Vi börjar där vi avslutade senaste inlägget: Bamboo Sea.
Precis som det låter så är Bamboo sea, eller bambuhavet som vi kan kalla det i fortsättningen, en plats där det växer en massa bambu. När vi skriver en massa bambu så menar vi verkligen en massa bambu. Färden till bambuhavet gick till största delen utan problem. Vi köpte vad vi trodde var biljetter hela vägen dit men blev avsläppta i en stad en halvtimme därifrån. Där bussen stannade väntade ett gäng bilar och vi åkte med en av dem in i nationalparken. Vi blev avsläppta vid ett hotell som vi valde att bo på eftersom det låg på en bra plats, hade schyssta rum och bra pris. Efter att ha pustat ut lite promenerade vi in till närmsta by för att äta lite. Med goda nudlar i magarna gick vi till sist och la oss. För en gångs skull var det riktigt tyst och vi sov gott den natten.
Morgonen därpå åt vi frukost och gav oss ut i bambuhavet. De följande dagarna fick vi se bambu i alla tänkbara former. Förutom att vi såg en massa bambu åt vi bambu, åt ris tillagat i bambu, åt svamp som skulle smaka som bambu, åt något sött som var inslaget i bambu, drack bambute och blev erbjudna bambuvatten. När vi fått nog av bambu tänkte vi åka vidare mot Chishui i provinsen bredvid. Det visade sig dock vara svårare än vi tänkt. När vi till sist fått reda på hur vi kunde ta oss dit insåg vi att det skulle bli otroligt mycket jobb och kanske inte ens möjligt på en dag. Efter att ha funderat lite på det ett tag beslutade vi oss istället för att åka till staden Zigong. Resan dit gick bra förutom att Sofias jacka blev kvarglömd på en av bussarna. Vi hoppas att någon trevlig person hittade den.
Väl framme i Zigong tog vi oss till en gata där vi visste att det skulle finnas ett okej hotell. När vi till sist hittat gatan hittade vi inte hotellet. Vi gick fram och tillbaka och frågade en massa personer som arbetade i affärer och restauranger på gatan. Alla pekade åt olika håll och vi höll precis på att ge upp när en ung kvinna kom fram till oss och på engelska frågade ifall hon kunde hjälpa oss med något. Sue hjälpte oss att hitta hotellet och gav oss sedan instruktioner för hur vi skulle ta oss till stadens tågstation och dinosauriemuseum. En av anledningarna till att vi valde att åka till Zigong var att vi ville besöka detta museum så det var perfekt att få uppdaterad information om hur vi skulle åka dit. Vi bestämde oss för att sova en natt i Zigong, gå på museum och sedan åka vidare till Kunming med ett nattåg.
Zigongs dinosauriemuseum var riktigt häftigt. Det är inte en slump att de har ett dinosauriemuseum i orten eftersom man funnit en mycket stor mängd fossiler där. Förutom en stor samling imponerande fossiler och kompletta skelett kunde man också, i museets bottenvåning, se en stor mängd ben ligga halvt framgrävda i marken. De hade lämnats där så att man kan se hur benen ser ut när de grävs fram och den delen av museet var riktigt spännande. När vi fått nog av fossiler åkte vi tillbaka in till staden. Innan vi åkte vidare till Kunming lyckades vi hitta en affär som sålde diverse sportutrustning och i den köpte vi en ny jacka till Sofia.
Väl framme i Kunming checkade vi in på ett hostel, samma hostel som Johan bodde på när han besökte staden med de andra pojkarna för cirka sju år sedan. Höjdpunkten av vår vistelse i Kunming var nog besöket i en park. I parken kunde man, som vanligt, se en massa äldre personer träna och dansa. Det som gjorde besöket i denna park så speciellt var alla måsar som fanns i sjöarna i parken. Vi har läst att man i Kunming, i november, väntar på att måsarna ska anlända från den plats de spenderar somrarna på. Måsarna tas emot med glädje och det var riktigt roligt att se alla som matade fåglarna.
Från Kunming gick resan vidare till Yuanyang, ett område som är känt för sina risodlingar. Riset odlas på terrasser som täcker stora delar av bergssidorna. Bussen från Kunming tog cirka 7 timmar och när vi kom fram till orten Xinjie tog vi oss vidare till en ännu mindre ort 50 minuter bort. I den orten finns ett hostel där vi bokat ett rum. Vi anlände sent och orkade bara äta och gå och lägga oss. När vi vaknade morgonen därpå var det dimmigt. Väldigt dimmigt. Richard, en entusiastisk man som äger och driver det hostel vi bodde på, tog med sig oss och ett brittiskt par till en by i närheten. Längs med vägen berättade om minoritetsbefolkningen (Hani) som byggt odlingsterrasserna och som fortfarande lever hela sina liv på och omkring dem. Han berättade om hur vattnet cirkulerar ned och upp längs med bergssidorna, om lokalbefolkningens respekt för sina djur och om hur riset odlas och skördas. Richard, som kommer från en provins vid kusten (från staden Fuzhou som vi besökte 2007), hade för några år sedan blivit så fascinerad av området att han beslutat sig för att flytta dit. Man kunde verkligen märka att han älskade det mesta som rörde lokalbefolkningens levnadssätt och det landskap som de skapat.
Andra dagen vaknade vi upp till solsken och efter frukost åkte vi iväg till en marknad som hålls en gång i veckan. På marknaden samlades folk från hela området för att sälja och köpa olika sorters varor. Det var väldigt intressant att se all kommers och alla varor som såldes. Efter lunch, som bestod av en mängd lokala rätter, åkte vi vidare till terrasserna. Här gick vi omkring och beundrade utsikten. Dagen avslutades med att vi kollade på utsikten över odlingarna när solen gick ner bakom bergen. Efter ett par riktigt bra dagar vid Yuanyang åkte vi tillbaka till Kunming. Här är vi nu och imorgon åker vi vidare till Jinghong. Jinghong är tänkt att bli ett snabbt stopp på vägen till Laos. Vi får se varifrån vi skriver nästa gång!
Tjipp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar