En Trevlig Resa: Avsnitt 143: Resan till Osh

Hej igen, vi försöker skriva ikapp lite. Vi laddade upp ett avsnitt igår och tänkte försöka få upp några till i dagarna.

Efter att ha sagt hejdå till vår värdinna i Kochkor fick vi tag på en marshrutka som körde oss till Bishkek. Resan gick bra men kunde blivit skönare om inte en tant fått för sig att upprepade gånger peta Johan på axeln och fråga saker på kirgiziska. Att Johan inte kunde svara på någon av frågorna tycktes inte göra något men efter 40 minuter gav hon upp. Innan resan tog slut blev vi i alla fall bjudna på päron och vi fick båda varsin puss på kinden.

Väl framme i Bishkek hade vi några ärenden att ordna men vi hann ta en titt på historiska muséet (före detta Leninmuséet). Muséet tycks fortfarande mest handla om hur bra Sovjetunionen och Lenin var. En liten sektion handlar och Kirgizisk kultur och den var rätt intressant.

Nu till denna blogposts huvuddel: Resan till Osh. Resan var både lång och mödosam och här kommer en kortare redogörelse för de viktigaste delarna.

Vi försökte åka marshrutka till Osh basar i Bishkek men eftersom detta var mitt i morgonrusningen ville ingen plocka upp oss med våra stora ryggsäckar. Vi åkte istället taxi till Osh basar (fortfarande i Bishkek). Väl där hittade vi först några män som ville ha 300 dollar för att köra oss till Osh. Då detta är ett grovt överpris gick vi vidare. Inte långt därefter blev vi stoppade av en civilklädd polis. Det är känt att det vid Osh basar finns civilpoliser som försöker få mutor eller ta pengar från turister. Vi blev därför rejält stressade men Sofia lyckades hålla huvudet kallt. Polisen begärde att få se våra pass (detta har de all rätt att göra och vi turister måste hela tiden ha med oss dem). Problemet är att när de får tag i passen säger de att ens visum inte gäller och vill därefter ha pengar för att låta en gå. Alternativt vill de gå igenom ens väskor eller fickor och i samma veva försvinner en del pengar. Som sagt höll Sofia huvudet kallt och gav civilpolisen våra laminerade passkopior och Birgitta ordnat åt oss. Han insåg nog att det skulle bli svårt att få pengar från oss och lät oss gå. Med rejält adrenalinrus gick vi vidare och hittade till sist en taxi som vi kunde dela med två andra passagerare.

Resan började med att vi åkte för att tanka. Efter det skulle någon köpa dricka och sedan skulle vi fylla på luft i däcken. Totalt blev det cirka 15 stopp längs med vägen (inklusive en punktering då vi fick uppgiften att hålla emot ifall bilen skulle börja rulla nerför backen där vi stannat) innan vi till sist kom fram till Osh. Längs med vägen passerade vi en pass på cirka 3500 meters höjd och när molnen till sist lättade bjöds vi på storslagna vyer. I Kirgizistan verkar inte trafikreglerna vara speciellt hårda och innan vi till sist såg en bil volta ner i diket hade vi redan sett resterna av två krockar. Vår chaufför körde dock väldigt lugnt och sakta och det kan vara en av anledningarna till att resan allt som allt tog 14 timmar. Vi var glada att komma fram helskinnade och bestämde oss snabbt för att boka flygbiljetter till tillbakaresan. Åter till bilen som voltade. Tillsammans med några andra bilar låg vi bakom en lastbil. En av de andra bilarna försökte köra om lastbilen på insidan och började sladda i vägrenen. Efter några sekunder, då vi verkligen hade våra hjärtan i halsgropen, voltade bilen ner i diket. Vi och många andra bilar stannade och när vi skyndade fram till bilen såg vi fyra unga killar klättra ur den. Alla såg ut att må bra men de fick en rejäl utskällning från vår chaufför. Vi är numera inte speciellt sugna på att åka några längre sträckor i bil och ska som sagt flyga tillbaka till Bishkek och därifrån flyga till Kina. Innan vi kom fram till Osh fick vi av någon anledning byta bil. Den chaufför vi haft tidigare stannade till i en stad och vinkade in en annan bil. Bilen som stannade var en riktigt stor och lyxig jeep och i den åkte vi den sista halvtimmen till Osh. Den nya chauffören körde oss hela vägen fram till det guesthouse vi boka och innan han åkte vidare fick vi hans visitkort.

Osh är en stad i Ferganadalen. Ferganadalen är en dal som delas av Kirgizistan, Uzbekistan och Tajikistan. Huvuddelen av dalen ligger i Uzbekistan och det är möjligtvis en av anledningarna till att så många i Osh med omnejd är uzbeker. Ferganadalen är den delen av Uzbekistan som är mest tätbefolkad och där finns även stora industrier och odlingar. En av alla saker som odlas är bomull och vi såg även en del bomullsodlingar längs med vägen. I Osh klättrade vi upp på världsarvet Suleiman Too, åkte rutschkana och gick på Oshs basar (inte att förväxla med Osh basar i Bishkek). Vi blev även bjudna på spansk mat av en spanjor. Trevligt. Dagen därpå åkte vi vidare till Arslanbob men mer om det senare.

Tjipp!