Hej igen!
De senaste dagarna har vi mest befunnit oss i dalarna bland de berg som finns söder om staden Karakol. Vi började med att gå upp till dalen Altyn Arashan. Vandringen upp, som enligt kartan hade en stigning på över 1000 meter, var lång och mödosam. Färden piggades upp av fantastisk utsikt och möten med hästar och kor. Vid ett tillfälle mötte vi ett par herdar som flyttade en massa hästar mot lägre mark. Utan att överdriva var det minst 150 hästar som kom springandes på grusvägen och vi stod häpna och tittade på. Vid ett senare tillfälle mötte vi ännu fler herdar som flyttade både hästar och kor tillsammans mot lägre höjd. Även om mötena med djuren och dess herdar gav oss energi så var vi mycket trötta när vi till sist kom över sista krönet och kunde spana in i dalen som var vårt mål.
Vi anlände ganska sent till Altyn Arashan eftersom vi börjat vandra så pass sent på dagen. Vi hann precis hitta en tältplats, sätta upp tältet och börja laga mat när mörkret började sänka sig över dalen. Inte långt efter att vi fått igång stormköket började det blåsa och ned föll snöblandat regn. Så fort vi fått i oss maten kröp vi in i tältet för att värma oss och när vi ett tag senare skulle ut och borsta tänderna fick vi göra det i hård blåst och snöfall.
Under natten måste det blivit ganska kallt och när vi vaknade på morgonen var dalen och bergen omkring täckta av snö. Vi insåg snart att vi skulle få stå över vår plan att vandra upp till ett par sjöar på ännu högre höjd. Enligt kartan hade vi nyss sovit på cirka 3000 meters höjd och vi förstod att det skulle vara ännu mer snö på högre höjd. Därför gjorde vi frukost i lugn och ro och passade på att njuta av utsikten. Sakta men säkert smälte snön i dalen bort och vi kunde senare promenera längre in i dalen. I dalen fanns fortfarande några herdar bosatta och djuren de ser efter finns överallt. Förutom hästar finns där även kor och får. På eftermiddagen passade vi på att utnyttja det som ger dalen Altyn Arashan sitt namn. Om vi förstått saken rätt så betyder ordet
Arashan varma källor. Sagt och gjort betalade vi en mindre summa för att få bada i en liten betongbassäng i ett ruckel. Det var väldigt slitet men vattnet, som luktade svavel, var mycket varmt och skönt.
När vi, senare samma kväll, skulle borsta tänderna blev vi väldigt förvånade. När vi tittade ut ur tältet såg vi en massa kor och ungtjurar som bestämt sig för att beta runtomkring tältet. Vi borstade tänderna i all hast och hoppades att korna skulle flytta sig under natten. Den följande natten blev kallare eftersom både moln och snö lös med sin frånvaro. När vi vaknade på morgonen kunde vi fortfarande höra kor utanför tältet. Efter ett tag hörde vi män och hundar som tillsammans vallade kor. Vi tänkte att de kanske vallade bort korna från vårt tält men ack vad fel vi hade. När Sofia tittade ut var det ännu fler kor och ungtjurar utanför tältet. Vi packade därför ihop allt så fort vi kunde och gick bort en bit för att sedan laga frukost. På vägen ned träffade vi på en massa får och en mycket törstig herde som vi bjöd på vatten. Vandringen ned var lika lång och när vi till sist klev av marshrutkan i Karakol var vi mycket trötta.
