now i will focus on this biking trip that we are on. A post describing other activities during the summer might pop up later if I feel like it =)
Anyhow, at the time of writing ( 18.28 hours 11/8 2009) we are in a small internet cafe with limited bandwith in the north italian town of Portoguaro. We have been biking for two days since we arrived at Treviso airport close to Venice. on our way we experienced sleeping on the curb, italian old ladies, disgustingly large tourism complexes along the ocean and much more, so read on!
We landed in Treviso at around 20.00 o clock in the evening on sunday. our bikes came out in broken boxes thrown on the conveyer belt, good times. it took us a good two hours to completely screw everything together and we got some help from two swedish old men who came on the same flight as us. they where self acclaimed biking experts. After this annoyance of putting together the bikes we both felt like dinner, but where to tired to go anywhere. luckily we found a place across the street from the airport where they would microwave us some tortellini bolognese. when we where fed time was around 23.00 and we where both exhausted. the plan was to sleep in the airport waiting hall so no hostel was booked. The problem was that Treviso airport dont see many flights at night so they close everything at 23.00. as exhausted as we where we just decided to sleep on the curb next to the staff parkinglot behind the airport. Excellent place by the way, I can recommend it to any broke traveller =)
In the morning, after removing insects from underneath the clothes and brushing the teeth in the airport bathroom we took off. Mission 1 was to find breakfast and mission 2 was to find either a roadsign pointing to some place on our map (which conveniently enough does not include Treviso but rather starts 20 km east of town) or find a map.
After a few twists and turns we managed both to get some food to fill our roaring bellies and to buy a map from the train station. So then we started following the map.
Not more than 3o minutes after we left Treviso train station some old ladies drove past us on their bikes, saw that we where checking a map and asked where we where going. I think... I dont speak italian at all. Anyway we tried to explain that we dont have any exact travel pland but are going to Croatia. Im not sure how much of that that actually got through the language barrier but anyway they told us to follow them. So after a quite winding tour through the north italian farmlands (corn, tomatoes and grapes, mostly) they led us onto the highway. Yep. And just pointed in one direction and said:
-Mare, siempre mare!
Which I translate to aproximately "Ocean, always ocean", meaning the road sign that leads towards the ocean. So we followed their advice, for a while but the highway gets boring real fast and we wanted to see more countryside. Roughly following the direction of the big road we managed to get by on smaller roads and tractor tracks. along the way was a trattoria where they where happy to serve up some pasta pomodore for lunch. After lunch we just kept going through roughly the same kind of landscapes until we reached the sea.
A dramatic change in landscape took place here. The hotels grow towards the sky much like the crops in the countryside, but huge and smelling of fat tourists. anyway, somewhere in this ghetto of charter tourists there was a camping site sign on our map, and after a while we actually found it. Good times.
In the evening came a huge thunderstorm, but it was over as fast as it came.
Today we have been following the coastline for quite some time, through golf courts, roller skating roads and beach access hotel complexes. Finally our map told us to turn north, away from the coast and on winding country roads towards the city of Portoguaro, where we currently are. The distance we have biked so far totals to 125 kilometers. This evening awaits a train to the city of Trieste, where we once again arrive late at night without any booked hostel or any chance at camping, but hey, travelling is all about adventure, right?
söndag 12 juli 2009
Avsnitt 61: "Bob uppdaterar" eller "Vår och sommar"
Det är inte enbart Daniel som rest runt våren 2009. De övriga medlemmarna har också rest runt och besökt en mängd olika platser så som Småland, Berlin, Dalsland och Gotland.
Här följer en kortare sammanfattning av vårens besök i Småland, Dalsland och Gotland som alla gjordes av Johan. Malte och Olle blir härmed inbjudna att fylla i sina upplevelser i omvärlden. Berlin har ju besökts och det går rykten om ett besök till Krakow.
Småland besöktes tillsammans med min klass från universitetet, vi packade in oss i en buss och reste ner till Jönköping. Där hyrdes det bilar och min grupp tog oss till Eksjö, inte för att vi skulle bo där utan för att det var Eksjös politiker och invånare vi skulle intervjua. Istället bodde vi i en liten (liten och liten, den var rätt så stor) stuga mitt ute i skogen. Väldigt mysigt. Problemet var bara att vi hade glömt helljusen på redan första kvällen och innan vi gick och la oss så vägrade bilen att starta. Morgonen därpå startade som tur var bilen efter lite hostande och vi kunde fortsätta med vårt arbete. Ett par dagar senare åkte till tillbaka till Stockholm för att äntligen slippa frireligiösa politiker och någon slags konstig dialekt.
Dalsland besökte jag som hastigast över påsk, ett mycket märkligt och trevligt ställe det där! Brålanda var orten som stod i fokus och på det hela taget var jag mycket nöjd med vistelsen i det lilla landskapet på Sveriges västra sida.
Gotland var ännu en skolresa. Denna gång kantades vistelsen med krogbesök och (fy fan för detta) schlager. Annars drog jag runt i Visby tillsammans med resten av min grupp (Norrlands-Jonte (han är från Sandviken) och Lill-Jocke (han är ett år yngre än mig)) och vi besökte bland annat Visborg som är området vårt arbete skulle handla om. Flottan bjöd några utvalda pågar på BBQ. Gotland tycks vara en mycket vacker ö och Visby bjöd på en hel del underhållning och drama.
Nåväl. Sommaren har ju som bekant börjat. Redan samma dag som skolan slutade så kom den
första stora händelsen: Daniel kom hem efter ett års virrande på södra halvklotet. Malte och Johan åkte ut till Arlanda för att tillsammans med Daniels familj ta emot honom. Efter lite slagsmål, kramar och brottning åkte vi alla tillsammans hem till Daniel för att äta mat, dricka rom som Daniels bror Victor köpt i Centralamerika, äta ostkaka och röka Burmesiska cigarrer.
