Avsnitt 138: Till Karakol

Hej igen!

Som vissa av er vet har vi tagit oss vidare från Bishkek till staden Karakol i nordöstra delen av Kirgizistan. Men vi hoppar tillbaka lite och börjar med vår andra dag i Bishkek.

Vår andra dag i Bishkek gjorde vi ett halvhjärtat försök att komma upp tidigt men efter frukost fastnade vi i ett intressant samtal med en skotte som kört motorcykel hit från Europa. Till sist masade vi oss ut för att spana in staden och uträtta några ärenden. Vi promenerade runt i jakten på en bankomat och det tog flera timmar innan vi hittade en som accepterade vårt svenska Visakort. När vi väl ordnat lite mer som  (den lokala valutan) letade vi rätt på en restaurang och åt lite mat. Vi har kommit fram till att Kirgizisk mat är riktigt god och vi har än så länge mest provat lite olika former av nudlar och piroger.

Efter lunchen letade vi reda på den enda affären i Bishkek som säljer kartor för olika delar av landet. Affären var inte vidare lätt att hitta eftersom den låg i en lokal inuti ett vanligt hus och det krävdes lite hjälp från lokalbefolkningen (pekande och prat på ryska) för att vi skulle hitta fram. Med nyköpta kartor traskade vi vidare i staden som är mycket ruffig. Gamla nedgångna hus samsas med nybyggen, parker, monument från sovjettiden och träd. Träden finns planterade överallt och gör nog att staden känns mycket trevligare.

Dagen därpå var det dags att åka vidare mot Karakol. Efter frukost tog vi en marshrutka mot busstationen. En marshrutka är en minibuss som trafikerar bestämda linjer i staden och runt omkring i landet. Det hela går till som så att man vinkar in första bästa minibuss med rätt nummer som kommer åkandes. Efter att man klämt sig in betalar man en summa till chauffören (i detta fallet 10 som per person vilket i sin tur är cirka en krona) och sedan gäller det att försöka hålla koll på vart man ska kliva av. Väl framme vid stationen fick vi tag på ännu en marshrutka som i sin tur tog oss hela vägen till Karakol. Resan tog cirka fem timmar och trettio minuter och när vi väl kommit fram var det väldigt skönt att sträcka på benen. Vi bor på ett guesthouse som drivs av en väldigt trevlig man vid namn Taalai. Trädgården utanför huset är fylld av blommor och andra sorters växter och vi har det väldigt trevligt här.

Karakol är väldigt slitet men många av invånarna är mycket noga med att hålla rent kring sina hus. Vi såg bland annat en kvinna sopa rent på stigen runt sitt hus samtidigt som själva huset var mycket slitet och gammalt. I Kirgiziska städer finns det så gott som inga gatlyktor och detta gäller även här. Detta innebär att det blir väldigt mörkt ute på nätterna och därför är det säkrast att stanna inne på kvällar och nätter. Vi spenderar därför kvällarna på våra rum med att spela kort och läsa.

Igår slappade vi en hel del på förmiddagen och gav oss sedan ut för en tur på stan. Bland annat åt vi piroger i en park och spanade på familjer som tog porträtt- och familjefoton i parken. Vi blir ständigt utstirrade av såväl barn som gamla, men det är nog barnen som tycker att vi är mest spännande. De får ständigt stirrande ögon och gapande munnar när vi går förbi och ibland tar någon av dem mod till sig och provar ett "Hello!".

Idag gick vi upp tidigt för att besöka den djurmarknad som hålls i staden på söndagar. Till denna marknad kommer folk från hela regionen för att sälja och köpa olika typer av boskap. Tillsammans med Mattias från Danmark tog vi en marshrutka från Leninstatyn till djurmarknaden som hålls i utkanten av staden. Marknaden blev en märklig upplevelse. I en del säljs får och getter, i en annan säljs hästar och kor och i en tredje del säljs bilar. Folk går omkring och klämmer och känner och ibland blir ett eller flera djur sålda. Vi har sett flera får lastas in i bakluckor (rekordet som vi såg var fyra får i en baklucka) och när vi till sist fick lift ifrån marknaden tillsammans med ett äldre par hörde vi till vår förvåning ett bräkande från bagageutrymmet. När vi tittade bakåt såg vi ett får titta fram.

Färden gick vidare till basaren (den vanliga marknaden) och där passade vi bland annat på att prova kumys. Kumys är fermenterad hästmjölk och vi får väl säga att smaken var väldigt speciell. Det påminde om lite rinnig filmjölk med en bismak av hö. Efter en tidig lunch tillsammans med Mattias besökte vi stadens ortodoxa kyrka.

Imorgon planerar vi att vandra upp i en av de många dalar som finns söder om Karakol. Vi har därför handlat mat och ska snart börja packa väskorna. Det ser ut som att vi får överge vår ursprungliga plan att gå via ett pass mellan två dalar eftersom det redan ska finnas en del snö där. Planen blir därför att till en början gå upp i dalen Altyn Arashan och göra dagsturer därifrån.

Tjipp!

Ett torg i Bishkek.

En av många trädkantade gator i Bishkek.

Något slags monument i Bishkek.

Boso laghman, samsa och bröd.

Punktering någonstans mellan Bishkek och Karakol.

Kort kiss- och matpaus någonstans mellan Bishkek och Karakol.

Vår tvätt torkar bland blommorna i trädgården, Karakol.

Vår gata i Karakol.

Kort lunchpaus med samsa (pirog med lök och fårkött i) i en park i Karakol.

Lenin och limmo, Karakol.

Från Karakols djurmarknad.

Från Karakols djurmarknad.

Från Karakols djurmarknad.

Ko och får på Karakols djurmarknad. Fåret är av typer "Fat-tailed sheep" och dessa är väldigt vanliga här. Det ser verkligen roligt ut med de stora svansarna. Vad de heter på svenska vet vi inte.

Mattias med en skål kumys på en basar i Karakol. I spannarna i bakgrunden finns mer kumys som väntar på att serveras.

Den ortodoxa kyrkan i Karakol.