En Trevlig Resa: Avsnitt 156: Första delen av Kambodja

I detta avsnitt tänkte vi berätta om våra första dagar i Kambodja.

Nyårsdagen gick vi upp tidigt och åkte med en minibuss mot gränsen. Ett par mil från gränsen fick vi byta minibuss och vid gränsen började det roliga. Själva gränsövergången gick relativt smärtfritt förutom att Kambodjas visumpris har höjts från 20 till 30 dollar (med diverse extraavgifter, personer som ska betalas av och så vidare betyder det att visumen kostar 40 dollar styck). Väl framme på andra sidan gränsen fick vi veta att bussen vi skulle åka vidare med var trasig. Istället fick vi vänta på att någon skulle ordna ny transport. Ett problem var att bussföretaget inte hade någon som helst koll på hur många personer som skulle med eller vart dessa personer skulle åka. Det hela urartade när bussbolagets representant på platsen skulle försöka räkna hur många som skulle till Siem Reap. Efter att det dividerats en hel del huruvida det var 20 eller 21 personer som skulle till Siem Reap, fick alla som skulle till dit ställa sig på ett långt led så att de lättare kunde räknas. Vi såg roat på...

När bussbolaget tagit reda på hur många som skulle till de olika destinationerna var det dags för dem att ordna någon slags transport för alla. Bussbolagets representant sa att det skulle ta 30 minuter att ordna och efter det försvann han iväg på en moppe. Vi var inte stressade över detta men när vi väntat i en timme började de som skulle till Phnom Phem (cirka 12 timmar bort) och Siem Reap (cirka 7-18 timmar bort) att gnälla. Problemet var att de inte hade någon att gnälla till och det hela urartade ännu en gång med att en mycket arg fransman försökte få alla väntande män att tillsammans gå och försöka få svar från någon ansvarig... Detta upptåg, som vi inte deltog i, resulterade i att någon sa att det kommer en ny buss om 15 minuter. Efter cirka 15 minuter kom två minibussar som efter en hel del förvirring fylldes till bristningsgränsen.

När vi till sist, några timmar sena, kom fram till Stung Treng (den Kambodjanska stad som ligger närmast gränsen) var vi nöjda över valet att inte åka längre än så. Stung Treng är en dammig provinshuvudstad i en av de fattigare provinserna i Kambodja och som stad har den inte mycket att erbjuda förutom en massa trevliga möten med lokalbefolkningen. Vårt val att åka hit grundade sig i att vi dels inte orkade åka så långt och att vi dels ville veta ifall den nya bron över Mekong var färdigbyggd. Vi hade inte någon säker info om bron var färdig eller inte men ifall den var det skulle det betyda att vi eventuellt kunde få tag på transport västerut. Anledningen till att vi ville åka västerut var att vi hade vissa funderingar över ifall vi skulle kunna ta oss till Prasat Preah Vihear.

Prasat Preah Vihear är en tempelruin som ligger vid gränsen mellan Kambodja och Thailand. Själva ruinen, som har världsarvsstatus, härstammar från samma era som Angkor Wat. Det som gör ruinen lite speciell är läget den befinner sig på. Den är belägen högst uppe på en bergstopp, 550 meter över det platta norra Kambodja. Något som templet också och tyvärr är känt för är att både Kambodja och Thailand gör anspråk på det. Detta har resulterat i ett antal strider mellan länderna och att en skiljedomstol har gett Kambodja rätten till templet. Ett problem är bara att skiljedomstolen inte bestämde de exakta gränserna och därför fortsätter konflikten. Tidigare har man kunnat besöka templet från den Thailändska sidan, detta är inte längre möjligt och den Kambodjanska militären har en märkbar närvaro i området.

Något som tidigare gjort det väldigt svårt att besöka Prasat Preah Vihear är att det ligger så pass avlägset. Förutom att det ligger avlägset har vi läst att fram till slutet på 90-talet var stora delar av området omkring fortfarande kontrollerat av Röda khmererna. Vägarna har tidigare varit i stort sett obefintliga och fram till för ett par år sedan var en resa hit ett veckolångt eller jättedyrt projekt. Vi ville helt enkelt undersöka möjligheterna att ta oss genom norra Kambodja för att besöka detta tempel och förutsättningen till detta var att en ny bro över Mekong vid Stung Treng behövde vara färdigbyggd.

Väl framme i Stung Treng kunde vi glatt konstatera att bron var färdigbyggd och att vi skulle kunna få tag på en bil till Preah Vihear City (eller Tbeng Meanchey som staden tidigare hetat och fortfarande kallas). Väl där skulle vi eventuellt kunna få tag på ytterligare en bil som skulle kunna ta oss till Sra Em, den ort som ligger närmast templet.

Vi kan glatt konstatera att resan till Preah Vihear City gick fint och att vi lätt fick tag på en delad taxi till Sra Em. Sra Em är väl mest en väldigt dammig vägkorsning men vi lyckades ta in på ett guest house och dessutom hittade vi ett par män som samma dag körde oss till ruinerna på sina mopeder. Själva ruinerna var riktigt fina och utsikten var inte att leka med. Vi blev dessutom bjudna på godis av en Kambodjansk militär och en annan lånade ut sin kikare åt oss så att vi kunde ta en närmare titt på Thailand. Stämningen var väldigt avslappnad och en hel del kambodjanska turister kom när vi gav oss därifrån.

Vi sov en natt i Sra Em och åkte tidigt nästa morgon vidare mot Siem Reap. Vi befinner oss fortfarande i Siem Reap och mer om vårt besök här får vi skriva om i nästa avsnitt.

Tjipp!