Avsnitt 30: "Er kajplats i ethern" eller "GMT+12; sa langt hemifran som det bara gar"

Sedan vi skiljdes at har mycket hant mig (Daniel).



Efter ett par dagar i Kuala Lumpur, dar jag bland annat akte upp i "Petronas tower" och sag OS-facklan, begav jag mig till flygplatsen, for att paborja min resa till Nya Zeeland; en tva delad resa, forst till Australiens "Gold Coast" och sedan darifran till Auckland. Pa flygplatsen mottes jag dock av katastrof! Det visade sig att jag tagit helt fel pa uppgifter. Jag trodde att jag som EU-medlem skulle fa ett ankomst visa till Australien, men icke sa nicke. Pa flyplatsen fick jag veta att jag inte skulle fa checka in om jag inte hade ett e-visum bokat. Na detta kan vara valdigt svart att ansoka om, ifall man har ett tomt kredit kort. Som tur var har jag en valdigt hjalpsam moder som raddade mig ur knipan i sista sekund, efter att jag suttit pa golvet pa flygplatsen och satt sa overgiven som det bara gar, i vantan pa sms svar.



Det var skakande av adrenalin som jag sa till slut fick ga pa planet.



Nar jag kom fram till "Coolingatta" (ja staden heter sa) blev jag tagen at sidan och fick svara pa diverse fragor, tillfalligt frantagen mitt pass och andra papper, och allmant vanligt bemott, innan jag fick ga vidare till mina atta timmar pa flygplatsen. Forberedd pa en valdigt trakig dag, blev jag dock overlycklig nar jag fick veta att det fanns en valdigt vacker stranden, pa andra sidan vagen vid flygplatsen. High five!

Coolingatta ligger mellan Brisbane och Surfers Paradise, och ar ocksa ett surfar paradis, med enorma vagor.

Pa stranden traffade jag en tysk och en fransman, som jobbade med att bygga tunnlar i Brisbane och som visade mig runt staden.

Pa kvallen flog jag sa vidare till Auckland. Pa planet borjade jag prata med min stolsgranne, som visade sig vara musiker; basist i ett band vid namn "Shapeshifter". (Jag fick senare veta att det ar ett av Nya Zeelands kandaste band och att jag alltsa konverserat med en lokal kandis).

Jag anlande vid midnatt till Aucklands flygplats och fick aven har specialbehandling. Ett helt eget tullrumm och hela min vaska genomgangen. Yey.

Efter att ha spenderat natten sovandes pa flygplatsen, borjade jag dagen efter att lifta ner till Havelock North, nara Napier och Hastings, dar min van Nalin bor.

Det gick valdigt bra att lifta. Det var svart att komma igang, men efter det sa stod jag inte och vantade mer an tio minuter pa lift. Den forsta jag fick lift med, jobbade for volvo och hade besokt Sverige ett par ganger. Dar efter fick jag lift av en prast. Vi hade intressanta disskutioner och jag fick veta att han utfort exorcism och liknande. Han bad en bon for mig och slappte sedan av mig vid en forsamlingslokal dar han skulle forelasa. Darifran fick jag lift av en ung kille som gillade att cyckla mountain bike.

Min sista lift (over halva vagen) var med ett katolskt par, vilket resulterade i fler intressanta disskutioner, och sju timmar senare (vilket ar ungefar sa lang tid det tar att kora hela vagen) var jag framme i Havelock North.

Min kompis Nalin traffade jag nar han bodde ett tag i Sverige, med sin svenska fru Erika, och han kom och tranade pa min karate dojo. Nu ar det min tur att trana hos honom. Det ar valdigt skont att komma igang och trana igen. Jag har varit valdigt lat nar det kommer till fysisk traning under resan, vilket marks pa hur dalig form jag ar i.

Nalins familj ar jatte trevlig och gastvanlig, och idag var vi och at lunch hos hans mamma (som har gett ett par hemmastickade toflor till sensei Morio Higaonna: hogsta honset inom karate for er som inte ar insatta).

Idag har jag antligen ansokt om arbetsvisa, efter manga om och men, sa forhoppningsvis ska jag snart kunna borja jobba.

Nya Zeeland ar otroligt vackert och Havelock North ar en villastad, omgiven av hoga berg och jatte vacker miljo (jag lovar att ta lite bilder pa det och lagga upp).

Jag har inte lyckats lagga upp nagra bilder, men jag lovar att forsoka lagga upp senare.

Tjipp!