Några dagar efteråt åkte jag (Johan) tillsammans med mina föräldrar till Spanien. Närmare bestämt till Galicien. Vi började resan med ett par dagar i Santiago de Compastela som är en mycket vacker stad med anor från medeltiden. Efter detta hyrde vi bil och reste runt längs med kusten där vi bjöds på storslagna vyer och finfin mat. Efter 10 dagar i utlandet reste vi hem till gamla trista Sverige.
Malte har som vanligt varit i Finland och ombedes fylla i lite om detta här:
Malte besökte också Peace and Love, en festival i Borlänge. Vi väntar spännt på ett par recensioner av konserterna och festivallivet!
Johan gjorde också ett till besök i Dalsland och denna gång passade vi på att låna bil för att resa ut till kusten. Vi (Johan och Sofia) hängde lite i Smögen med Sofias syster och sov en natt i systerns hus norr om Smögen. Wunderbar! Vi passade även på att bada och att turista i Håverud.
Sommaren är inte slut. Det går rykten om en resa till Köpenhamn, slappande i Thailand och cykelsemester på Balkan och jag (Johan) hoppas att bloggen kommer att uppdateras med smaskiga repotage från dessa resor!
Tjipp!
Här följer en kortare sammanfattning av vårens besök i Småland, Dalsland och Gotland som alla gjordes av Johan. Malte och Olle blir härmed inbjudna att fylla i sina upplevelser i omvärlden. Berlin har ju besökts och det går rykten om ett besök till Krakow.
Småland besöktes tillsammans med min klass från universitetet, vi packade in oss i en buss och reste ner till Jönköping. Där hyrdes det bilar och min grupp tog oss till Eksjö, inte för att vi skulle bo där utan för att det var Eksjös politiker och invånare vi skulle intervjua. Istället bodde vi i en liten (liten och liten, den var rätt så stor) stuga mitt ute i skogen. Väldigt mysigt. Problemet var bara att vi hade glömt helljusen på redan första kvällen och innan vi gick och la oss så vägrade bilen att starta. Morgonen därpå startade som tur var bilen efter lite hostande och vi kunde fortsätta med vårt arbete. Ett par dagar senare åkte till tillbaka till Stockholm för att äntligen slippa frireligiösa politiker och någon slags konstig dialekt.
Dalsland besökte jag som hastigast över påsk, ett mycket märkligt och trevligt ställe det där! Brålanda var orten som stod i fokus och på det hela taget var jag mycket nöjd med vistelsen i det lilla landskapet på Sveriges västra sida.
Gotland var ännu en skolresa. Denna gång kantades vistelsen med krogbesök och (fy fan för detta) schlager. Annars drog jag runt i Visby tillsammans med resten av min grupp (Norrlands-Jonte (han är från Sandviken) och Lill-Jocke (han är ett år yngre än mig)) och vi besökte bland annat Visborg som är området vårt arbete skulle handla om. Flottan bjöd några utvalda pågar på BBQ. Gotland tycks vara en mycket vacker ö och Visby bjöd på en hel del underhållning och drama.
Nåväl. Sommaren har ju som bekant börjat. Redan samma dag som skolan slutade så kom den
första stora händelsen: Daniel kom hem efter ett års virrande på södra halvklotet. Malte och Johan åkte ut till Arlanda för att tillsammans med Daniels familj ta emot honom. Efter lite slagsmål, kramar och brottning åkte vi alla tillsammans hem till Daniel för att äta mat, dricka rom som Daniels bror Victor köpt i Centralamerika, äta ostkaka och röka Burmesiska cigarrer.
Några dagar efteråt åkte jag (Johan) tillsammans med mina föräldrar till Spanien. Närmare bestämt till Galicien. Vi började resan med ett par dagar i Santiago de Compastela som är en mycket vacker stad med anor från medeltiden. Efter detta hyrde vi bil och reste runt längs med kusten där vi bjöds på storslagna vyer och finfin mat. Efter 10 dagar i utlandet reste vi hem till gamla trista Sverige.
Malte har som vanligt varit i Finland och ombedes fylla i lite om detta här:
Malte besökte också Peace and Love, en festival i Borlänge. Vi väntar spännt på ett par recensioner av konserterna och festivallivet!
Johan gjorde också ett till besök i Dalsland och denna gång passade vi på att låna bil för att resa ut till kusten. Vi (Johan och Sofia) hängde lite i Smögen med Sofias syster och sov en natt i systerns hus norr om Smögen. Wunderbar! Vi passade även på att bada och att turista i Håverud.
Sommaren är inte slut. Det går rykten om en resa till Köpenhamn, slappande i Thailand och cykelsemester på Balkan och jag (Johan) hoppas att bloggen kommer att uppdateras med smaskiga repotage från dessa resor!
Tjipp!
