Avsnitt 4: "Vuxna man gor saker tillsammans" eller "Snel hest"

Okej, om tre timmar gar taget till Kina. har foljer en snabb redovisning om vad vi pysslat med de senaste dagarna.

I forrgar tog vi bussen till en by precis soder om UB dar vi skulle mota var hastman. Han var inte pa plats. Vi stod ett tag i kylan som en forvirrad skock jakar, men efter ett telefonsamtal kom han i alla fall, med mustach och traditionell mongolisk kladsel. han hade aven vit keps och solbrillor, sag helt enkelt skon ut. Vi foljde med honom till hans hus dar fem hastar stod bundna. Efter lite teckensprak (han kunde inte engelska) red vi ut mot ett berg norr om byn. Vi red over slatter, genom en skog och over kullar. till slut kom vi fram till ett tempel och ett museum. har hade det legat en by innan kommunisterna kom och brannde ner den. Vi tog lunchpaus och sedan red vi vidare.

Nu red vi soderut over vindpinade slatter, fy satan vad kallt det var, men vi overlevde i alla fall och kom sa smaningom fram till den yurta dar vi skulle spendera natten. vi bjods pa mongolisk soppa (sag ut som fangelsemat ur en gammal film) och mjolkte av de som bodde har. Det var en gubbe pa 83 ar och en gumma pa 75, riktigt pigga och glada. Sedan kom natten, skrev jag att ridturen var kylig? natten var varre! Trots att tanten som bodde i yurtan stoppade om oss med extra tacken. Hon pratade for ovrigt i somnen medan hon snarkade, och lat ungefar som i exorsisten.

Pa morgonen fick vi mjolkte igen, och grot. Sedan kom var hastman tillbaka med nagra polare i en toyota (!). han var drangfull och bjod laget om pa vodka. Vi gissar pa att han hade varit uppe hela natten, for hans fru skallde och gnallde pa honom nar vi ridit tillbaka till byn for att hamta lunch. Efter pausen hade han lyckats smyga i sig nagra supar till, och kunde inte riktigt komma upp pa hasten (han foll av helt enkelt). Efter lite hjalp av sin fru kom han i alla fall upp pa hasten och vi red ivag igen. Han ledde oss lite fram och tillbaka pa slatterna, och sista biten fick vi rida med gubben fran yurtan. Hastmannen sjalv liftade tillbaka till byn for att forsonas med sin fru. Slutet pa historan blev att vi bjods pa kakor och te (och vodka) av hans fru, vilket vi antog skulle vara plaster pa saren. men vi var riktigt nojda, en upplevelserik resa.

Nu ska vi hamta packningenn pa guesthouset och ta en taxi till tagstationen. nasta avsnitt kommer forhoppningsvis fran Beijing. Tjipp.

Det gar inte att lagga upp bilder nu, sa vi far lagga upp dem fran Beijing.