Avsnitt 5: "Vuxna man gor saker tillsamans" eller "Peking utan anka" eller "Det finns en konspiration"

For en vecka sedan lamnade vi Ulan Baatars relativa trygghet. Det var dags att bege sig soderut. Genom tag och sovbuss (dar halva sallskapet fick det relativt bra och den andra halvan fick kanna pa sardindoden) kom vi sa fram till Beijing klockan 06:00 pa lordag morgon. I den arla gryningen, starkt konfunderade forsokte vi att orientera oss. Beijing ar stort som Belgien och alla kineser pekar at olika hall. Da var possition inte existerade, pa den karta vi hade till hands, sa fick vi forsoka ta oss mot centrum. En busstur tog oss turligt nog till himmelska fridens torg, varifran vi kunde orientera oss. Nasta uppdrag var att hitta varat hostell i hutongerna. Dessa hutongers sma gator och grander ar inte utritade pa nagra kartor. Men genom att fraga oss fram (de pekade fortfarande at olika hall) hittade vi sa smaningom fram genom minotaurens labyrint, till Far East International Youth Hostel. Blankpolerade ytor, blomsterarangemang och uniformskladd personal. Hade vi kommit ratt? Ja, man far mer boende har for femtio kronor natten en vad vi kunde ana.

Efter tva dagar av shopping, marknader och cykling beslot vi oss for att besoka de sevardheter som Beijing huserar.

Att besoka forbjudna staden pa en regnig mandagsmorgon maste vara en bra ide, om man vill slippa allt folk. Annu battre ar att veta nar det land man befinner sig i har nationaldag. Vi undrade lite varfor det var sa mycket flaggor ute och annu mera folk, men vi tog oss med barbarisk finess genom den abnorma folksamling som skulle forestalla ko.

Forbjudna staden ar stor. Enorm. Kanske storre an Motala. Typ. Det var skont att vila fotterna efterat.

Igar besokte vi den ljuva Himmelens Park och tillhorande Himmelens Tempel. Det kan lata pittoreskt, men ar "grovt stort, ABU!". Sjalva templet, med tillhorande annex, var fulla med folk, men parken omkring var ljuvligt lummig och meditativ att spankulera i. Vi sparkade fjader med nagra skona panschisar och tittade pa drakflygning.

Under alla dessa strapatser har vi konstant blivit blandade av fotoblixtar. Vi har blivit mer fotograferade an vad vi sjalva har fotat omgivningen. Frammande kinser ber oss standigt posera med dem. Varfor? Det finns en konspiration.

Idag ska vi forsoka planera, var resterande tid i Beijing, bland annat boka en resa till kinesika muren.

Vi kan tyvarr inte ladda upp nagra foton an, av nagon anledning.

Tjipp!