fredag 29 maj 2009
Avsnitt 60: "Er kajplats i etern" eller "Burmesiska dagar"
Hej, nu ar jag tillbaka i bangkok och tankte forsoka skriva lite om mina aventyr i Myanmar. Jag ankom forst till Yangon, den foredetta huvudstaden. Det var inte forran efter jag anlant som jag fick reda pa att den nya huvudstaden ar Naypyidaw. Detta var tills nyligen en liten by, som inte ens fanns med pa kartor over landet. Nu ar det den anda staden i landet som har elektrisitet 24 timmar om dygnet och har de storsta vagarna i landet. Regeringen hade forst planerat att flytta Shwedagon Paya (landets forsta, viktigaste och storsta pagoda) fran Yangon till Naypyidaw, men efter protester byggde de istallet en komplett replika av hela omradet. Stupan byggdes en fot kortare an orginalet av respekt. Anledningen till denna flytt av huvudstad ska tydligen vara att regeringen vill gora det svarare att inta landet fran havet och for att ingen vet var ministrarna bor i Naypyidaw (till skilldnad fran nar de bodde i Yangon). Jag spenderade tva dagar med en amerikan jag traffade pa flygplatsen i Bangkok och utforskade staden. Nagon som ar valdigt underlikt i Yangon ar att av alla de manniskor man ser som sitter omkring och ater eller gar omkring i sina egna arenden sa hor man valdigt fa prata. En hel gata full av folk och alla ar tysta. Nasta sak man upptacker ar hur otroligt vanliga och valkomnande de flesta ar. Alla vill prata med en. Jag begav sedan ensam upp till Mandalay dar jag spenderade en dag och begav mig sedan till Hsipaw (Thibaw) i Shan kommunen. Fran Hsipaw tog jag en jeep upp till Namshan i bergen. Morgonen efter min ankomst till Namshan var det stora festligheter da en ny huvudmunk utsatts for Namshans tempel. Manniskorna fran alla sma byar pa landsbyggden var inne i staden i deras diverse nationaldrakter. Farger, ljud, ovasen, frisk bergsluft. Jag spenderade ett antal dagar uppe i Namshan med att vandra runt till de sma omkringliggande byarna och at att utvanta regnet. Sa bestamde jag mig att vandra tillbaka, tillsammans med en australiensisk photograf jag traffat i Namshan. Vi beslutade att resa runt tillsammans da vi hade samma plan for var resterande tid i landet. Vill man besoka byarna kring Namshan sa maste man atervande och sova i Namshan om man gar i alla riktningar utom Hsipaw (da regeringen inte vill att utlanningar ska se opiumplantagen). Sa vi begav oss ut pa tre dagars vandring tillbaka till Hsipaw. Sag sma byar, teplantage pa branta kullar och sov i munkkloster. Det var helt enkelt underbart. Fran Hsipaw begav vi oss sa tillbaka till Mandalay dar vi spenderade en dag och cycklade runt samt besokte Mustach Broderna, en komikertrupp som om och om igen fangslats for sin politiska satir. De far inte langre upptrada for burmeser utan enbart i sitt hem for utlanningar, tyvarr var det inte nog med folk for att de skulle kunnagora en forestallning men vi satt och pratade och de drog nagra vitsar. Dagen efter Borjade vi en batresa som skulle vara i tre dagar, fran Mandalay till Bhamo, langs den maktiga Ayeryawadi (Irrwadi, ja vi mots igen). Detta var en langsam resa med vyer av byar langs flodbadden och mycket tid att lasa och gora inte mycket alls. Vi var de anda vita ombord och jag maste saga att under min tid i Myanmar har jag inte satt mer turister an jag kan rakna pa fingrarna. Vi blev fast i Bhamo i tva dagar pa grund av de restriktioner som galler for utlanningar och kunde inte gora mycket i staden pa grund av samma restriktioner. Vi lyckades till slut komma pa en buss till Myitkina (sa langt norr ut som utlanningar far ga utan speciella tillstand och sa langt som man far resa utan att flyga). Vagen dit gick langs en vag som tidigare var avstangd for utlanningar, men som nu ar okej for oss att resa pa, sa lange vi inte fragar immigrationsbyran om det ar okej. Det var en av de vackraste bussresorna jag akt och vagen gick sa nara den kinesiska gransen, ett omrade som ar svart att komma till annars. I Myitkina hyrde vi en moped, men aterigen sa var vi tvugna att atervanda till Myitkina for att sova. Vi sag vacker landsbyggd och en elefant som var rid- och arbetsdjur at ett par. Nu borjade mitt visum narma sig sitt slut sa vi begav oss ner till Shwebo en vacker, pittoresk foredetta huvudstad, som nu inte ar mer an en by. Vi kom fram vid tre pa morgonen efter en 18 timmar pa tag, pa trabankar. Men da hotellen var antingen fulla eller kravde hutlosa mangder pengar hade vi inte mycket annat val en att sova pa gatan. Nasta morgon hade familjen som bodde i huset utanfor vilket vi sovit funnit oss och forberatt frukost. Vi begav oss sedan runt att se stadens attraktioner. Vid lunchtid tog vi bussen till Monywa dar vi bland annat besokte varldens nast hogsta Budha staty, vilken var lojligt stor. Nasta morgon skulle vi bege oss till Pakkoku, en liten by, fran vilken man kan aka bat till Bagan. Det visade sig dock att hotellpersonalen hade haft fel nar de sa att en buss gick klockan halv nio. Det visade sig att vi blev tvugna att vanta till efter lunch och kom saledes fram till Pakkoku, efter annu en vacker bussresa, pa eftermiddagen. Pakkoku ar en vacker, valdigt rural by, dar vi hade hoppats stanna en natt och utforskat, men det visade sig att det enda billiga av de tva hotellen i staden (det som inte vart kontrollerat av staten) inte fick ta emot utlanningar sedan Aung San Su Ki blev arresterad nyligen. De sa att det gick en farja klockan tre sa vi begav oss saledes till farjeterminalen. Detta visade sig dock ocksa vara fel. Den sista farjan gick klockan tva. Vad skulle vi gora. Vi lyckades efter manga om och men fa reda pa att farjan som gar mellan mandalay och Bagan skulle passera pa kvallen och beslot saledes att vanta och ta den. Vi hade som tur var lite tid att utforska byn i omradet runt hamnen, vilket var valdigt ruralt. Farjan tog oss saledes till Bagan, sent pa kvallen. Vi hyrde cycklar nasta dag och cycklade runt bland alla sma och stora tempelruiner. Bagan ar Myanmars enda riktiga, stora turistmal men vi hade fortfarande nastan alla tempel for oss sjalva, och aven om jag sag fler utlanningar har an jag sett i hela Myanmar tills dess, sa var det inte manga, och de flesta sag vi inte forran pa kvallen vid det popularaste templet for att titta pa solnedgangen. Dagen efter akte vi runt i hastdroska till tre pa eftermiddagen da jag hastigt bordade en buss som ankom i Yangon morgonen darpa och akte direkt till flyggplatsen. Under bussresan, pavag till Yangon, maste en stor sten ha traffat rutan bredvid mig, da den plotsligt var helt i spillror och det var ett stort hal i den. Extra air conditioning for kvallen.
