Handelserikt redan!

Okej, nu ar det som vanligt mycket som har hant och som maste raporteras till hemmafronten. Vi anlande har i Fillipinerna den femte efter att ha spenderat ett par regniga dagar i Cameron Highlands i Malaysia. Det kanndes skont att antligen fa se solsken och varme, da de senaste dagarna varit kalla och blota. Efter tre sma jeepneys och en buss befann vi oss sa pa en busstation i Manilla och bordade bussen till Batangas (for andra gangen i mitt liv). Efter en lang bussresa (lang pagrund av vagbyggen vilket ledde till trafikstockning) anlande vi i Batangas, vid hamnen. Det var sen eftermiddag sa vi var inte sakra pa om det skulle ga att fa tag i en bat direkt eller om vi skulle behova sova i staden. "Romblon, jo det ar baten dar, den gar snart". Vi skyndade oss att kopa biljetter, men fick veta att alla platser var slut. Om vi ville med fanns det tva val: det fanns dyra lyxplatser, eller sa kunde vi betala en vanlig budget tur och sova i cafeterian. Jag tror ni alla kan gissa vad vi valde.

Val ombord insag vi att manga andra hade gjort samma val som vi, och cafeterian (ett hal i vaggen som salde koppnudlar) var fullproppad av manniskor. Efter att ha faststallt att det vore for hart att sova i trappan insag vi att vi kunde ga upp pa dack ich sova dar. Detta verkade vara en valdigt bra ide. Frisk luft, utsikt och senare en stjarnklar stilla natt pa havet. Dock skulle verkligheten visa sig vara nagot mindre reseromantisk. Tiden gick och snart var dieselmolnet fran skorstenen osynligt mot den blackmorka natthimmlen. Inga stjarnor inga ljus omkring oss. Utanfor relingen var enbart morker. Det var likt en seglats genom intigheten. Vinden tilltog. Sjon tilltog. Baten slog genom vagorna och havsvattenet sprutade stundom upp ombord. Jag skulle ljuga om jag sa att tankatna om olycksstatistiken bland Fillipinska farjor inte fanns i mitt bakhuvud. Efter att det blev for kallt uppe pa dack begav vi oss ater in i batens inre. Har traffade vi en ung australiensisk kille (ocksa vi namn Daniel) som var pavag mot Romblon med sin flickvan Abby (en fillipina som bodde i australien) och hennes familj. Det spelades musik, och sjalvklart akte munspelet fram. Efter en natt av spelande och San Miguel, och lite somn framat midnatt ankom vi tidigt nasta morgon i Romblon. Da familjens overhuvud (farfar) erbjod oss att folja med dem och spendera fyra dagar i Sibuyan, grann on, och se den lokala fiestan beslutade Ting och jag oss for att folja med.

Jag vill har flika in en forklaring av var restid tills dess att vi anlande i Sibuyan. Klockan tre pa morgonen hade vi lamnat vart rum i Kuala Lumpur efter att ha ankommit pa eftermiddagen dagen innan. Till flygplatsen pa flyget, till busshallplatsen pa baten. 12 timmars batfard, och nu tva timmat till, till Sibuyan. Trott?

I Sibuyan fick vi bo hos en van till familjen, som hade ett hus han inte anvande. Efter att flertalet lager av damm och spindelvav undanrojts sag det nastan ut som ett hem, och har bodde vi under var tid i Sibuyan. Vi hangde med Daniel och Abby, samt med hennes familj och sag fiestan. Gatu dansen var nog det basta. Olika stammar i kostymer dansade traditionell dans genom gatorna och pa basketplanen, ackompanierade av ett hav av trummor.

Sibuyan ar en valdigt rural o, det ska finnas nagon form av boende dar men jag sag ingenting for turister. On ska tydligen ha flest indogena arter av flora och fauna per kvadrat kilometer i varlden, och tacks mest utav djungel och sma hyddor. byarna ar sma men de framsta har hus av sten och cement, till skillnad fran resten av hyddorna runt on.

Jag har mycket att beratt om, sa jag skall forsoka fatta mig kortare.

Efter var tid pa Sibuyan, nar Daniel och Abby med familj skulle vidare till Boracay, begav vi oss tillbaka till Romblon. En man pa baten, som vi ocksa motte pa fiestan i Sibuyan, hade tipsat oss om att bo pa hans farbrors resort (vilket har betyder ett par hyddor vid vattnet), och att detta skulle vara billigare an andra stallen, sa vi begav oss dit, till byn Mapula. Vi fick veta att alla fyra rum var fulla, men om vi ville kunde vi fa bo gratis i ett hus som inte var fardigbyggt. Gratis ar godast tankte vi, och for andra gangen sag det mer ut som en "squatting camp" an ett rum, men vi var glada att annu en gang slippa betala for boende.

Da Ting garna ville lara sig dyka hittade vi ett litet dykcenter, drivet av en sweichisk fransman, som bott har i en 15 ar. Han ar valdigt duktig instruktor och vi dok i fiskreservatet vid hans hus. Vi har spenderat mesta av var tid dar. Dykningen ar bra, med mycket stora fiskar som grouper, snapper, sweetlips och aven stora stim av andra fiskar som fussilier, surgeonfish och parrotfish, for att namna nagra. Jag och han gjorde ocksa ett dyk till 45 meter (dock fortfarande ett no decompression dyk) dar vi sag stora gorgonier och fiskar, samt en gigantisk blasfisk i en grottoppning. Nar vi kom upp till 20 meter sag vi den storsta sjoormen som han nagonsin hade sett! Den var cirka 2 meter lang och helt enkelt gigantiskt. Igar gjorde vi ett natt dyk och sag massor med lionfish, en stor stenfisk, cirka 30-40 centimeter, plattmaskar, squid (jag vet inte vad vi har for specifikt namn pa svenska for squid) och mycket mer.

For ett par dagar sedan nar vi var pa fiesta har i Mapula, kom vi hem sent bara for att upptacka att vi haft inbrott och alla Tings pengar blivit stulna, samt en mp3 spelare och vart lilla schackbrade. Alla blev strort arga, argare en oss, och tva dagar senare var de skyldiga funna. Tre barn, en av dem var lite aldre. Vi fick tillbaks vara saker och det var upp till oss att valja vad som skulle handa med dem. Socialtjansten yrkade pa ett program med samhallstjanst for att hjalpa dem att andra sig (det var deras forsta brott, de var minderariga och valdigt angerfulla). Deras foraldrar tyckte att detta var for milt och att de borde fangslas for att ha skamt ut sina foraldrar pa detta satt.

Imorn ska vi  forsoka bege oss vidare for att ta oss till on Negros. Jag tankte avsluta har, da jag inte orkar skriva mer.

Tjipp!

Ps. Jag forsokte lagga upp lite bilder, men min kamera dog.