En Trevlig Resa: Avsnitt 144: Arslanbob

Från Osh åkte vi vidare till Arslanbob.

Arslanbob är en ort i Kirgizistan som till största delen befolkas av uzbeker. Runt Arslanbob ligger världens största valnötsskog och det är i och omkring den vi har rört oss de senaste dagarna. Resan upp till Arslanbob gick via en delad taxi och tre marshrutkas. Halvvägs igenom resan mötte vi ett holländskt par som också var på väg till Arslanbob, vi hade tidigare träffat dem i Osh och vi slog följe. Väl framme i Arslanbob var det som att kliva ut i ett regnigt moln. Vi gick gemensamt med holländarna till ortens CBT-kontor och väl där blev vi skickade till en familj vi fick bo hos de kommande dagarna. Eftersom det var både regnigt och kallt bestämde vi oss för att vila resten av dagen. Holländarna, som heter Sylvia och Allert, var riktigt trevliga och vi hängde en hel del med dem de kommande dagarna.

Dagen därpå promenerade vi tillsammans med holländarna ut i valnötsskogen för att ta en titt. För några dagar sedan började valnötsskörden och i samband med den flyttar en stor del av ortens befolkning ut i skogen för att plocka valnötter. Det dröjde inte länge innan vi började hitta en massa nötter. När vi gick längre in i skogen började vi se folk som gick omkring och samlade nötter. När vi försökte ge bort några av de nötter vi plockat pekade kvinnan vi försökte ge nötterna till på våra fickor för att signalera att vi skulle ta nötterna själva. Vidare har vi lärt oss att öppna nötterna med bara händerna och det gör det lättare att äta dem (vi har till vårt stora förtret upptäckt att detta trick inte funkar när nötterna legat några dagar). Större delen av dagen spenderades i skogen.

Andra dagen i Arslanbob hyrde vi hästar och guide. Efter frukost red vi iväg mot ett högt vattenfall (83 meter högt) utanför staden. Sista biten fick vi gå men väl framme kunde vi se orten och dalen den ligger i. Vi red strax därpå vidare till valnötsskogen. Där red vi omkring och njöt av skogen och hälsade på alla valnötsplockande människor som fanns där. Vi åt lunch (självklart med en hel del nötter) i skogen och red sedan vidare mot en utkiksplats ovanför orten. Vid ett tillfälle fick vi en hel näve nyplockade nötter från en man vi red förbi. Utsikten från utsiktspunkten var riktigt fin och när vi till sist red tillbaka in i orten var vi riktigt trötta och slitna. Det dröjer nog ett tag innan vi rider igen.

Sista dagen i Arslanbob vaknade vi till regn och tunga moln. Eftersom vi fortfarande var rätt trötta efter ridturen och eftersom vi insåg att skogen mer eller mindre skulle vara fylld med tjock lera bestämde vi oss för att slappa. Vi gick bort till CBT och gav bort våra liggunderlag. Vi räknar inte med att vi behöver dem längre och det var faktiskt riktigt skönt att bli av med dem. Personen som driver CBT-kontoret i Arslanbob blev väldigt glad och vi fick en skärbräda i valnötsträ (från ett träd som vält av naturliga orsaker) som tack. Vi är numera också inbjudna att komma tillbaka för att arbeta som volontärer för CBT i Arslanbob. De vill ha hjälp med att utforska en grotta som ligger fyra dagars vandring från orten. Tanken är att se ifall de kan ha turer dit och om vi kommer tillbaka får vi gratis boende (och vodka).

Från Arslanbob åkte vi tillbaka till Osh. Där besökte vi basaren ännu en gång och sov en natt. Idag flög vi tillbaka till Bishkek och här ska vi vara fram till måndag då vi flyger vidare till Beijing i Kina.

Tjipp!