Imorse anlande jag i Bangkok och nu vantar nagra dagar av att inte gora nagot alls, tills jag flyger hem den femte...
Tjipp
Imorse anlande jag i Bangkok och nu vantar nagra dagar av att inte gora nagot alls, tills jag flyger hem den femte...
Tjipp
torsdag 30 april 2009
Avsnitt 59: "Er kajplats i etern" eller "Snart bar det av"
Hej alla, tankte bara skriva ett snabbt medelande innan jag dra ivag till Myanmar, bara for att forklara, att jag kanske inte kommer kunna horas av forran jag kommer tillbaka darifran. Jag ska forsoka, men det Burmesiska telenatet verkar inte vara hopkopplat med resten av varlden, och internet ar svart att fa tag i.
Skriver nar jag kan.
Tjipp
Skriver nar jag kan.
Tjipp
fredag 24 april 2009
Bilder
Lite bilder, och ja, detta ar alla bilder jag tagit hittils.
Bild 1: Mitt rum (huktoa saklart), delas med en pensionerad japan, som bott dar i tre ar, en yngre japan som alskar reggae och drommer om att aka till jamaica, en fransk-kannadensare som ar engelska larare i Beijing, men var tvungen att lamna landet for att skaffa arbetsvisum och sa jag.
Bild 2: Thailandsk gata.
Bild 3: Glad Buddha, ja las skylten.
Bild 1: Mitt rum (huktoa saklart), delas med en pensionerad japan, som bott dar i tre ar, en yngre japan som alskar reggae och drommer om att aka till jamaica, en fransk-kannadensare som ar engelska larare i Beijing, men var tvungen att lamna landet for att skaffa arbetsvisum och sa jag.
Bild 2: Thailandsk gata.
Bild 3: Glad Buddha, ja las skylten.
torsdag 23 april 2009
Avsnitt 58: "Er kajplats i etern" eller "Tillbaka i Asien".
Sa var man tillbaka igen. Bensin angor och glada Buddhor. Efter ett langt flyg, anlande jag pa kvallen i Bangkok. Slapade min surfbrada med mig till bussen och akte in till Khao San Road, dar jag vandrade in till var gamla grand. Vart gamla guesthouse var fullt sa gick gick till det brevid och bor nu med en massa japaner i ett spartanskt rum, pa overvaningen av vad som ska vara en massagesalong (nej, den riktiga sorten) for 80 bat/natt, motsvarande 20 kronor med dagens vaxelkurs. Nar jag forst anlande blev jag forst besviken over hur vasterlandskt Thailand blivit, och om Khao San Road omradet verkade vasterlandskt nar vi var dar tillsammans sa har det blivit annu mer sa(!). Men idag nar jag tog en lang, lang langpromenad till Myanmars (Burmas) ambassad upptackte jag att jag faktiskt var i asien. Bortom turiststraken finns finns knappt nagra turister (fore lunch, da alla fortfarande sover ruset av sig, sag jag inte en enda falang). Har finns verkligen asien. Gatukommers och manniskor over allt. Farger, liv, rorelse. Dricka ur plastpasar.
Sa vad ar planen. Pa mandag ska jag soka visum for Myanmar (Burma) och skaffa en flygbiljett dit. Forhoppningsvis spandera en manad dar och sedan flyger jag hem den 5:e juni.
Jag glomde skriva. Annu en gang holl jag pa att inte bli paslappt pa flyget. Det visade sig att man behovde en vidarebiljett for att bli paslappt, sa annu en gang fick jag sms:a hem och be om att fa en biljett bokad. Det stod mellan 29:e maj eller 5:e juni och jag valde den senare for att ha en tidsram som lamnar rum for byrokrati.
Jag aterkommer med bilder och mer info snart. Forhoppningsvis...
Tjipp
Sa vad ar planen. Pa mandag ska jag soka visum for Myanmar (Burma) och skaffa en flygbiljett dit. Forhoppningsvis spandera en manad dar och sedan flyger jag hem den 5:e juni.
Jag glomde skriva. Annu en gang holl jag pa att inte bli paslappt pa flyget. Det visade sig att man behovde en vidarebiljett for att bli paslappt, sa annu en gang fick jag sms:a hem och be om att fa en biljett bokad. Det stod mellan 29:e maj eller 5:e juni och jag valde den senare for att ha en tidsram som lamnar rum for byrokrati.
Jag aterkommer med bilder och mer info snart. Forhoppningsvis...
Tjipp
söndag 19 april 2009
Post scriptum till avsnitt 57
I all hast glomde jag tillagga att jag ar pank for att jag fick en fortkorningsbot som jag INTE forkanade. Under min tid i Nya Zealand har jag konstant kort lagligt eller under den lagliga gransen och alla klagar pa hur langsamt jag kor (tro det eller ej). Men pa en vag i Inglewood (Nya Zealand inte Californien) som jag trodde var en 70 vag sa jag plotsligt en 50 skylt och saktade ner. Under 50 skylten var dock en polisbil som genast gjorde en u-svang och gav mig en rejal bot. Forklaringen jag fatt fran Nya Zealandare ar att detta ar vad polisen gor for att kana pengar, vilket kanske forklarar varfor de ar ute och tar fortkorare och rattfulla (aven om den lagliga gransen ar 0,8) nar det finns sa mycket brottslighet, gang och droger. Naja, naja, jag ar inte bitter. Jag ar glad anda och ser det positiva i min situation, som alltid.
Tjipp
Tjipp
lördag 18 april 2009
Avsnitt 57: "Er kajplats i etern" eller "Missoden"
Hej alla!
Har kommer en resume av vad som hent den senaste tiden, sedan jag kom till Hastings.
