Avsnitt 27: "Vuxna man gor saker tillsammans" eller "Jungle Survival"

Sa var det dags igen, nej vi har inte dott i nagon flygkrasch an.

Vi reste fran Brunei till Miri, nagot som visade sig lite krangligare an normalt da vi vart tvugna att aka 4 olika bussar, 1 svarttaxi och 1 farja for att ta oss den relativt korta strackan. Val framme letade vi som vanligt ratt pa ett billigt boende och gav oss av ut pa stan for att ta reda pa vad vi behovde ha med oss upp i bergen. Det visade sig att vi inte behovde fixa nagot alls.

Dagen darpa tog vi taxi ut till flygplatsen, dar vantade det minsta planet nagon av oss nagonsin akt i. Piloten kunde beskrivas som en lagom slapp indier (?) och han lovade att flyga oss till Bario och inte till nagon annan flygplats.

Flygresan gick finfint, i Bario tog vi tillsammans med en kanadensare med kinesisk bakgrund och en belgare som ursprungligen kom fran libanon men var uppvaxt i siera lione in pa Nancy's homestay. Nancy, en kvinna i sina basta ar, hjalpte oss att hitta en guide, bestamma rutt och med att gora en lista over vad vi behovde kopa i matvag. Maten var dessutom finfin!

Dagen darpa gav vi oss ivag mot den lilla byn Pa Lungan, darifran hade vi tankt att bestiga Sarawaks hogsta berg Mt. Murud, nagot som totalt skulle ta en vecka. Det visade sig dock att det var for mycket vatten i en flod vi skulle vara tvugna att vada over fem ganger sa vi fick hita pa nagot annat istallet.

Tillsammans med guiden Madu sa bestamde vi oss for att flytta ut i jungeln och lara oss om hur man overlever dar, vi skulle aven fa se pa olika sorters jungel och eventuellt fa vara med och jaga vildsvin. Toppen!

Vi steg upp i ottan men ack, Olle var sjuk, sa vi andra lamnade honom hemma hos Madus fru och begav oss av tillsammans med Madu och hans medhjalpare Henry. Pa vag ut i jungeln besteg vi en mindre kulle och beundrade utsikten (man kunde se hela vagen till Indonesien).

Forsta dagen var det tankt att vi skulle fa lara oss om det vi sag pa vagen ut i skogen och efter det skulle vi fixa till regnskyddet vi skulle bo i och aven samla ved. Madu och Henry begav sig av for att samla ved men efter ett tag kom Henry tillbakaspringande och hamtade gevaret som de hade med sig. Efter ett tag kom han springande igen och hamtade oss, det visade sig att Madu hade skjutit ett vildsvin som nu stod omringad av Madus brors (?) Tonys hundar (ursakta problemen med gramatik och slaktband). Tony sprang forbi oss med ett stort spjut och efter ett par minuter var det dags att slakta djuret, jippi. Vi skippar detaljerna men det tog ca 3-4 timmar mellan levande vildsvin och de basta revbensspjallen nagon av oss atit.

De resterande dagarna larde vi oss hur lokalbefolkningen snarar smadjur, hur man bast far tag pa vatten i jungeln, hur man far tag pa palmhjarta och lite annat smatt och gott. Vi gick aven en hel del i skogen, aven utanfor stigarna. Infor sista natten i skogen kom Olle pa benen igen sa da var vi alla aterigen samlade.

Sista dagen innan vi gick tillbaka till Pa Lungan gick vi en del i skogen och guiderna passade pa att skaffa sig ett till dott vildsvin. Pa kvallen spelade de yngre grabbarna i byn kristen rock i kyrkan.

Dagen innan flyget tillbaka till Miri gick knatade vi tillbaka till Bario och sov annu en natt hos Nancy.

Pa det hela taget ar vi grymmt nojda. Vi har forutom vildsvin (det som vi senare at upp) aven sett makaker och en hel del spar av andra djur sa som piggsvin, barking deer, kottdjur, bjorn och apor. Och sen sa var det ju blodiglarna ocksa, dom gillar oss men ska vi va arliga sa ar vi inte jatteglada over det. Malte leder ligan over flest blodiglar. Kort sagt sa har vi haft en ordentlig jungelupplevelse.

Nar vi kom tillbaka till Miri hittade vi inte nagon taxi utan fick istallet lift med vad som visade sig vara Madus kusin tillbaka in till staden. Efter vi atit akte vi vidare till staden vi just nu befinner oss i, Batu Niah. Har ska vi titta pa grottor i storleken storre.

Tjipp (bilder kommer senare).