Avsnitt 141: Kochkor och Sarala-Saz

Hej igen!

Vi fortsätter där vi avslutade senast.

För att ta oss till Kochkor fick vi först åka marshrutka till Balykchy och sedan byta till en taxi som vi delade med två kvinnor och två barn. Väl framme i Kochkor gick vi till ortens CBT-kontor. CBT står för Community Based Tourism och det är en organisation som bland annat strävar efter att se till att de pengar som kommer in från turister fördelas bland folk i området. CBT har kontor i en mängd orter i landet och via kontoret i Kochkor fick vi adressen till en familj vi kunde bo hos i ett par dagar. Efter att ha vilat ett tag gick vi tillbaka till CBT och ordnade så att en chaufför med bil skulle hämta oss dagen efter. 

Klockan 9 dagen därpå blev vi hämtade och åkte iväg till Sarala-Saz. Sarala-Saz är en så kallad jailoo, alltså ett höglänt gräsområde dit herdar flyttar till på sommaren för att ha boskap på grönbete. I slutet på september finns ytterst få herdar kvar i området som ligger på cirka 3000 meters höjd men vi skulle få turen att träffa några ändå. Vägen dit, som från början var asfalterad, blev bara mindre och mindre när vi närmade oss Sarala-Saz. Allt eftersom vägen blev smalare blev backen också brantare och när regnet tilltog stod vi efter ett tag stilla och slirade i leran. Vår chaufför var däremot tillräckligt erfaren för att backa tillbaka en bit och köra bredvid "vägen" och vi tog oss på så vis hela vägen fram till den sista kvarvarande jurtan i området. 

När vi klev ur bilen regnade det. Vi hade tidigare tagit reda på att det skulle finnas berg och en glaciär en bit norrut och vi började därför gå däråt. Vi tog sikte på ett berg och började gå. Allt eftersom vi gick blev vädret bättre och efter ett tag slutade det regna och molnen lättade ovanför oss. Vi gick över kullar och genom en del snö och efter ett par timmar kom vi fram till en djup ravin och bjöds på storslagna vyer. Här bestämde vi oss för att vända men innan vi hann gå därifrån såg vi att någon skrivit något på en sten. När vi tittade närmare upptäckte vi att det på samma sten även fanns en hällristning. Efter att vi sett den första hällristningen hittade vi ännu fler på stenarna runtomkring. De flesta föreställde bockar och de liknade de vi sett i Cholpon-Ata. Vi blev väldigt nöjda över att ha sprungit på hällristningar som vi senare fick reda på var cirka 3000 år gamla (enligt CBT-kontoret).

Efter att ha spanat på hällristningarna och på utsikten bestämde vi oss för att vända tillbaka för att laga lunch vid en liten sjö vi sett tidigare på dagen. Väl framme satte vi upp köket och började koka vatten. Vi upptäckte samtidigt som vi satte upp köket att en molnfront rörde sig snabbt upp genom dalen nedanför och sa till varandra att "det där kan nog bli dimma här". När vattnet kokade upp 5 minuter senare var molnen runtomkring oss och sikten blev till och från inte mer än 100 meter. 

Vi slängde ihop köket och bestämde oss för att försöka gå tillbaka till jurtan där vår chaufför väntade på oss. Vi visste sedan tidigare att vi från början gått rakt norr ut och därför plockade vi fram kompassen och började gå tillbaka rakt söderut. Efter ett tag stötte vi på en herde som var ute och vallade hästar. Vi pratade ett tag med varandra på våra respektive språk och han frågade ifall vi frös men eftersom vi inte gjorde det verkade han nöjd och red iväg igen. Därefter fortsatte vi gå och efter ett tag stötte vi på ännu en man. Denna man var ute och letade efter något. Vi förstod aldrig riktigt vad han letade efter men vi blev väldigt imponerade av hur han sprang omkring över kullarna. Själva var vi riktigt påverkade av höjden och kände oss inte alls starka.

Vi fortsatte gå söderut och efter ett tag såg vi till sist jurtan vi hade som mål. Eftersom vi fortfarande inte ätit den mat vi tidigare lagat satte vi oss då ner och åt. Molnen lättade igen och vi kunde i lugn och ro avsluta måltiden och sedan traska ner till vår väntande chaufför. Utflykten var väldigt lyckad och på vägen tillbaka stannade vi ett par gånger för att fotografera bergen...

Till sist var vi tillbaka i Kochkor och väl där gick vi ännu en gång till CBT-kontoret. Denna gång tänkte vi planera vår resa upp till sjön Song-Köl men om den får vi skriva om i nästa inlägg.

Tjipp!

Sofia i det rum vi bodde i hos familjen i Kochkor.

Sarala-Saz.

Prickarna är får, Sarala-Saz.

Sarala-Saz.

Sarala-Saz.

Sarala-Saz.

Sarala-Saz.

Sarala-Saz.

Sarala-Saz.

Sarala-Saz.

Här vände vi, Sarala-Saz.

En av hällristningarna, Sarala-Saz.

Ännu en fjäril, Sarala-Saz.

Sarala-Saz.

Sarala-Saz.

Molnen lättar, Sarala-Saz.

Sarala-Saz.

På väg tillbaka ifrån Sarala-Saz.

På väg tillbaka ifrån Sarala-Saz.

På väg tillbaka ifrån Sarala-Saz.