Jag spenderade ett par dagar i Hawkes Bay, och halsade pa och sa adjo till alla gammla vanner dar. Sista dagen motte jag upp med Miron (min gamle van och vapendragare, sedan sex-ars-verksamheten). Vi hangde och pratade och pratade tills efter midnattstimme. Efter ett par timmars somn begav jag mig ner till Wellington for att plocka upp min van Ting, som flog upp fran Dunedin, for att hanga med mig pa resan, da hon hade pasklov fran universitetet och vad battre sett att fordriva sin lediga tid pa an att resa runt landet. Vi begav oss sa upp for att gora "the Tongariro crossing", en valdigt vacker dagstur, men da vi forsov oss och det tog tid att hitta platsen var det forsent att gora vandringen sa vi gjorde en kortare vandring i omradet och njot av vackra utsikterna. Darefter begav vi oss till Mt. Taranaki, vilket ar ett av de mest lattklattrade bergen i varlden, och man kan gora det som en dags tur. Nu hade dock snon fallit, sa vi kunde inte klattra till toppen (odet verkar inte vilja att jag ska klattra upp for berg, kom ihag Mt. Kinabalu, Kelabit highlands, etc.). Istallet klattrade vi upp till snolinjen, langs den och sedan ner igen, vilket bjod pa spektakular utsikt, tat dimma och sno (vilket jag inte sett sedan vintern innan jag lamnade Sverige). Darefter begav vi oss upp till Raglan, en av Nya Zealands basta surfstrander, surfade och begav oss upp till Auckland. Fran Auckland begav vi oss mot Coromandel Peninsula, vilket ar en vildvuxen rural halv o, med fler vackra vyer. Precis innan Coromandel Town, i en brant backa dog plotsligt vaxelladan i bilen och vi var strandade. Vi blev tvugna att lifta in till staden, med en Israel, och forsoka hitta en skrot (da det skulle kosta mer att laga bilen, an den var vard). Det fanns ingen skrot sa istallet fick vi ga till stadens bargare som bargade bilen. Vi sov natten i bilen och lamnade den sedan hos honom och det var nu tid att lifta tillbaka till Auckland, dar vi kunde bo hos en av Tings vanner. Efter ett tag vid sidan av vagen och ingen som stannade och plockade upp oss, gick vi over och talade med en truckforare, som visade sig vara pavag tillbaka till Auckland och som tog oss dit. Han bjod oss mat och tog oss hela vagen till Tings kompis hus. Ting flog hem till Dunedin och jag ar nu fortfarande hos hennes kompisar, pank och invantande ett flyg till Bangkok.
Men jag ar glad anda.
Tjipp!
Bild 1: Lifta.
Bild 2: Sista aktur.
Bild 3:Coromandel.
Bild 4: Grymma bryt i Raglan.
Bild 5: Taranaki.
Bild 6: Nya Zealandare ser inte sno valdigt ofta.
Bild 7: Taranaki.
Bild 8: Tongariro (valdigt atraktiv bild pa mig).
Bild 9: Valkommen till Republiken Whangamomona.
Bild 10: Jag och Miron.
Har kommer en resume av vad som hent den senaste tiden, sedan jag kom till Hastings.
Jag spenderade ett par dagar i Hawkes Bay, och halsade pa och sa adjo till alla gammla vanner dar. Sista dagen motte jag upp med Miron (min gamle van och vapendragare, sedan sex-ars-verksamheten). Vi hangde och pratade och pratade tills efter midnattstimme. Efter ett par timmars somn begav jag mig ner till Wellington for att plocka upp min van Ting, som flog upp fran Dunedin, for att hanga med mig pa resan, da hon hade pasklov fran universitetet och vad battre sett att fordriva sin lediga tid pa an att resa runt landet. Vi begav oss sa upp for att gora "the Tongariro crossing", en valdigt vacker dagstur, men da vi forsov oss och det tog tid att hitta platsen var det forsent att gora vandringen sa vi gjorde en kortare vandring i omradet och njot av vackra utsikterna. Darefter begav vi oss till Mt. Taranaki, vilket ar ett av de mest lattklattrade bergen i varlden, och man kan gora det som en dags tur. Nu hade dock snon fallit, sa vi kunde inte klattra till toppen (odet verkar inte vilja att jag ska klattra upp for berg, kom ihag Mt. Kinabalu, Kelabit highlands, etc.). Istallet klattrade vi upp till snolinjen, langs den och sedan ner igen, vilket bjod pa spektakular utsikt, tat dimma och sno (vilket jag inte sett sedan vintern innan jag lamnade Sverige). Darefter begav vi oss upp till Raglan, en av Nya Zealands basta surfstrander, surfade och begav oss upp till Auckland. Fran Auckland begav vi oss mot Coromandel Peninsula, vilket ar en vildvuxen rural halv o, med fler vackra vyer. Precis innan Coromandel Town, i en brant backa dog plotsligt vaxelladan i bilen och vi var strandade. Vi blev tvugna att lifta in till staden, med en Israel, och forsoka hitta en skrot (da det skulle kosta mer att laga bilen, an den var vard). Det fanns ingen skrot sa istallet fick vi ga till stadens bargare som bargade bilen. Vi sov natten i bilen och lamnade den sedan hos honom och det var nu tid att lifta tillbaka till Auckland, dar vi kunde bo hos en av Tings vanner. Efter ett tag vid sidan av vagen och ingen som stannade och plockade upp oss, gick vi over och talade med en truckforare, som visade sig vara pavag tillbaka till Auckland och som tog oss dit. Han bjod oss mat och tog oss hela vagen till Tings kompis hus. Ting flog hem till Dunedin och jag ar nu fortfarande hos hennes kompisar, pank och invantande ett flyg till Bangkok.
Men jag ar glad anda.
Tjipp!
Bild 1: Lifta.
Bild 2: Sista aktur.
Bild 3:Coromandel.
Bild 4: Grymma bryt i Raglan.
Bild 5: Taranaki.
Bild 6: Nya Zealandare ser inte sno valdigt ofta.
Bild 7: Taranaki.
Bild 8: Tongariro (valdigt atraktiv bild pa mig).
Bild 9: Valkommen till Republiken Whangamomona.