Dagen därpå satt tröttheten fortfarande i men vi beslöt oss för att besöka en annan av dalarna söder om Karakol. Tillsammans med ett par från Tyskland och ett par från Frankrike delade vi på en taxi till dalen Jeti-Ögüz. Dalen har fått sitt namn efter de stora klippor som finns precis i dess början. Klipporna sägs likna sju tjurar och det är också vad Jeti-Ögüz betyder. Efter att beundrat klipporna vandrade vi längre upp i dalen. Vi följde en fin ström och efter ett tag kom vi fram till dalens "hjärta" som består av ett stort gräsområde. Utsikten här var fantastisk med bergen som börjar få höstfärger. Tyvärr kunde vi bara konstatera att denna lättillgängliga dal är mycket nedskräpad. Överallt finns plastskräp, petflaskor och tomma vodkaflaskor och vi undrar hur folk tänker när de lämnar detta efter sig. Vi hittade till sist en fin plats vid strömmen att laga lunch på och vi gick sedan i långsam fart ned till dalens början igen. I väntan på att vår taxi skulle komma och hämta oss väntade vi i skuggan inne på området kring Jeti-Ögüz sanatori. Under sovjettiden byggdes där ett sanatorium som idag fortfarande finns kvar i drift. På denna kurort (det heter samma på ryska) har bland annat kosmonauten Yuri Gagarin spenderat en sommar.
Vi kan också konstatera att vårt val, att stå över den vandring mellan dalar och genom bergspass som vi från början tänkt genomföra, var klokt. När vi kom tillbaka till Karakol efter att besökt Altyn Arashan träffade vi två belgare som tagit den väg vi ursprungligen planerat. De hade fått kämpa igenom mer än 50 centimeter nysnö i passet. Sträckan genom passet delas normalt upp på två dagar men eftersom det skulle vara för farligt att sova där uppe hade de gått båda sträckorna på en dag. Vi är glada att vi valde att inte försöka oss på detta eftersom det låter riktigt jobbigt och framför allt farligt. Hade det börjat snöa kraftigt när belgarna var i passet hade de haft stora problem att ta sig ner för de branta bergssidorna. Vi har funderat en del på hur mycket fjällvana vissa av turisterna här egentligen har. En del av dem verkar inte ha någon stor förståelse för att bergen kan vara farliga och att man behöver vara förberedd på både det ena och det andra när man ger sig upp i dem.
I förrgår hade vi från början planerat att resa vidare från Karakol till orten Cholpon-Ata vid sjön Issyk-Köl. Vi insåg dock att vi var lite för trötta för detta och valde därför att stanna kvar ännu en natt i Karakol. Vi passade på att tvätta på förmiddagen och på eftermiddagen gömde vi oss på rummet eftersom det både blåste och regnade ute. På eftermiddagen försvann all internetuppkoppling och ibland var vi helt utan ström.
Igår tog vi oss till Cholpon-Ata och vi får återkomma senare med vad vi har för oss här. Vägen hit var i vilket fall vacker. Bergen har pudrats med snö och vissa av bladen här på lägre höjd har börjat få höstfärger.
Tjipp!
|
Möte med hästar och herde på vägen upp till Altyn Arashan. |
|
På väg upp mot Altyn Arashan. |
|
Vägen upp mot Altyn Arashan. |
|
Första blicken av Altyn Arashan. |
|
Första morgonen i Altyn Arashan. |
|
Första morgonen i Altyn Arashan. |
|
Frukostdags i Altyn Arashan. |
|
Utsikt i Altyn Arashan. |
|
Hästar i Altyn Arashan. |
|
Altyn Arashan. |
|
Altyn Arashan. |
|
Ombytesrummet vid de varma källorna. |
|
Dags att värma upp sig, Altyn Arashan. |
|
Vi fick nya grannar, Altyn Arashan. |
|
Får på vägen. Hur kommer man förbi? |
|
Fjäril på vägen ner från Altyn Arashan. |
|
Höstfärgerna var fina på vägen ner från Altyn Arashan. |
|
I bakgrunden syns klipporna som gett dalen Jeti-Ögüz sitt namn. |
|
Höstfärger längre upp i Jeti-Ögüz. |
|
Jeti-Ögüz. |
|
Här åt vi lunch, Jeti-Ögüz. |
|
Jeti-Ögüz kurort. |
Kul att vandring blev av i alla fall, ser riktigt häftigt ut på bilderna.
SvaraRadera/Olle
Vackert!
SvaraRadera/Maria Lind
Fina bilder, ta väl hand om er// Solkurvan
SvaraRaderaHärligt, underbara bilder, säger mamma
SvaraRadera