Avsnitt 2: "Vuxna man gor saker tillsammans" eller "Annu ingen sand i kallsongerna"

Igar steg vi upp vid halv sju, for att bege oss till busstationen, 7 km utanfor Ulan Baatar.

Nar vi kom fram och angett varan destination slussades vi in i en buss mot Omnigovi (den provins Dalanzadgad ligger i). Detta ar den torraste, karjaste och mest glesbefolkade provinsen i Mongoliet. Omnigovi bestar till storst del av Gobi oknen och den anda stora staden ar Dalanzadgad med 15,000 invanare.

Var buss vevades igang och innan vi ens kommit ut ur Ulan Baatar, gick en drivrem och vi var tvugnan att stanna till, medan chauforerna bytte den mot en av manga som fanns i reserv.

Bussturen kostade 20,000 Togrok (ca. 120kr) per person och tog dryga 13 timmar. Tre pauser varav en for lunch, var all den tid vi kunde spendera utanfor bussen.

Det Mongoliska landskapet breder ut sig oandligt fran horrisont till horrisont. Det ser ut som om nagon borjat att modellera landet men inte hunnit fardigt. Djurlivet ar rikt och innefattar kameler, hastar, jakar, sma gnagare och rovfaglar som jagar gnagarna. Dock var det mesta liv man sag kort och stubbigt gras (vi har fardats 60 mil utan att se ett anda trad). Det anda manniskoskapta var de elstolpar och gerts (yurtor) som valdigt sallsynt sag.

Eftersom vagarna (da sadana fanns) var av betong, med ett varierande tjockt lager av sand och grus ovanpa, sa blev det en skumpig fard och det har varit svart att ta nagra bilder pa allt, sa ni far helt enkelt resa hit och se det sjalva.

Drivremmen var dock inte vart anda krangel. En rejal punka och ett par motorstopp fick vi aven uppleva. Som tur var, var bussen fullproppad med diverse reservdelar.

Den langa resan kanndes som tur var kortare tack vare vara trevliga medresenarer som visserligen inte kunde nagot annat en mongoliska, men som vi med hjalp av kroppssprak lyckades "konversera" med. Vi hade aven en lite mindre trevlig men stor och forforisk kvinnlig medresenar som promt skulle ha armen om Johan. Han sag om mojligt an blekare ut en vanligt, men aterfick fargen nar hon stigit av mitt i oknen, upphamtad av en motorcykel.

Lunchen bestod av ett slumpmassigt val fran en meny pa kerylliska. Det visade sig vid ytterliggare granskning av meny och ratt, vara en mongolisk "gulach" (ris och lammgryta). Kerylliska gar latt att lasa, men det ar svarare att forsta vad man laser.

Vi kom fram till Dalanzadgad, nagonstans mellan 9-10 tiden pa kvallen och skulle leta ratt pa ett hotell. Det visade sig att ett hotell fran var lonely planet bok, hade bytt namn och hojt sina priser med cirka 20,000 Togrok. Detta var vi inte sa sugna pa att betala, utan borjade planlost leta efter alternativ i oken morkret. Allt var stangt, men tack vara den ande engelsksprakige mongolen i hela staden, komma in pa ett billigare hotell och fa oss ett rum for 6000 Togrok/person och natt. Vi har dock gjort en hemsk upptackt... Varat hotell saknar rinnande vatten, vilket resulterat i spannande losningar pa vardagliga problem (den anda toalett som finns ar en vattenklosset...).

Pa morgonen traffade vi var engelsksprakige van fran natten innan. Han rullade upp och pumpade tungt i sin toyota. Efter ett forbryllat samtal om gobi oknen och turer dit, svarade han "vi ses imorgon". Han sag aven till att skutsa oss till "torget", dar vi kunde fa oss lite frukost; ris med ketchup pa och vattniga kottstrimmlor. Den mongoliska maten ar godare an vad den kan verka, och vi ar alla possitivt overaskade.

Nu ska vi leta ratt pa ett badhus och kanske ta en liten promenad ut ur stan. Imorgon bar det forhoppningsvis av med jeep ut i Gobi oknen.