Bild 10: Jag och Miron.
lördag 4 april 2009
onsdag 1 april 2009
Avsnitt 56: "Er kajplats i etern" eller "Glaciar is"
Sedan Adam cycklade till Christchurch for att hitta jobb. Var jag ater ensam. Vad skulle jag gora nu. Efter lite kontemplerande reste jag tillbaka till Dunedin och hamtade upp min van Ting, som bor dar, och vi for tillsammans upp mot Fox glaciar. Detta ar en av tva glaciarer pa Nya Zealands vast kust som bada gar att nu med en guide, efter en kort vandring. Ikladda "crampons" (nej, jag vet inte vad dessa kallas pa svenska, men det ar metalldon som klas pa undersidan av ens skor och hjalper en att ga pa denna enorma isformation). Hur ska man da beskriva en glacier. Na. Den ar stor. Den ar gjord av valdigt hart packad is som lyser i olika farger, sa som gront och blatt och det ger en insikt till hur hela norra halvklotet sag ut en gang i tiden. Is, is overallt!
Efter detta satte jag Ting pa en buss hem till Dunedin och akte ensam upp vastkusten. Nya Zealands vastkust ser ut som nagot ur Doyle's "The lost world". Den ar vild, kladd i bush och vilda kuster. Igar vid "Farewell Spit" som ar en sandsporre som bildar Sydons nordligaste punkt. Miljon har ar nagot i stil med sydsveriges strander men i extrem, enorm version. Delar sag ut som en oken. Som nagot hamtat fran Star Wars. Nu ska jag forsoka att ta mig over tillbaka till nordon inom nagra dagar, forhoppningsvis ska detta inte vara for svart. Maste boka farjan...
Tjipp
Ps. Har ingen usb port har, sa bilder far komma senare.
Efter detta satte jag Ting pa en buss hem till Dunedin och akte ensam upp vastkusten. Nya Zealands vastkust ser ut som nagot ur Doyle's "The lost world". Den ar vild, kladd i bush och vilda kuster. Igar vid "Farewell Spit" som ar en sandsporre som bildar Sydons nordligaste punkt. Miljon har ar nagot i stil med sydsveriges strander men i extrem, enorm version. Delar sag ut som en oken. Som nagot hamtat fran Star Wars. Nu ska jag forsoka att ta mig over tillbaka till nordon inom nagra dagar, forhoppningsvis ska detta inte vara for svart. Maste boka farjan...
Tjipp
Ps. Har ingen usb port har, sa bilder far komma senare.
söndag 22 mars 2009
Bilder till avsnitt 55.
Bild 1-2: Vandring.
Bild 3: Milford Sound.
Bild 4: Glasklart!
Bild 5: Regnigt vid Mt. Cook.
Bild 6: Gulogd pingvin.
Bild 7: Sjolejon, pa stranden pa otago peninsula (skrev jag om det?).
Bild 8: Regnigt vid Mt. Cook.
Bild 9: Mt. Cook pa hall, nar det inte regnar...
Bild 10: Vagen
Bild 11: Jag och Adam.
Bild 3: Milford Sound.
Bild 4: Glasklart!
Bild 5: Regnigt vid Mt. Cook.
Bild 6: Gulogd pingvin.
Bild 7: Sjolejon, pa stranden pa otago peninsula (skrev jag om det?).
Bild 8: Regnigt vid Mt. Cook.
Bild 9: Mt. Cook pa hall, nar det inte regnar...
Bild 10: Vagen
Bild 11: Jag och Adam.
lördag 21 mars 2009
Avsnitt 55: "Er kajplats i etern" eller "Bo i bil".
Hej alla, forlat att jag inte skrivit pa ett tag, men det har varit non-stop aventyr sedan jag lamnade Blenheim. Jag har bara bott i min bil eller pa soffan hos nagon bekant och atit ris soppa kokad pa minimal gaskokare. Just nu sitter jag i Queenstown och ar valdigt skitig efter en tredagars skogvandring. Har ska jag forsoka sammanfatta vad som lett upp till denna situation.
Jag lamnade Blenheim for Kaikoura (Maori for "mat fran havet"). Vagen var en underbar kuststrecka med enorma, taggiga stenar som reste sig ur havet likt deluviala havsmonster, skapade av langtgagna vulkanutbrott. I Kaikoura kopte jag en surfbrada, som tar upp halva min bil, och spenderade tva natter vid havet och surfade. Darefter begav jag mig till Christchurch, dar jag motte upp med Adam, en kanadensare jag lart kanna i Blenheim, som cycklar runt Nya Zealand. Vi spenderade en natt i utkanten av staden, vid en park, han i sitt talt och jag i bilen, och nasta dag fick vi kontakt med en van till en av hans f.d. arbetskamrater, som vi kunde spendera natten hos. Efter en dag pa en underbar strand, surfandes (forstass), begav vi oss till deras hus som visade sig ligga uppe pa en kulle med utsikt over hela Christchurch. Ett underbart modernt hus, i vad som verkade vara stadens finaste omrade. Vi fick vin och fick sova pa soffa, yipie!!!
Darefter begav jag och Adam, intrangda i min bil, oss av mot Twizel, vid Mt. Cook (Nya Zealands hogsta berg) dar nagra svenskar jag lart kanna i Blenheim nu residerade. Efter att ha kommit fram och spenderat kvall och natt dar, begav vi oss upp till Mt. Cook, som vi fatt fina bilder pa langs vagen. Denna dag regnade det dock, och vi kunde inte ens se berget, men gav oss ut for att se nagra glaciarer. Dessa glaciarer var en total besvikelse, da vi forst missade dem, och sedan fick veta att glaciaren var vad sag ut som en smutsig, uppplogad snodriva, tackt i grus, pa en konsum parkering. Vi kom tillbaka till bilen efter en timme, iskalla och vata, och det tog badas vara samlade krafter att vrida om nyckeln i tandningen. Vi kom tillbaka till Twizel och spenderade annu en natt hos vara svenska vanner. Nasta morgon hoppade Adam pa sin cyckel och vi bestamde att motas upp i Dunedin. Vagen genom bergen var vacker och jag ankom i Dunedin en regnig och blasig dag. Adam hade aven har vanner till vanner vi kunde sova hos, men da jag inte kunde fa tag i honom den kvallen, sov jag i bilen ute pa en liten udde. Nasta dag motte vi upp och jag hade aven denna natt en soffa att sova pa. Vi akte runt Otago Peninsula och atnjot utsikerna och spenderade tva till natter hos vara vanner i Dunedin.
Adam hoppade nu igen upp pa sin cyckel och vi beslot att motas upp igen i Invercargill, varldens sydligaste stad. Pa vagen dit sag jag varldens ovanligaste pingvin (den gulogda pingvinen) pa en klippstrand och sov en natt bland kor vid sidan av vagen, vid en idyllisk sjo. Dagen efter rullade jag in i Invercargill, tog en tur ner till Bluff, den sydligaste punkten pa sydon, stirrade ut mot antarktis (nej, jag sag inte antarktis det ar valdigt mycket vatten emellan, men anda) och motte sedan upp med Adam i Invercargill. Vi begav oss samma eftermiddag till Fiordland National Park, men sov en natt pa vagen, och sag sedan Milford Sound, som ar valdigt vackert. Enorma berg som pressar sig upp mot himlen, fran fjordar och sjoar, tillsynes utan kustremsa. Vi begav oss ut pa en tre dagars vandring, efter att ha spenderat natten pa en parkeringsplats. Det var vackra utsikter over magnifika berg och sjoar och dalar och allt man kan onska sig av en vandring, men forsta dagen gav mig sa mycket blasor och skavsar att jag var tvungen att ga barfota hela andra dagen. Andra natten gjorde jag lite "sjalvkirurgi" och kunde bara skor utan nagon smarta den sista dagen, som inkluderade en "sadel" pa ca. 945 meters hojd, och vi kom trotta fram till bilen klockan tre pa eftermiddagen. Vi firade med lite friterad kyckling och pomme fritte och sov vid en flod. Imorrse ankom vi till queenstown och har vi tur kommer vi aven har (tack vare Adam) att ha en soffa att sova pa, hall tummarna!
Tjipp!
Ps. da detta ar ett valdigt primitivt internetcafe/laundromat, sa finns inga usb portar, sa bilder far vanta...
Jag lamnade Blenheim for Kaikoura (Maori for "mat fran havet"). Vagen var en underbar kuststrecka med enorma, taggiga stenar som reste sig ur havet likt deluviala havsmonster, skapade av langtgagna vulkanutbrott. I Kaikoura kopte jag en surfbrada, som tar upp halva min bil, och spenderade tva natter vid havet och surfade. Darefter begav jag mig till Christchurch, dar jag motte upp med Adam, en kanadensare jag lart kanna i Blenheim, som cycklar runt Nya Zealand. Vi spenderade en natt i utkanten av staden, vid en park, han i sitt talt och jag i bilen, och nasta dag fick vi kontakt med en van till en av hans f.d. arbetskamrater, som vi kunde spendera natten hos. Efter en dag pa en underbar strand, surfandes (forstass), begav vi oss till deras hus som visade sig ligga uppe pa en kulle med utsikt over hela Christchurch. Ett underbart modernt hus, i vad som verkade vara stadens finaste omrade. Vi fick vin och fick sova pa soffa, yipie!!!
Darefter begav jag och Adam, intrangda i min bil, oss av mot Twizel, vid Mt. Cook (Nya Zealands hogsta berg) dar nagra svenskar jag lart kanna i Blenheim nu residerade. Efter att ha kommit fram och spenderat kvall och natt dar, begav vi oss upp till Mt. Cook, som vi fatt fina bilder pa langs vagen. Denna dag regnade det dock, och vi kunde inte ens se berget, men gav oss ut for att se nagra glaciarer. Dessa glaciarer var en total besvikelse, da vi forst missade dem, och sedan fick veta att glaciaren var vad sag ut som en smutsig, uppplogad snodriva, tackt i grus, pa en konsum parkering. Vi kom tillbaka till bilen efter en timme, iskalla och vata, och det tog badas vara samlade krafter att vrida om nyckeln i tandningen. Vi kom tillbaka till Twizel och spenderade annu en natt hos vara svenska vanner. Nasta morgon hoppade Adam pa sin cyckel och vi bestamde att motas upp i Dunedin. Vagen genom bergen var vacker och jag ankom i Dunedin en regnig och blasig dag. Adam hade aven har vanner till vanner vi kunde sova hos, men da jag inte kunde fa tag i honom den kvallen, sov jag i bilen ute pa en liten udde. Nasta dag motte vi upp och jag hade aven denna natt en soffa att sova pa. Vi akte runt Otago Peninsula och atnjot utsikerna och spenderade tva till natter hos vara vanner i Dunedin.
Adam hoppade nu igen upp pa sin cyckel och vi beslot att motas upp igen i Invercargill, varldens sydligaste stad. Pa vagen dit sag jag varldens ovanligaste pingvin (den gulogda pingvinen) pa en klippstrand och sov en natt bland kor vid sidan av vagen, vid en idyllisk sjo. Dagen efter rullade jag in i Invercargill, tog en tur ner till Bluff, den sydligaste punkten pa sydon, stirrade ut mot antarktis (nej, jag sag inte antarktis det ar valdigt mycket vatten emellan, men anda) och motte sedan upp med Adam i Invercargill. Vi begav oss samma eftermiddag till Fiordland National Park, men sov en natt pa vagen, och sag sedan Milford Sound, som ar valdigt vackert. Enorma berg som pressar sig upp mot himlen, fran fjordar och sjoar, tillsynes utan kustremsa. Vi begav oss ut pa en tre dagars vandring, efter att ha spenderat natten pa en parkeringsplats. Det var vackra utsikter over magnifika berg och sjoar och dalar och allt man kan onska sig av en vandring, men forsta dagen gav mig sa mycket blasor och skavsar att jag var tvungen att ga barfota hela andra dagen. Andra natten gjorde jag lite "sjalvkirurgi" och kunde bara skor utan nagon smarta den sista dagen, som inkluderade en "sadel" pa ca. 945 meters hojd, och vi kom trotta fram till bilen klockan tre pa eftermiddagen. Vi firade med lite friterad kyckling och pomme fritte och sov vid en flod. Imorrse ankom vi till queenstown och har vi tur kommer vi aven har (tack vare Adam) att ha en soffa att sova pa, hall tummarna!
Tjipp!
Ps. da detta ar ett valdigt primitivt internetcafe/laundromat, sa finns inga usb portar, sa bilder far vanta...
lördag 7 februari 2009
Avsnitt 54: "Er kajplats i etern" eller "Kneg, kneg och ater kneg"
Hej allihopa,
Nu har jag inte skrivit pa lange men internet har varit for dyrt och/eller langsamt for att ens kunna logga in pa blogger.
Jag lamnade Wellington och tog farjan ner till Picton dar jag stannade ett par dagar och gjorde inte mycket annat an att lasa och ta det lugnt. Sa begav jag mig ner till Blenheim (utalas Blennumm) dar jag hort att det fanns mycket jobb, och foljaktligen hittade jag jobb samma dag som jag kom anlant. Blenheim ar en liten by inkislad mellan vackra berg. Denna lilla by ar helt overfylld med resenarer (mest tyskar, otroligt manga tyskar!!). Alla dessa flockas hit for arbete i vingardarna vilket ar tugnt och daligt betalt men ar man en fattig backpacker har man inget val. Jag jobbade forst pa en liten vingard, bara jag och en irlandare, men sedan det blev slut pa arbete dar arbetar vi for en "contractor" nagon som betalas av vingardarna for att fa jobbet gjort och i sin tur anstaller folk att gora jobbet, och tjanar bra pengar pa mellanskildnaden.
Annars hander valdigt lite, jag jobbar sextio timmar i veckan och vilar de resterande timmarna.
Blenheim rakar vara en av varldens trakigaste stader och alla backpackers vantrivs nagot enormt. Om en vecka eller tva borjar appelsasongen i Nelson och alla borjar bege sig dit, sa kanske aven jag, vi far se.
Tjipp
Bildtexter:
Bild 1: Blenheims huvudgata, med utsikt mot bergen.
Bild 2: Arbetsplats.
Bild 3: Picton.
Bild 4: Komma in pa farjan.
Nu har jag inte skrivit pa lange men internet har varit for dyrt och/eller langsamt for att ens kunna logga in pa blogger.
Jag lamnade Wellington och tog farjan ner till Picton dar jag stannade ett par dagar och gjorde inte mycket annat an att lasa och ta det lugnt. Sa begav jag mig ner till Blenheim (utalas Blennumm) dar jag hort att det fanns mycket jobb, och foljaktligen hittade jag jobb samma dag som jag kom anlant. Blenheim ar en liten by inkislad mellan vackra berg. Denna lilla by ar helt overfylld med resenarer (mest tyskar, otroligt manga tyskar!!). Alla dessa flockas hit for arbete i vingardarna vilket ar tugnt och daligt betalt men ar man en fattig backpacker har man inget val. Jag jobbade forst pa en liten vingard, bara jag och en irlandare, men sedan det blev slut pa arbete dar arbetar vi for en "contractor" nagon som betalas av vingardarna for att fa jobbet gjort och i sin tur anstaller folk att gora jobbet, och tjanar bra pengar pa mellanskildnaden.
Annars hander valdigt lite, jag jobbar sextio timmar i veckan och vilar de resterande timmarna.
Blenheim rakar vara en av varldens trakigaste stader och alla backpackers vantrivs nagot enormt. Om en vecka eller tva borjar appelsasongen i Nelson och alla borjar bege sig dit, sa kanske aven jag, vi far se.
Tjipp
Bildtexter:
Bild 1: Blenheims huvudgata, med utsikt mot bergen.
Bild 2: Arbetsplats.
Bild 3: Picton.
Bild 4: Komma in pa farjan.
tisdag 6 januari 2009
Avsnitt 53: "Er kajplats i etern" eller "Det ar vindigt i wellington... varje j***a dag!!!"
Hej allihopa!
Nu befinner jag mig i Nya Zealands huvudstad, Wellington och det ar blasigt. Det ar alltid blasigt och staden kallas "windy Wellington" av lokalbefolkningen. Har har jag varit och tittat pa museum (de har tva stora museum som bada ar gratis). Storst och bast var "Te Papa" (vilket jag, utifran mina valdigt begransade Maori kunskaper, skulle tro betyder jorden eller marken), vilket bla. hade en gigantisk squid (en sorts blackfisk) pa utstallning. Annars har jag inte gjort speciellt mycket. Pa fredag beger jag mig over till sydon, dar jag forhoppningsvis kan hitta jobb, da penganivan borjar tryta.
Tjipp
Bild 1: Te Mata Peak, Hastings.
Bild 2: Wellington.
Bild 3: Var ar jag igen?
Bild 4:Wellington.
Bild 5: Utomjordingarna ar har!!!
Nu befinner jag mig i Nya Zealands huvudstad, Wellington och det ar blasigt. Det ar alltid blasigt och staden kallas "windy Wellington" av lokalbefolkningen. Har har jag varit och tittat pa museum (de har tva stora museum som bada ar gratis). Storst och bast var "Te Papa" (vilket jag, utifran mina valdigt begransade Maori kunskaper, skulle tro betyder jorden eller marken), vilket bla. hade en gigantisk squid (en sorts blackfisk) pa utstallning. Annars har jag inte gjort speciellt mycket. Pa fredag beger jag mig over till sydon, dar jag forhoppningsvis kan hitta jobb, da penganivan borjar tryta.
Tjipp
Bild 1: Te Mata Peak, Hastings.
Bild 2: Wellington.
Bild 3: Var ar jag igen?
Bild 4:Wellington.
Bild 5: Utomjordingarna ar har!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)